Jag läser en dikt av Paul Celan igen, ”Die hellen Steine” ur diktsamlingen ”Die Niemandsrose”. Och jag har gjort ett försök att översätta den (ja, jag ser bristerna i det som blev).
DIE HELLEN
STEINE gehn durch die Luft, die hell-
weißen, die Licht-
bringer.
Sie wollen
nicht niedergehen, nicht stürzen,
nicht treffen. Sie gehen
auf,
wie die geringen
Heckenrosen, so tun sie sich auf,
sie schweben
dir zu, du meine Leise,
du meine Wahre –:
ich seh dich, du pflückst sie mit meinen
neuen, meinen
Jedermannshänden, du tust sie
ins Abermals-Helle, das niemand
zu weinen braucht noch zu nennen.
…
…
DE LJUSA
STENARNA går genom luften, de klar-
vita, ljus-
bärarna.
De vill inte sjunka ned, inte störta,
inte träffa. De går
upp,
som de enkla
törnrosorna, så öppnar de sig,
de svävar
mot dig, du min Tysta,
du min Sanna –:
jag ser dig, du plockar dem med mina
nya, mina
var-mans-händer, du för dem
till det återigen-ljusa, så att ingen
behöver gråta och ingen nämna.
ljus över spindelväv med aspsnö
Och i detta ljus- och Celan-sammanhang vill jag passa på att visa på ett evenemang i Julia Romanowskas salong ikväll. Några rader ur programmet:
Söndagen den 24 maj, klockan 19.00 konsert – schibbolet "Ljuset och skuggan" med tonsättaren Rachel Galinne.
Textinterfolieringar av Paul Celan, Edmond Jabès, Bruno Schulz
Musik:
En sonat av ljus för violin och piano (2009)
Alldeles nyskrivet verk som Rachel Galinne komponerat särskilt för detta tillfälle och tillägnat Semmy Stahlhammer
Här kan ni läsa mera.
Hej!
Tack för en fin översättning.
Jag undrar bara över ett uttryck: ”Sie wollen /nicht niedergehen”
skriver Celan och du översätter: De vill sjunka ned.
Men det är väl motsatsen?
Jag tänker mig att han på ett plan talar om stjärnor – som ”går upp”, framträder men inte störtar, inte går ned.
Eva – tack!
Jag har tappat ordet ”inte”. Vad bra att du såg detta! Jag ändrar det genast.
Detta är kanske en kommentar i fel post, men det handlar i alla fall om Celan…
Vad som är så intressant med den japanska vinkeln du har tagit upp är att det kanske är antonymt med den engelska vinkeln. Problemet man (alltid) har med att översätta germansk (tysk, skandinavisk) dikt till engelska är substantiven. För oss är substantiv (oftast) fjäderlätta, på engelska väger dom ett och ett halvt ton: Ekelöfs ”I have walked so far in meaninglessnesslessnessnesslesss”, till exempel. För oss är det inte otänkbart (om än inte att rekommendera) att använda ord som ”förtvivlan” i en dikt. I en engelskspråkig dikt vore ”despair” 100 % otänkbart, utom för Ashbery. Und so weiter.
Vad ideogrammet då kan göra (antar jag) är att på ett ruggigt tjusigt sätt foga in alla substantivbitarna i ett och samma betydelseschema, ett och samma ”ord”. Jag undrar t.ex. just hur många tecken titeln ”Von Schwelle zu Schwelle” skulle inkludera: ett eller två? Vad gör japanskan med (hur ideogrammatiserar man) en annan sådan (hisnande) substantivkombo som ”Zeitgehöft”? Hur gör man ett ideogram av Sulamiths ”aschendes Haar”?
Sorry, jag tänker högt på din bakgård, Bodil. Du kommer i alla fall att få en medalj för årets mest tankeväckande post.
Gunnar,
på frågan om hur många tecken titeln ”Von Schwelle zu Schwelle” omfattar i den japanska översättningen svarar jag med ett direkt citat ur essän:
*Das Radikal ”Tor” erscheint bereits zweimal im Titel des Gedichtbandes ”Von Schwelle zu Schwelle””.
De andra frågorna kan jag naturligtvis inte svara på, eftersom jag inte kan någon japanska alls och eftersom essän jag läst bara handlar om samlingen ”Von Schwelle zu Schwelle”. Kanske kan du fråga Tawada?
Vad gäller medaljen eller tanken på ett utdelande av en sådan, så tackar jag (på förhand) naturligtvis för den och räcker symboliskt ”huvuddelen” av den vidare till Tawada.
Tack för det, Bodil, fast jag menade egentligen inte att jag väntade att du skulle svara: dom var bara, som skolpojken skrev, erotiska frågor. Medaljen får du göra vad du vill med, när jag täljt färdigt och beställt festvåningen.
Gunnar,
erotiskt eller retotiskt – eftersom jag hade svaret på den ena, så ville jag lite barnsligt SVARA.