Gåtan och hemligheten är två systrar, så lika att vi ofta inte kan skilja dem åt. Båda är de slutna rum, men hemligheten har en ”hemsida”, ett vindöga, där någon eller några blickar in…
°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°
Wunderbar !
,-)
Danke, Peter!
Schloss Güstrow übrigens…
Vet inte om jag behöver vård, men bilden och texten leder mig in på säregna banor: det är inte Overlook Hotel, men jag kommer att tänka på Shining och de två småsystrarna som förlänar gestalt åt min ångest runt vart och vartannat hörn i korridorerna. Eller det slutna rummet i huset där Farmor (och vår herre) huserar, det som är igenmurat från början som allas våra inre hörn och håligheter, och vars slutenhet vi (kanske) vårdar ömt. Gåta och/eller hemlighet? Hur mycket trängtar vi efter den ena eller andra? Och vad belönas vi med när vi fått veta? Eller vad ångrar vi då? Bättre att retirera in i lövverket, för i bladverkets roman(sallad) kan vi tvingas få veta…
Michael,
är det kanske du som är berättaren här och jag bara ett slags språkrör?
PS Om du klickar i ”pärlbandet” under bilden kommer du till den ”ursprungliga historien”…
Ja, jag pladdrar ju på igen. Lavendelkullen och den här magiska lövtäckta gången, så grant. Långt från Colorado och Wadköping. Men gåtan och/eller hemligheten kvarstår väl?
Ja, det gör de alldeles säkert.
Michael,
Pas mal!
Fast själv kom jag att tänka dels på en barnbok, eller en serie barnböcker, Maria Gripes serie om bl a slottet Morgongåva.
Men att få in Farmor och Vår Herre och den där lömska svarta kammaren utan fönster i det hela var… som sagt, inte dåligt.
Dock tänkte jag, innan jag läst kommentarerna, att en gåta, faktiskt, har en lösning som ”tänder” eller ”klockan” eller något annat lika prosaiskt. Medan en hemlighet är något helt annat.
Lite trist, kanske, men det var vad jag tänkte.
God afton,
En gåta finns väl bara tills den är löst och en hemlighet tills den läcker ut. De är båda sköra.