Det här hände för många år sedan då jag undervisade i svenska för invandrare på Kursverksamheten i Stockholm:
Jag satt på tunnelbanan och var på väg hemåt. Tåget saktade in för att stanna i Gamla Stan. Jag såg upp och fick syn på två av mina nybörjarelver, en chilenare och en engelsman, alldeles intill dörrarna och så snappade jag upp det här lilla replikskiftet:
X: Du kontinuera?
Y: Nej, jag kommer till.
Och så klev de av. Perfekt kommunikation, tänkte jag, och behöll det lilla samtalet för alltid.
hej mamma!
sitter o klurar på vad den andra killen menade, (den engelske?) eller, jag förstår vad han menade, men lite mer specifikt hur han hade tänkt sig den meningen på engelska i sitt huvud?
nu ska jag springa iväg o möta en potentiell svenskelev, kram!
Hej Alex,
roligt att se dig här. Vi bor några dagar på landet mellan två sydöstliga förorter till Berlin – Zeuthen och Königs Wusterhausen och söker igenom trakten med Wüstemark som basläger, så att Londi har bra promenadområden att rasta sig på och vi också för den delen.
Till din fråga: Den engelska utgångsmeningen var nog så här: No, I’m coming too. Det vill säga han tänkte inte fortsätta (kontinuera) utan också stiga av just där. För chilenaren var det där sista ordet ”till” inget problem, eftersom han antagligen helt enkelt uppfattade det som lite ”ordskräp”.
Kram Mamma