Frihet och fred är sedan urminnes tider två av de mest omtalade och ”omdrömda” idealtillstånden i den sammänskliga tillvaron. Vi har alltid längtat bort från förtryck och krig. Lite märkligt är det kanske att de flesta människor sätter det ena åtminstone ganska mycket högre än det andra av dessa två. En del ser fred som mycket betydelsefullare än frihet, andra tycker tvärtom. Mycket få orkar hålla båda lika högt. Inom politiken eller utmed den politiska vänster-höger-skalan ser man den här uppdelningen rätt tydligt. Om vi bortser från extremism och diktaturkrameri, som inte har något med varken frihet eller fred att göra, så är det oftast så att högersidan föredrar frihet och vänstersidan fred. Det här med politiken är alltså bara ett exempel bland andra, men det kan, eftersom många nog känner igen det, tjäna som en illustration för det här på något vis egendomliga valet. Jag tror att en av olyckorna i hur vi ”organiserar” den mänskliga samlevnaden har sin rot i det här valet eller i detta att fred och fríhet så ofta ställs emot varandra – det ena eller det andra är särskilt viktigt, menar man. Men om inte båda finns, kastar den ena eller andra av dem långa slagskuggor bakom sig. Fredens mörka sida är förtryck och frihetens är otrygghet.
•
Det här är ett inlägg under den tänkta rubriken ”En amatörfilosofs grubblerier och hugskott”. Och mer än något annat är den här textsnutten tänkt att locka någon annan att fundera vidare kring det här i samma riktning – eller i någon annan.