Den här dagen vräkte Vänerns vågor hårt och liksom uppsluppet ogästvänligt mot de gråa urbergsklipporna. Då och då nådde ett solglittrande kallt och pricksäkert stänk upp till oss:
Det var mer vår än sommar i den höga klara luften.
Ristningsälgarna från forntiden stod kvar, fastän de egentligen sedan alltid är på väg.
I en liten vik med ett lugnare vatten fick Londi simma pinnsim:
Underbara bilder! Jag hittade till dig genom bloglines faktiskt – under någon annans bloggar 🙂 Vilket fynd!! 🙂
Tack Josephine,
undrar via vems blogg du hittade hit. Nej, du behöver inte säga det. (Fast jag kan ju skylla på att jag tittat in hos dig och läst ditt motto.)