För ett tag sedan upptäckte jag en vild och spännande österrikisk blogg om litteratur, kultur och en massa obegripligheter – den heter in/ad/ae/qu/at. Bland kategoribeteckningarna hittar man sådant som ”tödliches”, ”wiener wäsche” och ”musée imaginaire”. En poet som ofta dyker upp eller som ofta kommer att dyka upp (har jag fått veta) är Elfriede Gerstl. Mannen som styr över bloggen heter Herbert J. Wimmer.
Här kan ni titta in i ”salon littéraire” och här presenteras Elfriede Gerstl och här lånar jag ett kort från henne (jag ska höra med Herbert J. Wimmer om jag alls får ha det här under pausträdet):
Jag har läst dikter av Elfriede Gerstl ur diktsamlingen ””mein papierener garten” här förr. Idag vill jag läsa den om litteraturens uppgift – litteraturens uppgift är litteratur:
die aufgabe der literatur
ist literatur
sie kann nicht nageln
nicht kegeln
nicht bügeln
nicht vögeln
nichts regeln
nicht aufklären
nicht abklären
denn wenn der leser nicht will
dann gibts gar nix
bestenfalls macht literatur
lust auf literatur
mehr literatur
andere literatur
oder mehr vom selben
Om ni vill läsa några dikter som varit med här tidigare, så sök er hit-hit-hit-hit:
Och i Salongen finns den här texten om Gerstl med insprängda diktcitat.
From SALON to SALONGEN : neat 2 meet U , 2 !
Na, wie sagt man – wie immer im Zimmer, Herr Wimmer…