Det stora alleuropeiska språkprojektet

Håller det på att hända någonting på den europeiska språkfronten eller handlar det bara om fromma önskningar från de ”troende”? Jag läser ett upprop för en ny europeisk språkpolitik på SvD Kultur idag. Under texten står att uppropet lagts fram när ”Generalständerna för multilingvismen hade samling i Paris 26/9 2008”. Vidare står det att uppropet publicerats den 19/11 i Libération och Süddeutsche Zeitung. Och nu har det alltså nått en svensk tidning. Bakom uppropet står en samling franska (eller fransktalande i alla fall) intellektuella och författare.

I uppropet vill man slå ett slag för en tydligare politik när det gäller språk och översättning i vår världsdel. Jag läser och kommenterar:

För att inte förneka sig självt, kan Europa inte byggas utan att respektera mångfalden i dess språk.

Denna inledning följs av två förslag på vägar att gå för att uppnå detta mål. Ja, egentligen är det bara det andra som är ett allvarligt menat förslag, det första förkastas samtidigt som det presenteras:

[A]ntingen en allmän tillflykt till en ”transaktionsdialekt” för att främja utbyten, men med risk för kollektiv utarmning, eller att glädjas över den språkliga mångfalden och säkerställa den för att få till stånd en bättre ömsesidig förståelse och en sann dialog.

Den utarmande ”transaktionsdialekten”, som man väl kan föreställa sig som ett slags engelskinfluerad lingua franca för det mest basala eller mekaniska utbytet, förkastas eller beskrivs i alla fall som underlägsen ett samspel mellan de enskilda levande språkens kraftfulla röster.

Ett stycke längre ner läser jag:

Att värdesätta Europas språk kommer att bidra till att förlika medborgarna med Europatanken. Översättningen spelar här en avgörande politisk roll. För ett språk är inte bara ett instrument för kommunikation, en tjänst. Det är inte heller endast ett arv, en identitet att bevara. Varje språk är ett eget raster som läggs över världen, det existerar enbart i sin interaktion med andra. När man översätter fördjupar man sin egen och andras egenart.

Och betydelsen i översättandet understryks sedan yttterligare:

Eftersom översättandet är identitetsöverskridande och har erfarenhet av olikheter, bör det stå mitt i det offentliga rummet i Europa.

Texten avslutas med följande kraftfulla ord:

Ur översättningar kan det europeiska projektet ösa ny energi.

Bland undertecknarna finns Adonis, Julia Kristeva, Umberto Eco och Tahar Ben Jelloun.

bild

Jag skriver också under på detta upprop. Låt oss hoppas att det når önskad effekt.

PS Här är hela texten.

Kommentera