En gåsfarm kan vara helvetet på jorden

Då och då hör jag underliga resonemang som snurrar kring att den som bryr sig om djur nog inte har mycket till övers för människor. ”Den enda som betyder något för honom är hans gamla hund”, säger någon med förakt i rösten. För en människa som känner starkt för djur, kan väl inte bry sig om människor, väl? I alla fall inte på det rätta sättet.

Jag har länge tänkt att ingen kärlek tar något ifrån en annan kärlek (om vi bortser från det mänskliga parförhållandet som väl oftast är exkluderande). Den som älskar djur eller värnar om dem har oftast stor plats för människor i sitt hjärta. Att avsky djur eller att vara likgiltig inför djurens lidande är minst av allt en garant för människokärlek.

Igår läste jag – mer eller mindre mot min vilja – i SvD en krönika som behandlar denna fråga. Anna Larsson heter skribenten. Texten inleds med ett stycke, som upplyser läsaren om att AL aldrig plågat några djur. Sedan går hon över till räkna upp en rad skrämmande övergrepp mot djur. Vi får läsa om pinade grisar, merinofår och gäss. Beskrivningarna ackompanjeras med ”ja, visst är det synd om dem”. Så citerar AL informationschefen för Sveriges veterinärförbund, som om gässen som plockas levande säger: ”Det är helvetet på jorden.” AL kommenterar sedan detta så här:

Jag tycker också synd om fåglarna – men helvetet på jorden? En gåsfarm?

Det är något med djur som får våra hjärtan att blöda och intellekt att slås ut på ett sätt det aldrig tycks göra när det gäller våra medmänniskor.

Sedan går AL över till att tala om övergrepp på människor på olika ställen i världen. Hon talar om hungerlidande, om plågade våldtäktsoffer och om könsstympade kvinnor.

Artikeln avslutas med följande stycke:

Djurskyddsfrågorna kommer att vara prioriterade under det svenska ordförandeskapet i EU under andra halvåret 2009, meddelade regeringen i onsdags. Själv tycker jag att vi borde fokusera på människors rättigheter. Hellre en plockad gås än barn som svälter och människor som far illa.

Visst är det ett klatschigt slut på artikeln ”Hellre en plockad gås än…” Men vad uttrycker denna fras? Den uttrycker förakt för dem som är svagare än vi människor, den uttrycker förakt för deras lidande, likgiltighet för det lidande vi tillfogar dem. När det gäller förmågan till lidande står inga gäss, får eller grisar människan efter. Deras lidande är lika stort som vårt. Och på vilket sätt hjälper vi någon enda människa genom ett ställningstagande som detta?

Jag tror visst att helvetet på jorden kan vara en gåsfarm. Vem av oss vill ens för några ögonblick byta med gåsen som plockas?

Här finns hela artikeln.

10 tankar om “En gåsfarm kan vara helvetet på jorden

  1. Jag förstår Anna Larssons frustration – maktlösheten inför alla dessa ohyggliga övergrepp mot mänskligheten, oftast kvinnor och barn. Däremot antar jag, att jag helt enkelt levt lite längre än AL och jag kan inte från min horisont förstå varför de stackars gässen måste klä skott för vad människor kan göra mot varandra. Jag håller med dig, Bodil, djurens lidande är inte mindre än vårt.

    Om AL sansat sig lite och inte låtit frustrationen löpa amok med henne, hade hon i stället kunnat skriva en berättelse om hur de värnlösa alltid drabbas hårt av de med makt. Hon är bra på att röra upp känslor via det hon skriver och kunde ha utnyttjat det bättre. Befolkningen i fattiga länder svälter främst för att befolkningen i de rika länderna har makt och inte vill dela med sig av sin rikedom. Kvinnor och barn far rejält illa i t.ex. Kongo, för att män i en förvriden maktkamp kan göra dem illa med våldtäkter, stympningar, hot, tvång att bli barnsoldat, etc. Kvinnor könsstympas för att män med makt ska kunna hålla kvinnorna på mattan – de har t.o.m. lyckats övertyga kvinnorna om att deras döttrar ska stötas ut ut den sociala gemenskapen, om de inte könsstympas. Kvinnor plågar gäss och plockar dem levande, för kvinnor har i alla fall makt över djuren. Allt är lika vridet, lika tragiskt, lika plågsamt och precis lika angeläget. Vi kan inte bryta denna kedja av våld och förtryck på någon av de inblandades bekostnad – det ena utesluter inte det andra.

    Jag kan ha fel, men som jag ser det bör allt lidande som inte innebär en utveckling av själen undvikas.

