Så kommer det Guccini-dagar till mig igen. Kanske beror det den här gången på vårsolen och den plötsliga värmen i vissa skyddade hörn. Francesco Guccinis sånger är en oförväxelbar del av min italienska ungdom. Vi lyssnade på hans skrovliga och ibland lite släpiga röst och på texternas och melodiernas upprepningar, denna speciella charmfulla och liksom ärliga monotoni. Han var kanske inte min favorit i det där myllret av ”cantautori”, men hans röst var nödvändig. Ofta handlade texterna om tidens gång, om livets förgänglighet, om åldrandet och märkligt nog kände vi oss, fastän vi var så där förfärligt unga, väldigt nära Guccini i hans tankar kring livets ändlighet. En sång som följt mig är ”Un altro giorno è andato” (Ännu en dag har gått) och jag hittade den nyss i just den version jag hört så många gånger från en viss knastrig kassettbandspelare. Alldeles i början finns ett litet ”fel”, ett litet avbrott och jag hör där min egen röst (från då?) säga ”ancora” (en gång till). Här. Annars sjöng vi den själva och många andra (Guccini-)sånger på trapporna till Madonna della Neve eller utanför Bar Moderno i sjuttiotalets Domodossola, särskilt under försommarkvällarna.
E un altro giorno è andato, la sua musica ha finito,
quanto tempo è ormai passato e passerà?
Le orchestre di motori ne accompagnano i sospiri:
l’oggi dove è andato l’ ieri se ne andrà.
Se guardi nelle tasche della sera
ritrovi le ore che conosci già,
ma il riso dei minuti cambia in pianto ormai
e il tempo andato non ritroverai…
Giornate senza senso, come un mare senza vento,
come perle di collane di tristezza…
Le porte dell’estate dall’ inverno son bagnate:
fugge un cane come la tua giovinezza.
Negli angoli di casa cerchi il mondo,
nei libri e nei poeti cerchi te,
ma il tuo poeta muore e l’ alba non vedrà
e dove corra il tempo chi lo sa?
Nel sole dei cortili i tuoi fantasmi giovanili
corron dietro a delle Silvie beffeggianti,
si è spenta la fontana, si è ossidata la campana:
perchè adesso ridi al gioco degli amanti?
Sei pronto per gettarti sulle strade,
l’inutile bagaglio hai dentro in te,
ma temi il sole e l’ acqua prima o poi cadrà
e il tempo andato non ritornerà…
Professionisti acuti, fra i sorrisi ed i saluti,
ironizzano i tuoi dubbi sulla vita,
le madri dei tuoi amori sognan trepide dottori,
ti rinfacciano una crisi non chiarita:
la sfera di cristallo si è offuscata
e l’aquilone tuo non vola più,
nemmeno il dubbio resta nei pensieri tuoi
e il tempo passa e fermalo se puoi…
Se i giorni ti han chiamato tu hai risposto da svogliato,
il sorriso degli specchi è già finito,
nei vicoli e sui muri quel buffone che tu eri
è rimasto solo a pianger divertito.
Nel seme al vento afferri la fortuna,
al rosso saggio chiedi i tuoi perchè,
vorresti alzarti in cielo a urlare chi sei tu,
ma il tempo passa e non ritorna più…
E un altro giorno è andato, la sua musica ha finito,
quanto tempo è ormai passato e passerà!
Tu canti nella strada frasi a cui nessuno bada,
il domani come tutto se ne andrà:
ti guardi nelle mani e stringi il vuoto,
se guardi nelle tasche troverai
gli spiccioli che ieri non avevi, ma
il tempo andato non ritornerà,
il tempo andato non ritornerà,
il tempo andato non ritornerà…
Här – en småtafflig översättning av första strofen:
Och ännu en dag har gått och dess musik har tonat bort
hur lång tid har gått och hur lång tid ska ännu gå?
Motorernas orkestrar ackompanjerar dess suckar:
Den här dagen går samma väg som gårdagen.
Om du ser ner i kvällens fickor
återfinner du de timmar du redan mött,
men minuternas skratt blir snart till gråt
och den tid som gått finner du aldrig mer…
Han har ganska skorrande r. Hur omfattande är egentligen ”skorrbältet”?
Det är ganska krångligt med det skorrande r:et i Italien. Det finns inget egentligt ”skorrbälte”. Det här r:et är vanligare långt upp norr, men det är absolut ingen regel att man skorrar i norr. I samma stad eller samma by kan den ena personen ha skorrande r och den andra rullande. En del säger att det beror på vattnet vilket r man har. Sedan finns det ett slags aristokratiskt r-ljud (det gäller inte Guccini som för övrigt kommer från landsbygden utanför Modena) som är spritt över hela landet.