Jag tar fram diktantologin ”Jag i första och sista person” igen och plockar ut en av de dikter jag fastnat för på ett särskilt sätt. Det är en kort dikt av Julia Hartwig och det är Rikard Wennerholm som har översatt den:
Tidlösa
Uthärda en vecka
uthärda ett år
uthärda trettio och sedan sjuttio år
Men det fanns år som ingen räknade
konungaår
när vi lekte under de gamla ekarna
och det eviga stod oss bi
Den vackra diktens överskrift »Tidlösa« för mina tankar något vilse:
Tidlösa
Nakna jungfrun, Colchicum autumnale.
Växten är mycket giftig. Speciellt frön, lök och blommor innehåller kolchicin. Allvarliga förgiftningar och även dödsfall har inträffat vid medicinsk användning och vid förväxling. Förgiftningar genom olyckshändelse hos barn är dock ovanliga. Tidlösa liknar krokus.
Och jag undrar för mig själv om översättaren kanske inte känner till det här växten som fått sitt namn av att den blommar sent på hösten.
Agneta,
jag valde dikten för att den grep mig så, men jag undrade faktiskt lite över titeln, men så tänkte jag att den kanske ändå kunde passa. Jag blir nu – efter att ha läst dina rader här – lite nyfiken på vad dikten kan heta på polska…
Hej Bodil – jag har också undrat över titeln, och den heter faktiskt tidlösa på polska – tidlös i pluralis alltså. Associationen till blomman är ganska vacker tycker jag.
Tänkte annars att jag ska skriva lite om samarbetet översättarna emellan. Rent tekniskt har vi ett antal skrivarverkstäder, hemma hos ngn av oss, där alla ha läst allas översättningar och kommer med synpunkter. Men det är bara synpunkter som sagt, varje översättare har ansvaret för de dikter han/hon översätter. Hittills har verkstäderna varit mkt kreativa och lustfyllda. Det trotsar föreställningen om översättarens ensamhet, det sätter igång en diskussion om språket där man oftast hamnar några steg längre än man har tänkt sig. Tjugo poeter översatta av en enda översättare hade också blivit tjugo poeter sedda av ett och samma temperament …
Hej Irena,
det låter väldigt lockande med formen av översättarsamarbete du beskriver här. Jag föreställer mig att polsk litteratur står rätt högt upp på listan bland det som översätts till svenska (om man bortser från engelsk-amerikansk litteratur) idag och dessutom är väl det mesta verklig ”kvalitetslitteratur” eller vad man nu får säga eller kalla det.
Det skulle vara intressant att få göra en intervju om det här för Salongen med dig och eventuellt någon mer ur den här polsk-svenska översättargruppen. Jag hör av mig närmare i mail.