  2. Lidandet är väl en oupplöslig del av livet, men vi bör göra allt för att inte öka det för någon.

    Jag läser ett stället i ”Das Hebräerland” av Else Lasker-Schüler:

    *Ach, das man sich an den Mord der Tiere so gewöhnt hat! Und viele Menschen, die vor uns im Testamente lebten, noch dazu glaubten, der liebe Gott – erfreue sich an Tieropfern! Abraham ließ ab vom Tier und speiste keines mehr, nachdem er den Schmerz des Tötens gefühlt, an Isaak, am eigenen Fleische, das ihm in letzter Minute erlassen zu schlachten.*

    Texten fortsätter med funderingar kring köttätandet och problemet med vem som ska döda de djur vi äter. Inte jag, men vem?

    Den här texten var egentligen inte tänkt som ett inlägg för vegetarianismen utan som ett inlägg mot förorsakande av andras lidande, särskilt de mest försvarslösas, men det är svårt att förneka att det finns samband här.

  3. Visst finns det samband. Det är lättare att freda sitt samvete, när man köper en färdigpaketerad kotlett i köttdisken eller en påse djupfrysta kycklingfiléer, än när man själv måste sticka grisen eller vrida nacken av kycklingen. Tyvärr, innebär det ju ofta onödigt lidande för djuren som göds och masslaktas…någon annanstans, där man kan låtsas att det inte sker. Osynligt lidande…precis som historien bakom dunet som värmer så gott i täcket dessa kulna vinternätter… Värnlösa levande varelser som ger sina liv för oss för att de inte har något val. Men – inte heller jag är vegetarian, även om jag ofta äter vegetariskt.

    ”…att kräva att nå’n annan ska ta hårdare tag – det är inte mod”, som de skrev Hasse & Tage.

  4. ”Tierschinder – Leuteschinder” Deutches Sprichwort

    Ja, men ändå kan man fråga sig : Varför vi människor tycker inte lika mycket om alla djur? Varför har vi mer medlidande om någonting skulle hända en gås, en hund, en katt, eller en häst än om någonting skulle hända en fladdermus, huggorm eller en kackerlacka. Är det deras storlek eller egenskaper som är avgörande? Vem bryr sig egentingen om en stackars myra eller en fluga? Har inte de också en själ?

  5. Marita,
    nej, det är naturligtvis sant och riktigt att man inte ska kräva av andra det man inte kräver hos sig själv eller lyckas få igenom hos sig själv.

    Amra,
    det du säger visar att saken är ännu svårare. Det är sant att djurmedlidandet hos de flesta av oss gäller främst de djur som liknar oss människor och då särskilt dem som påminner om människobarn. Men vi kan ändå sträva efter att inte förorsaka onödigt lidande – det är ganska mycket trots sin begränsning.

  6. Usch, jag tänkte säga något oseriöst… Ska jag?
    Okej, jag gör det då.
    Om inte helvetet på jorden så är väl i alla fall tanken på en tidning med BARA krönikor av AL rätt nära?

  7. Krönikehelvetet är det nog i alla fall, Karin. Sedan finns det förstås många andra jordiska helveten…

  8. En undran: Är det inte någon sorts moralpanik som utbrutit angående gässen.

    Jag är inte alls insatt i vad det innebär för en gås att under sin levnad bli plockad på dun. Vet inte hur det görs, om den mängd dun som plockas utgör ett aber för gåsen, eller om den plågas av att bli plockad. Jag vet inte heller om förfarandet är något som är nytt eller om det har tillämpats under långliga tider. Men jag antar att det funnits med i bondesamhällena världen runt sedan länge, länge.

    Får skattas på sin ull. Angorakanier på sin. Tagel tas från häst- och nötkreatur. Det finns säkert en massa andra paralleller. Och i de flesta fall tror jag inte att man kan kalla det djurplågeri.

  9. Agneta,
    det är möjligt att du har rätt i den konkreta gåsfrågan. Den var inte mitt egentliga ärende, eller så här: Jag tänkte mig att om veterinärförbundets talesman uttalar sig i så här starka ordalag om saken, så måste det vara fråga om ett grovt djurplågeri. Men det som fick mig att reagera var de plumpa formuleringarna i den här tidningsartikeln, formuleringar som i ett slag annullerade eller förminskade någras lidande när detta ställdes mot andras lidande, enbart för att dessa andra tillhör en ”högre art”.

  10. Svaret skrev jag utan att ens läsa artikeln, vilket jag nog borde ha gjort. Kanske är hanteringen av gässen djurplågeri. Jag vet som sagt inte. Jag är uppvuxen med en hund som trimmades, en stor riesenschnauzer, och det såg inte ut som han led av att få pälsen kortad och uttunnad genom att regelbundet få delar därav avryckt. Så jag tänkte att dunplockningen nog inte känns särskilt mycket för gässen. Men om hanteringen sker ovarsamt är det förmodligen en annan sak.

    Att ställa olika sorts lidande mot varandra är givetvis inte vettigt.

Kommentera