Bland tallarna vid Vassbotten

Ibland går vi hit ner till sjön; Vassbotten heter den här den allra sydligaste fliken av Vänern. Vi hoppar på klipporna och strövar i gräset mellan tallarna.

tallar nära

Vad jag tänker på här bland stammarna? På det som är, på livets skörhet men också på oändligheten. Är det inte den som vinkar där borta vid Brätte på andra sidan den ljusa vattenstrimman?

tallar

PS I Salongen har nu ytterligare en översättarintervju publicerats.

5 kommentarer till “Bland tallarna vid Vassbotten”

  1. Något som jag minns mycket tydligt: En gång gick Måsen och jag en stig som slingrade sig mellan träden och över klipporna – ända till Ursand. Och då tänkte jag också: Ja, det är något särskilt med ett område, där den mörka skogen och den stora ljusa vattenytan möts. I synnerhet där skogen verkligen når ända till vattnet. Är vattnet gränsen för skogen eller är skogen gränsen för vattnet?

  2. Britta,
    om man väljer de vackra vinklarna så – och visst, det finns många sådana.

    Keri,
    (tallar har vi ju ägnat oss åt lite då och då, du och jag.) Just i sydänden av Vänern, här runt Vassbotten, är det väl inte någon riktig skog ner mot sjön mera på några få ställen; egentligen löper en gul ibland ganska bred vassbård mellan vatten och skog nästan hela vägen här. Men högre upp – vid Ursand till exempel – når skogen ner till sjön på många ställen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *