Jag har börjat läsa i Karl-Markus Gauß’ ”De döende européerna”, en bok om några av Europas krympande, så småningom väl utslocknande minoriteter.
Jag har valt att läsa boken lite i oordning, efter hand som jag blir nyfiken på kapitelrubrikerna. Den första rubriken jag fastnade för var ”Historiens skog – i Gottschee”. I kapitlet befinner vi oss i djupt inne i en skog i Slovenien och gottscheerna är en tysktalande folkspillra som det väl snart inte kommer att finnas något kvar av. Vi stöter på bynamn som Verderb och Verdreng, som får mig att tänka på underrubriken till scenen Walpurgisnacht i Goethes ”Faust I”: ”Harzgebirg. Gegend von Schierke und Elend.” Det är Elend jag tänker på: Verderb, Verdreng och Elend, ödets namn. Vi vandrar genom folktomma lämningar av byar; skogen har vandrat in och människorna har vandrat ut eller tvingats bort.
Jag läser att Gottschee började bebyggas på 1300-talet och att det en gång funnits 171 byar och en stad, Gottschee, här. I början av 1940-talet kallades gottscheerna ”Heim ins Reich” av Nazityskland och många av dem som ändå blev kvar föll sedan offer för en slovensk etnisk rensning, men inte alla. Några vandrar ännu omkring i skogarna här.
Karl-Markus Gauß reser noggrant hit och dit i området och fram och tillbaka genom tiderna. Vi får veta en del om habsburgarnas förtryck av gottscheerna, om de härskande adelsläkternas växlande behandling av den lilla folkgruppen. I Osttirol ska gottscheerna ha haft sitt urhem – jag tänker på Matrei in Osttirol från min ungdom. Jag läser att gottscheerna inte var några framstående soldater, men att de hade andra kvaliteter. Johann Weikhart friherre von Valvasor säger bland annat så här om dem: ”Därför ska man inte, även om deras håg inte står till vapnen utan till böckerna, förakta de goda gottscheerna och inte heller akta dem ringare än övriga invånare.”
Vi möter spännande original som Augustin Gril som har föreningen ”Gottscheer Altsiedler Verein” i sin vård. Han berättar med lätt ironi att det inte har varit eller är något problem att vara gottscheer i Slovenien, eftersom de inte anses existera. Enligt honom finns det ungefär 650 gottscheer i Slovenien idag – i slutet av 1800-talet var de 26 000. De flesta gottscheerna lever i Amerika idag. Vi får också stifta bekantskap med hans syster Maritza, som sköter ”Altsiedler-Museum”, där hon har samlat ihop lite av varje som hon förbinder med sitt gottscheeska liv, som till exempel schweiziska tändskticksaskar och underhållningsromaner från Wien. Och Maridi Tscherne som undervisar i både tyska och gottscheeska, säger: ”Det är bra att kunna många av världens språk, men alla språk som talas i ett område måste man kunna.”
I slutet av kapitlet möter vi den återuppstånda Gottschee-kolonin på internet. Jag väljer, som avslutning här, några bilder från en av sidorna jag letat mig fram till:
Gottschee, 1890
Mühle in Gottschee, 1930
PS Boken är översatt av Per Nilson och den ges ut av förlaget perenn.
PPS Jag återkommer framöver med andra inblickar i boken.
PPPS Så här skrev Occident nyligen om den.
Jag fäste mig också vid Gauß observation att de kanske 60000 ”gottscheer” som lever i USA använder Internet som en sorts virtuell hembygd: dvs. man är inte i första hand ute efter att forska och dokumentera utan mera att småprata och skvallra litet sinsemellan vilket naturligtvis stärker gemenskapen, kasnke väl så mycket som folkloristiska arrangemang. En annan, och ledsammare, observation gäller den slovenska ungdomstidskriften som under den kommunistiska eran varit oppositionell-så gott det nu gick- men efter självständigheten publicerat antisteiriska karikatyrer på omslaget.
Antagligen idealiserar jag nu men med ett stort undantag (slovener i Kärnten) tror jag att Österrike hanterar sina minoritetsfolk ganska bra. Kroaterna i Burgenland är ett bra exempel. Men detta gäller i så fall bara folkgrupper som bott här sedan länge, inte nyinvandring naturligtvis.
(Ursäkta att jag skrev något pro-österrikiskt men jag tyckte det behövdes nu när vi plötsligt fått så många experter på hur hemskt allting är här och varför.)
Hej Bengt,
ja, den där internet-gottscheehembygden känns allt lite lockande att vara med i. Det kunde vara roligt att ha en sådan, fast det kanske jag har i den här lilla europeiska blogggemenskapen.
Jag kan inte se varför du inte skulle få skriva något pro-österrikiskt (för övrigt något marmorerat med negativ kritik) här. Har Österrike plötsligt blivit ”världens dåligaste land”?