Denna februari har blivit vägen in i Sverige för Else Lasker-Schülers diktning. För några dagar sedan utkom ”Else Lasker-Schüler – Dikter&Porträtt” i Peter Handbergs översättning och med hans efterord på förlaget Ersatz:
blått och guld var Else Lasker-Schülers symbolfärger
Boken innehåller 77 dikter ur olika diktsamlingar, Styx, Der siebente Tag, Meine Wunder, Hebräische Balladen och Mein blaues Klavier. Något jag särskilt uppskattar är att dikterna finns både i original och översättning, sida vid motstående sida. Dessutom finns i boken tio prosatexter, tio porträtt av Else Lasker-Schülers vänner ur konstens och diktens värld som exempelvis Gottfried Benn, Karl Kraus och Franz Marc. Jag väljer att citera några rader ur texten om den expressionistiske målaren Franz Marc:
Aldrig såg jag en konstnär måla med större gudaallvar och mildhet än han. ”Citronoxar” och ”eldbufflar” kallade han sina djur, och på hans tinning gick en stjärna upp.
Stjärnan är Else Lasker-Schülers kanske främsta symbol eller bild. Den kunde stå för nåd, gudomlig lycka eller för döden.
Jag vill också citera en dikt och jag väljer en som jag själv ganska sällan har läst, en dikt som jag aldrig har försökt mig på att översätta:
Das Lied meines Lebens
Sieh in mein verwandertes Gesicht…
Tiefer beugen sich die Sterne.
Sieh in mein verwandertes Gesicht.
Alle meine Blumenwege
Führen auf dunkle Gewässer,
Geschwister, die sich tödlich stritten.
Greise sind die Sterne geworden…
Sieh in mein verwandertes Gesicht.
…
Visan om mitt liv
Se vandringsspåren i mitt ansikte…
Djupare ned böjer sig stjärnorna.
Se vandringsspåren i mitt ansikte.
Alla mina blomstervägar
Leder till mörka vattendrag,
Syskon i gräl på liv och död.
Åldringar har stjärnorna blivit…
Se vandringsspåren i mitt ansikte.
Och för att cirkeln är rund vill jag gå tillbaka till mina inledande ord om denna februari, för det händer någonting mer i den svenska Else-Lasker-Schüler-världen i denna månads mitt: I Julia Romanowskas salong får åtminstone några i detta land möta hennes dikter.
PS Här finns en text jag skrev om Else Lasker-Schüler för länge sedan.