Mer om Kurras-affären

Härom dagen skrev jag en text om de fakta som under den senaste tiden uppdagats om Karl-Heinz Kurras, mannen som sköt ihjäl studenten Benno Ohnesorg vid en demonstration i Västberlin den 2 juni 1967. Jag kommer idag tillbaka till Kurras-affären igen, en affär som det nu äntligen, om än väldigt sparsamt, börjar talas om också i svenska media.

Jag väljer att översätta ett litet utdrag ur Spiegel-online från den 24.5, där det som först bara antogs om Kurras’ medlemskap i SED (det statsbärande partiet i DDR) och Stasi (den östtyska säkerhetspolisen) – och som denne inledningsvis förnekade – nu bekräftats:

Kurras hat inzwischen seine SED-Mitgliedschaft eingeräumt. “Ja, ich war in der SED, soll ich mich deswegen etwa schämen?”, sagte er der “Bild am Sonntag” (”BamS”). Befragt zu seiner Spitzeltätigkeit für die DDR antwortete der 81-Jährige: “Und wenn ich für die Staatssicherheit gearbeitet habe? Was macht das schon. Das ändert nichts!” In der “Bild”-Zeitung am Samstag hatte Kurras noch geleugnet, Inoffizieller Mitarbeiter (IM) des Staatssicherheitsdienstes der DDR gewesen zu sein.

Kurras har vid det här laget medgivit sitt medlemsskap i SED. ”Ja, jag var med i SED, ska jag kanske skämmas för det?”, sa han till ”Bild am Sonntag” (”BamS”). När han tillfrågades om sin angivaraktivitet för DDR svarade 81-åringen: ”Och om jag nu har arbetat för säkerhetspolisen? Vad gör det. Det ändrar ingenting!” I Bild-Zeitung på lördagen förnekade Kurras fortfarande att han varit IM (inofficiell medarbetare) för DDR:s säkerhetspolis.

Det nummer av Spiegel som kom ut den 25.5 har Kurras-affären som titelhistoria (Spiegel är ju på intet sätt en högertidning – utan håller sig ”im Zweifelsfall links”, som det heter) och bilden på framsidan visar ett foto av den skjutne Benno Ohnesorg:

p10406201

Här är något ur innehållsförteckningen i tidskriftsnumret:

(S. 42)TITEL: Wie der Tod von Benno Ohnesorg ein zweites Mal die Republik verändert

(S. 46)TITEL: Interview mit Rechtsanwalt Otto Schily über den Fall Kurras, die Stasi und die Justiz in den Sechzigern

(S. 52) ESSAY: Schriftsteller Peter Schneider über den 2. Juni 1967 in neuem Licht

Jag har alldeles nyligen fått detta nya Spiegel-nummer i mina händer och jag har ännu inte hunnit läsa allt som rör den här historien. Så småningom, när jag har läst färdigt och funderat lite – det är en komplicerad sak – tänker jag försöka formulera några tankar kring läsningen här.

PS Ni får ursäkta alla parenteser och inskjutna satser i den här texten. Jag lyckades tyvärr bara rensa ut ett fåtal.

Tillägg: Den 2 juni har även Aftonbladet uppmärksammat historien:

Jag citerar några rader ur artikeln:

Varför?
Frågan alla ställer sig är om han sköt på uppdrag av Stasi. Var han en ”agent provocateur” med syfte att skapa oreda i Västtyskland? Det finns inte något i de Stasi-dokument som hittills har hittats som tyder på det. Å andra sidan är arkivet för perioden maj-juni 1967 ”tunt”, säger forskaren Helmut Müller-Enbergs till Bild am Sonntag.

12 kommentarer till “Mer om Kurras-affären”

  1. Johan,
    tack för hänvisningen om Kurras-texten hos Peter Englund! Det är ju intressant att rapporteringen kommer igång också här i Sverige.

  2. Som jag nämnde förra gången du tog upp det här fallet, är jag fundersam till om det inte är en storm i ett vattenglas, tillredd av sensationslystnaden kring DDRs roll i tillkomsten av det radikala och senare oerhört våldsamma inom tysk politisk opposition. De flesta vet att DDR försökte spela en roll, som väl kan kallas destabiliserande gentemot BRD, men knappast var särskilt unik under den här tiden. Kopplingen mellan Kurras som höll i puffran och SED resp. Stasi är intresant i sig, men leder inte mycket längre än så, vad det tycks. Jag håller med kommentaren ArchAsa på Peter Englunds blogg, att det förmodligen hade vuxit fram en radikal motreaktion a la RAF ur det dåtida tyska politiska klimatet även utan skotten i Berlin, och den politiska tolkningen av historien behöver vi kanske i första hand koncentrera oss på. Och jag saknar fortfarande en godtagbar spekulation kring vad som hade varit annorlunda om kopplingen till Stasi kommit fram redan då. Inte heller en renommerad historiker som Peter Englund går särskilt långt på det här spåret. Historien, den här, behöver s.a.s. mer kött på benen.

