Tillbaka i skogen

I sakta mak har jag börjat leta mig in i skogen igen. Det gäller att sätta ner fötterna rätt. Ramla får jag inte med den här ryggen. Visserligen förstår jag inte riktigt hur de här kotbrotten ser ut, men jag fattar att jag absolut måste hålla mig upprätt och inte snava över grenar och kvistar. Annars brukar jag ju snubbla rätt sorglöst.

Den här dagen vågar vi oss ner till kärrkanten. Londi undrar nog över min långsamhet eller så vet hon vid det här laget hur det hänger ihop. Hon stannar ibland till och iakttar mina saktfärdiga rörelser. Så här går du nu, tänker hon kanske.

kärr

Det är en ljus dag även om ljuset är vekt och liksom tvekande och letande. Mosstuvorna är vitluddiga och en vissnad örnbräken drar till sig nästan all färgen.

kärr 2

Fast mellan granstammarna brer solljuset plötsligt ut sig som om det vore en annan och rikare årstid.

grannstammar

Londi blir till ett blanksvart skogsdjur.

Londi i skogen

Det knastrar om den spröda isen under hennes tassar där hon går i tjärnens kant.

Londi vid vatten

2 kommentarer till “Tillbaka i skogen”

  1. Det är ändå en sagolik natur du har kvar, trots avverkningar. Det ser ut som om det finns en del lärk där? Och på sista bilden ser det ut i bakgrunden som om det är planterad (radrät) skog, eller är det en synvilla? Vad gjorde man utan denna välsignade natur? De här bilderna av natur gillar jag mest hos dig. Då är världen varm…

    Gå försiktigt,
    Michael

  2. Man kan ju välja lite åt vilket håll man riktar kameran. Jag försökte undvika de fula såren den här gången. Jo, nog är de där ”radräta” granarna planterade. Det som är oberört av avverkning och plantering är kärren och de karga åsarna.

    Tack, Michael, jag tittar noga var jag sätter ner fötterna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *