Under påsken – för en vecka ungefär – kommer jag att lämna pausträdet för en resa i Tyskland – i ett helt annat hörn av landet än Schillers och Hesses. Medan jag är borta tänker jag låta två dikter samtala med varandra här genom århundradena. Schillers dikt ”Hoffnung” och Hesses dikt ”Stufen” har en rad gemensamheter, men också stora olikheter och det är väl den bästa tänkbara utgångspunkten för ett värdefullt samtal. Kanske vill någon av er läsare också stiga in i samtalet. Jag skulle tro att det finns svenska översättningar av båda dikterna – dikten ”Hoffnung” borde heta ”Hopp” och dikten ”Stufen” kanske heter ”Steg” eller ”Trappsteg” eller ”Stadier”, jag vet inte. Glad påsk och på återseende!
PS Det här inlägget skulle kunna ses som en fortsättning på samtalet under gårdagens text här.
Hoffnung
Es reden und träumen die Menschen viel
Von bessern künftigen Tagen,
Nach einem glücklichen, goldenen Ziel
Sieht man sie rennen und jagen;
Die Welt wird alt und wieder jung,
Doch der Mensch hofft immer Verbesserung.
Die Hoffnung führt ihn ins Leben ein,
Sie umflattert den fröhlichen Knaben,
Den Jüngling locket ihr Zauberschein,
Sie wird mit dem Greis nicht begraben;
Denn beschließt er im Grabe den müden Lauf,
Noch am Grabe pflanzt er – die Hoffnung auf.
Es ist kein leerer schmeichelnder Wahn,
Erzeugt im Gehirne des Toren,
Im Herzen kündet er laut sich an:
Zu was Besserm sind wir geboren.
Und was die innere Stimme spricht,
Das täuscht die hoffende Seele nicht.
Friedrich Schiller 1759-1805
•
Stufen
Wie jede Blüte welkt und jede Jugend
Dem Alter weicht, blüht jede Lebensstufe,
Blüht jede Weisheit auch und jede Tugend
Zu ihrer Zeit und darf nicht ewig dauern.
Es muß das Herz bei jedem Lebensrufe
Bereit zum Abschied sein und Neubeginne,
Um sich in Tapferkeit und ohne Trauern
In andre, neue Bindungen zu geben.
Und jedem Anfang wohnt ein Zauber inne,
Der uns beschützt und der uns hilft, zu leben.
Wir sollen heiter Raum um Raum durchschreiten,
An keinem wie an einer Heimat hängen,
Der Weltgeist will nicht fesseln uns und engen,
Er will uns Stuf’ um Stufe heben, weiten.
Kaum sind wir heimisch einem Lebenskreise
Und traulich eingewohnt, so droht Erschlaffen,
Nur wer bereit zu Aufbruch ist und Reise,
Mag lähmender Gewöhnung sich entraffen.
Es wird vielleicht auch noch die Todesstunde
Uns neuen Räumen jung entgegensenden,
Des Lebens Ruf an uns wird niemals enden…
Wohlan denn, Herz, nimm Abschied und gesunde!
Hermann Hesse 1877-1962
Hej, Bodil, finns det også en svensk översättning av ”Stufen” ? Var kan jag hittta det? Hälsningar från Berlin!
Hej Catharina,
tyvärr vet jag inte om det finns en svensk översättning av den dikten. Det borde väl göra det, men jag har inte kunnat hitta någon. Kanske dyker det upp någon här som vet, nu när frågan är väckt.
Hej, det var ju över ett år sedan du skrev om Hesses dikt ”Stufen”. Ändå, jag har just gjort färdigt ett översättningsförsök. Här är det:
Steg
(Herman Hesse: Stufen)
Som varje blomma måste vissna, och ungdom
brytas ned av ålder, så blommar varje steg
på levnadsbanan, varje insikt, varje dygd,
en given tid och varar ej för evigt
När livet kallar måste hjärtat vara
berett till avsked och på nytt begynna,
med tapperhet och utan tårar
i nya band sig våga binda
och i var början finns en trollkraft
som skyddar oss och hjälper oss att leva
Från rum till rum måste vi vandra
i inget av dem söka hemvist
Världsanden vill oss inte binda eller fängsla
men vill oss leda steg för steg mot nya höjder
Knappt har vi funnit ro i någon vrå av livet
så hotar lättjan där vi gjort oss hemmastadda,
blott den som redo är för uppbrott och för resa
kan undgå vanornas förlamning
Kanske också döden sänder
oss nya rum att genomkorsa
Och livets rop skall inte tystna…
Så tag då avsked, hjärta, och förtrösta!
Tack PO,
det är märkligt det här. Jag skrev inlägget 2008 och den första kommentaren (frågan om Stufen-översättningen) kom över två år senare och nu kommer ett svar på denna fråga ytterligare ett år senare. Tiden har tydligen en annan och långsammare andning här – ibland i alla fall – och det är något hoppingivande över det: Allt susar inte förbi i en blink. Men nu till din översättning, som jag tycker mycket om, men på några ställen skulle jag vilja ha en lite annan rytm och lite andra ändringar kanske också. Nu vet jag inte vad du kommer att säga, men jag föreslår på prov att jag lägger upp original och din översättning i ett nytt inlägg och inbjuder läsare att kommentera och eventuellt föreslå ändringar. Sådant har hänt här under pausträdet många gånger förr och jag har stort förtroende för läsekretsens kunnande och litterära känslighet. Låt mig veta vad du tycker.
Hej,
Välkommen med kommentarer och förslag till ändringar i min svenska version – jag valde medvetet att kalla den ett ”försök”. I synnerhet originalets sista ord ”und gesunde!” är jag osäker på; jag har frågat några tyskkunniga i min omgivning men inte ens blivit klar över om det är ett verb eller…? I tre olika engelska översättningar slutar dikten ”and recover!”, ”and heal.” respektive ”and fare thee well”
PO
Tack PO, så snart jag har hämtat mig från min kris (min hund Londi har varit svårt sjuk) så ska jag ta upp din översättning här.
Återkommer (efter lång tid) till sista raden i dikten. Har blivit klar över att ”gesunde” är ett verb, och föreslår att raden kan översättas: ”Så tag då avsked, hjärta, och bli helat!”