Kafka på utflykt

Der Ausflug ins Gebirge

”Ich weiß nicht”, rief ich ohne Klang, ”ich weiß ja nicht. Wenn niemand kommt, dann kommt eben niemand. Ich habe niemandem etwas Böses getan, niemand hat mir etwas Böses getan, niemand aber will mir helfen. Lauter niemand. Aber so ist es doch nicht. Nur daß mir niemand hilft -, sonst wäre lauter Niemand hübsch. Ich würde ganz gern – warum denn nicht – einen Ausflug mit einer Gesellschaft von lauter Niemand machen. Natürlich ins Gebirge, wohin denn sonst? Wie sich diese Niemand aneinanderdrängen, diese vielen quergestreckten und eingehängten Arme, diese vielen Füße, durch winzige Schritte getrennt! Versteht sich, daß alle in Frack sind. Wir gehen so lala, der Wind fährt durch die Lücken, die wir und unsere Gliedmaßen offen lassen. Die Hälse werden im Gebirge frei! Es ist ein Wunder, das wir nicht singen.”

Kafka som humorist, som avgrundshumorist kanske, rolig på ett ensligt och otäckt sätt: Han ropar ”jag vet inte” utan klang. Ensamhetens ingen förtätas till ett slags ingen-någon, till en hel grupp av ingen-någon. Man gör en utflykt upp till bergen. Vart annars? Alla i frack förstås. Det blåser genom ärmar och byxben. Och det är ett under att vi inte sjunger.

män

Här är två andra av pausträdets kafkatexter:

Kafka – teckningar och texter

Kafka, Das Schloß och Spindelmühle

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *