Bokmässan 2008 – rumänskt i monter och dikt

En av fixpunkterna under bokmässan var Rumänska kulturinstitutets monter. Här strömmar nu först lite ansikten och ryggar, kända och mindre kända, från torsdagskvällens samkväm där. I vimlet ser man bland andra Mircea Cărtărescu, Herta Müller, Eva Ström, Lasse Söderberg, Ola Wallin, Anna Bengtsson och Dan Shafran, detta kulturinstituts chef.

DS +x + LS

MC + ES

AB + OW

HM + DS

Jag lämnar myllret och utsidan och går i stället till en insida och läser en dikt av Denisa Comănescu, (nej, hon är inte med på någon av bilderna.) Dikten, som jag lyssnade till i Rum för poesi, heter ”Pessoa” och Pessoa i dikten är en älskad katt. Katten tämjde ”mig”:

Pessoa

Vi betraktade akacian vid gatan:
vår stund av intimitet varje morgon.
Jag lämnade dig på nattduksbordet
med blicken fäst på världen utanför.
På kvällen väntade du på mig framför dörren;
vällustigt utförde du samma ritual
som lugnade och tämjde mig.
Jag kallade dig för Fernando Pessoa
redan första dagen han tog dig hem,
det var mot slutet av oktober, för åtta år sedan;
ett svart klot att mata med droppflaska.
En längre tid struntade jag i dig;
du befolkade korridorerna i ett trasigt äktenskap.
På våren ville jag lämna dig på den fuktiga marken.
Så förtvivlat hängde du i min tröja
att rädslan i dina ögon nådde även mig,
som om denna cirkelrunda cementfläck
drog ner oss båda i djupen.
De första åren gick jag utan att bry mig om dig
tills han en dag sa att du var borta.
I en vecka satt du fastklistrad i akacians topp;
man kunde se barken skrapad av din omfamning.
Ett barn klättrade upp till dig
och drog dig i ett ben tills det bröts.
Trots det återvände vi tillsammans hem.
Jag smekte dig ofta, du spann,
tryckte huvudet mot min handflata
och stirrade plötsligt på mig.
Minuter i sträck. Med ett ljus
som verkade komma någon annanstans ifrån.
Din närvaro blev oumbärlig för oss.
Du återförenade oss, varje dag putsade du av oss
den kletiga gyttjan utomhus.
I julas köpte vi inte någon gran.
I fönstret la vi några kvistar dekorerade med ljus.
När du inte längre följde deras regnbågar,
när du inte längre lämnade tidningshögen
kom rädslan tillbaka.
Jag hämtade vasen med snäckor
jag tagit med från Rhodos
och hällde dem runt omkring dig.
Jag vakade över dig ända fram till nyårsafton.
På himlen ritade fyrverkerierna upp
konturen av Hiroshimabomben.
Den sista ryckningen gav din kropp en stund
att flyta genom luften, och dina ögon
andrum att sjunka in i mörkret.

ur Glädje utan försoning i översättning av Dan Shafran

Jag hittade den här dikten i boken ”Rumänska synvinklar – författarporträtt” av Cato Lein och Lüfti Özkök. Hela Glädje utan försoning ska jag nu ge mig ut på jakt efter.

bok

6 tankar om “Bokmässan 2008 – rumänskt i monter och dikt

  1. Bodil, jag fick boken idag! Tack för att du tipsade, den är otroligt vacker och rymmer samtidigt mycket information och fina texter. Om alla böcker bara hade försökt vara så vackra!

  2. Vad bra, Thomas! Ja, den är vacker och den innehåller så mycket. Jag har den här och idag läste jag sidorna om och med Dinescu, till exempel det här:

    *Själv en enkel själ
    kommer jag som en snigel fram ur syntax och logik
    och drömmer om ett magvirus
    som skulle kunna berusa en människa med ett brödstycke.*

    ur *Ett supkalas med Marx* (översättning Dan Shafran)

  3. Oj, så roligt att jag kom med på bild i din blogg!
    Och att ni gillar Rumänska synvinklar – en liten guldgruva faktiskt..

  4. Hej Eva,
    jag tyckte att man i den bilden så tydligt kunde se hur intensivt du och Cartarescu talade om den bok ni håller mellan er, så jag valde att ta med den här – en riktig bokmässebild.

    *Rumänska synvinklar* gläder jag mig mycket över.

  5. Tack för detta fina boktips (och för den oändligt sorgliga dikten….)- Nu ska jag bege mig ut på bokjakt! Genast!

  6. Lycka till! Jag hoppas det finns något åtkomligt exemplar någonstans. Kanske kan du fråga Eva Leonte eller Dan Shafran på Rumänska kulturinstitutet om du inte hittar boken någon annanstans. Hälsa från mig i så fall!

Kommentera