  3. Hej Michael,
    (jag vet att vi när det gäller politik är oense om det mesta.)

    Englund har Historien skrivs om som rubrik för sitt inlägg. Rubriker är viktiga.

    Han avslutar sitt inlägg så här:

    På 90-talet kom det fram att det kommunistiska DDR i största hemlighet hjälpt de tyska vänsterterroristerna. Men att den person som låg bakom det dåd som startade den våg av vänstervåld som skakade Tyskland under ett decennium, själv var kommunist och hemlig agent för Stasi det är… nästan obegripligt chockerande.

    Plötsligt förvandlas en hel epok till ett enda dåligt cirkelbevis.

    Jag tycker allt att han går rätt ”långt på det här spåret”.

    ArchAsa avslutar sin kommentar så här:

    För att förstå bakgrunden till att dessa människor i Tyskland valde den väg de sedan gick måste man förstå mycket mer om den kollektiva glömskan av nazismen, de fortsatt auktoritära strukturerna, kalla krigets polemik och tidsandan av revolutionär förändring. Att polisen ifråga var dubbelagent belyser det absurda, men jag tror nog RAF hade tillkommit även utan det skottet.

    Till detta vill jag inledningsvis säga att DDR gick längre än någonsin BRD i sin ”kollektiva glömska” av nazismen. Där lade man hela skulden på den västra demokratiska delen av landet (samtidigt som man kallade sig själv för just demokratisk). De ”auktoritära strukturerna” var långt mer markerade i DDR än i BRD; DDR-medborgarna var helt enkelt omyndiga (jag har själv levt där länge nog för att kunna redogöra för mängder av förlopp och enskildheter kring detta). Dessutom vill jag med Freya Klier säga att det kalla kriget också och inte minst var ett kallt krig mellan DDR:s makthavare och landets befolkning.

    Naturligtvis går det inte att säga ”hur det hade varit om det inte hade varit som det varit”, men jag tycker att det finns en del som pekar mot att protest- och studentrörelsen hade gått en mindre våldsam väg om det tidigt blivit känt att Kurras var SED-medlem och Stasi-IM. Sådana här känslomässiga symbolsituationer – som ihjälskjutningen av Ohnesorg kom att bli – kan ha mycket stor betydelse för hur människor eller människomassor reagerar.

    Jag har själv många minnen av hur dödsskjutningen på Ohnesorg användes som ett argument, för att inte säga ARGUMENTET för det riktiga eller försvarbara i terrorismens framväxt. Gång på gång har jag hört detta, både i DDR och i vänsterkretsar i Västberlin.

    Att Spiegel har Kurras-affären som sitt huvudtema i det här numret, beror med största sannolikhet inte på att Spiegel-redaktionen tycker att det är särskilt intressant med stormar i vattenglas.

    Jag tänker mig att det just nu skrivs flera böcker om upptäckterna kring Kurras’ bakgrund och om denna affärs betydelse för de politiska förloppen från den 2 juni 1967 och några decennier framåt. Jag har för avsikt att läsa åtminstone någon av dem.

  4. Det finns ju inget som bevisar att Kurras skott var kopplat till hans roll i STASI, men nog är det sprängladdat stoff som sätter ett annat ljus på hela RAF-epoken, helt oavsett om den direkta kausaliteten finns där eller inte.

    Du nämnde Niklavs Lapukins ledare i Upsala Nya häromdagen. Han avled tydligen (hastigt?) i går. http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=25-TYPE=blogg-bi=36,00.html?bin=9102

  5. Vad säger du? Är Niklavs Lapukins död? Jag fick ett mail från honom i förrgår… Jag vet inte vad jag ska säga.

    Vad gäller Kurras och Stasi, så är det sant att inget (ännu) bevisar att han skjutit på order från Stasi, men som du säger, historien kring dödsskjutningen av Ohnesorg har oberoende av detta kommit i ett nytt ljus.

  6. Hej Bodil. Nej, jag vet att vi tycker olika i politiska frågor, men i det här fallet är det egentligen inte så viktigt. Jag försöker följa upp den här historien, som du på ett mycket förtjänstfullt sätt uppmärksammat svenska läsare på, men jag tycker fortfarande det är mer gas än ballong. Prioriteringen i svenska media är ju ganska deprimerande. Se bara hur twitterhistorien kring Köhlers omval uppmärksamammas av ex. vis http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2970647.svd Jag förstår ännu inte hur man kan se hur historien kan skrivas om efter dessa fynd. Varken här, hos Peter Englund, Spiegel eller i New York Times artikel från 26.5 görs mer än konstateras att det finns den koppling som nämnts, och att den är uppseendeväckande. Om det skulle handla om något slags Schiessbefehl från Östberlin vore det naturligtvis sensationellt, men inget tyder ju i nuläget på det. Och i vilken mån det annars skulle kasta om tysk historia har ingen försökt förklara än. Du tror, Bodil, att det kommer att skrivas böcker om Kurras och skotten i Berlin, ungefär som Nicholas Kulish skisserar i NYT, men vari består skillnaden, den att Kurras tjänade DDR:s syften, i det som hände ur ett politiskt perspektiv? Fritar det då det västtyska politiska etablissemanget från ansvaret kring polemiseringen av det politiska klimatet, för att skulden i stället hamnar på DDR?
    Av den anledningen ser jag fortfarande ingen som verkligen analyserar den betydelse detta kunde ha haft då. Med den horisontförskjutning som skett, är det förstås svårt att ens gissa, men att ta för givet att det hade förändrat tysk historia är i sin tur också spekulativt och kanske i onödan kastar skuggor dit de inte behöver falla. Det som Englund kallar cirkelbevis blir i så fall mer politik än historia.

    Det är egentligen också oväsentligt hur vi betraktar DDR ur ett historiskt perspektiv, men att den dåvarande statsbärande eliten, det ledande politiska skiktet, kämpat och lidit i kampen mot det fascistiska vansinnet, är knappast överraskande. Till skillnad från lejondelen av det tyska folket, hade de rätt att se sig kallade att skilja rätt från fel, genom sin historiska roll. Och de flesta tyskar var omyndiga 1945. Att det sedan blev en sådan klyfta mellan stat och folk följer ju andra och mer intressanta banor, men inte heller de är svart-vita. Inte på något vis var de heller det tyska folket till godo. Vidare tror jag du underskattar de s.k. auktoritära strukturerna på ömse sidor gränsen. För min del minns jag min fars kamp med olika delar av det tyska samhälle han högt skattade. Naturligtvis var DDR en stat av från början sovjet-stalinistisk modell, inte tu tal om det, men i fallet Ohnesorg/RAF talar vi snarare om hur det såg ut väster om Elbe.
    Sedan vill jag på inget sätt förringa dina arferanheter från det DDR du levde i. Jag talar mestadels ur en mer historisk och kanske väl abstrakt synvinkel, som mer grundas i historisk-politiska perspektiv än i den vardag du mötte.
    Jag tror dock att Spiegel och andra tyska och utländska media fortfarande ser stasi-ekorrens hjul som ett lösnummergenererande hjälpmedel.
    Vad vi än tror och tänker om det här historiska förloppet, behöver det analyseras och tolkas, men jag skulle fortfarande vilja att någon som vet mer än mig vågar spekulera i vad det här verkligen kunde betytt. Att Stasi/SED är en flugsvamp i den tyska svampkorgen räcker ju inte riktigt just nu.
    Och hälsningar till alla läsande och till dig Bodil, från ett Vilnius i sommarskrud.

  7. Det är just denna analys och tolkning jag förväntar mig av de böcker som kommer att skrivas.

  8. Jag undrar var Juha finner tal om Übermensch i mina kommnetarer? Om det handlar om rättigheten att bedöma rätt eller fel i efterkrigstidens politiska klimat i Tyskland, är det knappast rätt vokabulär. Det rör en möjligen intressant frågeställning, men har egentligen inget med Ohnesorgs död att göra.

    Men nu när man äntligen hittat rätt Rosa Luxemburg (det rapporterar SR om) får väl historie(om)skrivarna i Tyskland ingen sommarledighet;)

  9. Nej, Stasi brukar väl aldrig vara förtjust i att visa upp sina mord. Å andra sidan finns det (ännu) inga bevis på att Kurras skulle ha skjutit på direkt order från Stasi.

    Jag har plockat ut två citat ur din länk. I det första står det lite om den eventuella möjligheten till ett sådant samband:

    In einer Beurteilung heißt es jedoch, Kurras besitze ”Mut und Kühnheit, um schwierige Aufgaben zu lösen”. Allerdings wurde seine ”besondere Neigung zum Schießsport” als ”charakterliche Schwäche” betrachtet.

    Han ansågs å ena sidan vara djärv och modig nog för att lösa svåra uppgifter medan han å andra sidan ansågs alltför skjutglad.

    I det andra utdraget finns först lite om Ohnesorg-nedskjutningens betydelse för den därpå följande utvecklingen i Västtyskland. Sedan följer Kurras’ förnekande av Stasi-samröre, men artikeln är från den 23.5 och efter det har Kurras medgivit sitt medlemsskap i SED och sitt samarbete med Stasi (se Spiegel-artikeln ovan):

    Der Tod Benno Ohnesorgs gilt gemeinhin als Initialzündung für die Radikalisierung der Studentenbewegung in den darauffolgenden Monaten. Wenig umstritten ist auch, dass der Tod Benno Ohnesorgs zur Entstehung des Terrorismus in der Bundesrepublik beigetragen hat. Vom Tagesspiegel mit den neuen Vorwürfen konfrontiert, streitet Kurras ab, jemals mit dem MfS kooperiert zu haben. Demnach müssten jedoch sein SED-Ausweis, seine handschriftliche Verpflichtungserklärung aus dem Jahre 1955 und eine mehrbändige Kurras-Akte, die in der Birthler-Behörde lagert, gefälscht worden sein. Warum das MfS eine Zusammenarbeit ausgerechnet mit Kurras erfinden sollte, erscheint schwer nachvollziehbar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *