Lettland och den lettiska litteraturen har ett speciellt ljus riktat mot sig under det här årets bokmässa i Göteborg. Och mitt i C-hallen syns Lettlands jättelika ljusbruna pappmonter, en modell av det framtida lettiska nationalbiblioteket. Den syns lång väg.
En av de ledande gestalterna, för att inte säga den ledande gestalten, på den lettiska arenan under bokmässan är Juris Kronbergs, poet, översättare och förmedlare asv lettisk kultur i Sverige. Här syns han som omväxling på en TV-skärm:
Jag ger nu ordet till författaren Nora Ikstena för en liten presentation av det lettiska kynnet och lettiskhetens väsen:
Om letterna existerar det allehanda myter. Både att vi lever bland träden och äter svamp, och att vi inte kan hållas borta från sjungande och poesiskrivande. Myter brukar innehålla en hel del sanning – letterna står med båda fötterna på jorden i lika hög grad som de besjälat riktar blickarna mot himlen. Århundrade efter århundrade, dag efter dag, och så förflyter våra dagar – med att sätta potatis och skriva poesi, plocka svamp och sjunga, tända brasor och berätta berättelser. Med andra ord, vi utnyttjar de exklusiva möjligheter som det tjugoförsta århundradet erbjuder ett litet livskraftigt folk.
Jag ser Knuts Skujenieks, lettisk poesis Grand Old Man, vandra omkring under pappkonstruktionerna i den lettiska montern. Han växlar ett ord än med den ene än med den andre, han ler lite, plockar lite med något, rör sig åtminstone skenbart planlöst hit och dit bland papphyllorna och pappstolarna. Jag tar några bilder och köper hans diktsamling ”Som ekens rot till vatten” (i Juris Kronbergs översättning). Jag läser:
Sekunden sköljer dagen
Sekunden sköljer dagen.
Dagen finslipar året.
Året vässar livets ände.
Jaget är förvandlat
till ett naket
raketformat fönster.
Du tar ifrån mig allt.
Du lämnar mig bara ljus
och uppåtsträvan.
Min gotiska kärlek.
Jag minns torsdagkvällen i Röda Sten med ung baltisk poesi. Juris Kronbergs höll i tyglarna också här:
En av rösterna tillhörde Agnese Krivade:
Här kan ni höra hennes magnetiskt häftande läsning. Ännu har jag tyvärr ingen svensk text att lägga in av henne…
•
De närmaste dagarna tänker jag lägga in ytterligare några lite kortare texter om bokmässan under Pausträdet. Om ungefär en vecka kommer jag att publicera den första av ett par lite mer omfattande texter om mässan i Salongen. Just nu hittar ni Jelenas text om Leipziger Buchmesse överst där – läs den!
Trots att jag mest höll mig i min egen monter – Bokförlaget perenns – var jag tvungen att göra några små utflykter, bland annat till den lettiska montern. Ville införskaffa något åt min kompis Anders i Markaryd som har lite anknytning till Lettland. Nu köpte jag inget åt Anders där, men väl till hans mor: ”Mor lärde mig. En bok om lettiska mattraditioner”. Anders morfar föddes i Lettland (modern lettiska, fadern svensk) och bodde där till tiden efter första världskriget. Anders morfars far befann sig i Lettland för att sälja vävskedar som tillverkades i Markarydstrakten. Den som är intresserad av denna del av de svensk-lettiska förbindelserna kan besöka Vävskedsmuseet i Markaryd (bibliotekshuset). Blev det då ingen present till Anders? Jo, i Ersatz’ monter fanns en bok med dikter av Vizma Belsevica.
Hej Per,
här blev jag påmind om vävskedars existens. Det för min tanke till skärsliparmuseet i Val Resia – kanske låter det lite långsökt, men tankar går som de vill.
Vizma Belsevicas dikter höll jag i handen, men så bestämde jag mig för att börja med Knuts Skujenieks’ diktsamling ”Som ekens rot till vatten”. Varför jag inte köpte båda, förstår jag egentligen inte.