En kväll på Akademien

Jag har ibland gått förbi den här byggnaden, men egentligen aldrig tänkt mig att stiga in i den: ”Svenska Akademien” lyder, inte helt överraskande, frisinskriften. Men härom kvällen gick jag alltså uppför de här trappstegen och in genom den höga porten.

byggnad
Svenska Akademien i ljus och skugga morgonen därpå

Titeln på kvällens sammankomst var ”Kritikern Klara Johanson”, ett försök till en avgränsning kanske eller bara ett namn – något ska ju en sådan här sak heta. Salen vi satt i vara stor och sobert pampig och försedd med förgyllda ornament. Jag tog inga bilder, så jag får lita på mina opålitliga minnesbilder: guldiga pilastrar med joniska kapitäl tror jag att jag såg. Publiken var mycket städad och disciplinerad – punktvis var disciplinen kanske lite väl långt driven: när jag vid ett tillfälle lite hastigt vände blad i min anteckningsbok, väste en dam brevid mig ”måste du blädda så där hela tiden?!” (Jag avledde min irritation över frågan med att anteckna ”Fienden sitter bredvid mig”.) Sammansättningen vad gäller ålder och kön motsvarade väl ungefär den vid en standardgudstjänst i svenska kyrkan, men där upphör likheterna, för varje plats i den stora salen var fylld.

Horace Engdahls inledning med Klara Johanson-citatet ”Jag är ingenting om inte diktare – och jag är inte diktare” fick mig att genast känna mig hemmastadd – och att åtminstone för ett tag sluta fundera över rummet och publiken. En stund talade Engdahl om Akademiens planer på att återskapa Klara Johansons ”bokrum”, det så kärleksfullt omtalade rummet där hon hämtade liv och kraft ur sina böcker, ur ofta sedan länge döda författares ord. ”Men det är inte något för boktjuvar för det är en läsares och en inte en boksamlares bibliotek”, lät Engdahl oss veta.

Efter detta exordium tog Carina Burman till orda och därmed tog föredragsdelen av aftonen vid. Burman talade utifrån Ciceros ord om ”vita activa ” versus ”vita contemplativa” om KJ och hennes föregivna tillbakadragenhet och världsfrånvändhet. Nej, Klara var minsann också en del av sin tid och hon deltog med energi och uthållighet i dess strider. Hon skrev för en offentlighet och hade mål för samhället som hon slogs för att nå. Burman kallade henne en ”sällskaplig enstöring” och tillade att ”bokrummet” inte bara var en eremitsfär utan att det också kunde vara ett öppet rum dit andra människor var välkomna. Ja, och så sa hon – och det tycker jag alltid om att tänka på – att Klara aldrig var någon representant för någon grupp utan att hon alltid var hon själv.

Det längsta avsnittet på programmet – i alla fall minns jag det så – var ett samtal om KJ mellan Jonas Ellerström, Carina Burman, Ingrid Svensson och Anna Bohlin. Först snuddade Ellerström vid de böcker om KJ som kommit ut före Carina Burmans bok, ”K.J. En biografi”, böcker av Torsten Ekbom, Nils Afzelius – Greger Eman; och där hände något märkligt: För en stund kände jag att atmosfären i rummet blev en annan och att en ande svävade förbi. ”Han är inte längre här ibland oss”, sa Ellerström.

Anna Bohlin talade lite om ironin i KJ:s texter och om ironi mera i allmänhet. Ingrid Svensson log vänligt ironiskt mot Akademien och sa att det finns en hel del intressantare saker av KJ på ett annat stället, nämligen på KB och närmare bestämt bland handskriftssamlingarna – där IS själv presiderar – och dit är ”alla som är över 18 år välkomna”, sa hon och lät blicken glida över åhörarskaran. Samtalet gick hit och dit. Vi fick höra om KJ:s engagemang för freden i samband med första världskrigets utbrott, men också något om hennes raljerande med fredsrörelsen. Den ena sidan efter den andra i Klara Johanson vändes fram: KJ:s favoritepok motsvaras ungefär av Goethe livstid (1749-1832) och Goethe hörde också till fixstjärnorna på hennes litteraturhimmel. KJ ville vara en samtida till sina stora favoriter, hon umgicks i skrift med Goethe, Kierkegaard och Fredrika Bremer med en sådan intimitet som om de verkligen varit hennes nära vänner. Glimtar från Klara Johansons många år med livskamraten Ellen Kleman blixtrade förbi, liksom striderna med den konservative litteraturkritikern Fredrik Böök och utgivningen boken ”Den undre världen” – en prostituerads dagbok som sammanställts (och redigerats?) av KJ. Hennes syn på litteraturkritikerns roll som i djupaste mening subjektiv betonades ett flertal gånger. Den samtalande kvartetten kom också in på något som man skulle kunna kalla för Klaras ”rollspel”. Under en tid skrev hon under både signaturen K.J. och signaturen Huck Leber och stundom kunde dessa båda – en kvinna och en man – polemisera med varandra, ibland till och med samma dag i samma tidning. De fyra svävade mellan kritik (att bedöma) och essäistik (att älska) i Klaras skrivande, någon tyckte sig kunna se motsatser mellan dessa båda, någon tyckte sig se ett slags kontinuum. Det ena behöver kanske inte utesluta det andra.

Jag slutar med några av citaten som dök upp under samtalets böljande fram och tillbaka: ”Husmödrarna reser vart de vill och berättar att de alltid sitter hemma” , ”flanörerna – dessa fåniga unga män” och: ”Till sist blir allting litteratur”.

PS Jag har försökt skapa lite ordning bland mina Klara Johanson-texter. I den här länken finns just nu 27 texter med mer eller mindre stark anknytning till KJ.

6 kommentarer till “En kväll på Akademien”

  1. Ett utmärkt och kunnigt referat av Klara Johansonkvällen på Svenska Akademien den 13 februari.
    En liten fråga dock : Heter inte den här svävande anden Greger Eman ? F.ö. borde du kanske sammanställa dina essäer i en volym, så att de kunde bli tillgängliga på ett smidigt sätt.
    Tack, kära Bodil, säger Per Ivar.

  2. Tack! Jovisst heter han Greger EMAN – nu har jag rättat till felet. Det var nog Torsten EKBOM som fick mig på avvägar.

    Jag får väl ge mig ut på jakt efter en förläggare som kan ha lust att ge ut mina Klara Johnson-texter…

  3. Hej Bodil. Tänk att världen är så liten. Jag söker artiklar om Carina Burman och så hittar jag dig. Jag har just översatt hennes babilons gator till polska och ska lansera henne i Polen. Tack för en fin text!
    Justyna

  4. Hej Justyna,
    vad roligt att höra av dig så här på detta lite oväntade ställe! Hoppas du har det bra. Spännande med din lansering av Burman förresten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *