Framsidan av bokmässans programkatalog pryds av en ung mans ansikte. Ansiktet är den estniske poeten fs’. På baksidan av hans diktsamling ”2007” ( som är utgiven av ellerströms) står det så här:
Författarnamnet fs är en avsiktligt opersonlig pseudonym för en mycket personlig poet som med intensiv svärta och trotsig energi berättar om vad det innebär att vara en fortfarande ung man i en gammal, nedsliten värld. Hans dikter är goth-poesi i förortsmiljö, deras färgskala är svart, grått och vitt, de sprakar av elektricitet och kortvågsknaster. Översättning Peeter Puide.
Boken heter alltså ”2007” på svenska, den estniska originaltiteln är ”2004”(!).
Jag läser slutet av den ganska långa inledningsdikten ”fs – vem han är och varifrån han kommer”:
ryskt blod har jag också
men min kulturkrets är estnisk
alltid inåt
bättre hålla tyst
eller tala som en europé
om sådant som intresserar omgivningen
vackra kvinnor har vi ju
fast inte många
någon enda drabbar en som en blixt
när du kommer till Estland
fast innan du möter en sådan
blir du supen full
och så går du vilse i dimma
eller i kletig snömodd
när du en gång når henne
har många år gått
vårt klimat är ju fuktigt
mörkt kallt och blåsigt
dagsljuset varar inte länge
därför måste
ett hus ha små fönster
därutifrån kommer
ändå inte mycket gott
och väggarna måste vara tjocka
vi bygger starka hus
kalksten är vår rikedom
tung ful och grå
vi är sega och flitiga
om du ännu inte förstått
så tar jag om det
starksprit och kultur
håller oss vid liv
annars skulle vi frysa ihjäl
eller bli galna
lidelsefulla som vi är
Ja, här är det svindlande galgsvart och ändå liksom ihärdigt slitstarkt: ”vårt klimat är ju fuktigt/ mörkt kallt och blåsigt/ dagsljuset varar inte länge/ därför måste/ ett hus ha små fönster/ därutifrån kommer/ ändå inte mycket gott”. Nej, vad ska man med stora fönster till om det bara finns mörker att släppa in genom dem?
Ja, och där stod han så ensligt och magert och läste gråaktigt med hoptryckt glöd:
Han ser ut som en som inte kan bry sig om att han fryser.
Lidelsefullt – ja verkligen! Någon borde ge den unge mannen mat, värme coh kärlek.
Han kanske inte vill ha allt det där, Marita
Vill han inte ha kärlek och värme? Klart han vill… 🙂 Men visst, lidelsen kanske har sitt ursprung i halvsvält – många författare skriver sina allra bästa verk under knappa förhållanden. Som hon sa Edith Södergran: ”Lyckan har inga sånger…”
Han kanske vill ha en blå Audi A5? 😀