Jag tittar på fotot jag tog i Rum för poesi på er, där ni står och både vet precis och inte riktig vet, hur ni ska göra vid den här uppläsningen, Urszula Kozioł och Anders Bodegård. Jag minns att ni sedan läste den här dikten, ”Sömnlöshet” heter den. Kanske läste ni något annat först, men den här minns jag särskilt.
Det här är humor, en riktig hjärtats humor. Ja, jag ser att det handlar om sömnlöshet, om dödens närmande, om kallsvetten på huden, om ensamhet, men ändå finns det mycket värme här och småsaker som hör livet till och som är lite roliga och lite godmodigt småsinta.
Sömnlöshet
mitt i natten rycktes jag ur sömnen
jag visste inte var eller vem jag var
och jag badade i kallsvett mitt i natten
mitt i natten
. . . . . . . . försöker jag ta till mig ett namn
som någon kunde ropa till mig
fast vem skulle vilja ropa på mig
. . . . . . . mitt i natten
mitt i natten hörde jag någonting
liksom en igelkotts hasande men hur
skulle en igelkott kunnat hasa på tredje våningen
. . . . . . . mitt i natten
mitt i natten
. . . . . . . i det klara Sofoklesljuset
fattade jag plötsligt att jag gick från
mina sinnen och kanske bara
för en stund gick från mig själv
. . . . . . . mitt i natten
mitt i natten bestämde jag att strax i morgon
ofelbart gå tillbaka till affären
med den tomma flaskan som jag nu druckit ölet ur
. . . . . . . mitt i natten
*mitt i natten for det dimmigt genom huvudet på mig
att en dag skulle även hans (?) begravning äga rum
och skulle han (?) någonsin komma på min
- . . . . . . nej?
alltså tänker jag aldrig gå på hans
. . . . . . . mitt i natten.*
(Till Urszula K och Anders B: Jag ber om ursäkt för de fåniga punkterna; jag vet att de inte ska vara där, men det tekniska lägger krokben för mig.)
Tidigare har jag i Pausträdets bark ristat in två andra Koziołdikter, två dikter som förresten också lästes vid det här tillfället: