Jag har upptäckt en ny lyriker: Ludmila Marjańska (1923-2005). I samlingsvolymen ”Jag i första och sista person – 20 polska kvinnliga poeter” finns några dikter av henne. Av någon anledning – eller utan kanske – fastnade jag inte förrän igår på de här sidorna i boken, men nu vet jag nästan inte vilken av de nio dikterna jag ska välja att visa upp här. Jag väljer ändå:
Sakta doppar jag mig i sömnens hav
andas försiktigt
för att inte förbruka mitt syreförråd
Silverfiskar smiter ut ur springorna
Bakom ett korallrev lurar
det förflutnas haj
Jag är sargad
blöder som en trettonåring
Hitlockade pirayor
närmar sig
Lättad flyr jag
till den andra världen
Strålkastarskenet släcker drömmen
det är midnatt
i livet
i verkligheten
Med en sten om halsen
flyter jag upp från drömmens botten
till ytan
halvdöd
Dikten är översatt av Lisa Mendoza Åsberg
