Just nu är allt i naturen oändligt vackert, nästan allt i alla fall. Trädens grönska har fortfarande något av det skira spröda kvar samtidigt som den starka gröna, gröngröna tiden väller in med all makt. Jag tittar mycket på träden. För några dagar sedan – eller är det mer? – la jag märke till att några av träden här i närheten ser ut som om de vore försilvrade. Så här:
På avstånd är de vackra, fast de verkar inte vara riktigt levande. Jag närmar mig ett av dem och ser då märkliga ting. Trädet är inspunnet i en tät kvävande silverartad väv och inne i den väven är det fullt av ett slags dödens liv. Larver i klungor och klasar.
En intensiv avsmak överfaller mig och jag backar, men strax stannar jag upp igen. Jag ser på grenverket och den blå junihimlen – jag ser silvernäten och larvgyttret och jag ser att allt detta har en skönhet, en giftig skrämmande skönhet.
cara Bodil,
ho un nuovo computer da due giorni ma ancora privo di connessione. sarebbe dovuto arrivare stasera il tecnico, ma ho un febbrone da cavallo (non mi prendeva così forte da quando avevo sei anni o giù di lì!) e perciò rimanderò questa cosa ancora per qualche giorno.
volevo però dirti che se ancora t’interessa ho scritto due pezzi, uno se eduardo de filippo e un altro su cecco angiolieri (poeta goliardico del 1200). avrei voluto spedirteli stamani da questo pc in prestito, ma non ho più neppure un indirizzo mail purtroppo!
ti abbraccio forte, e se senti thomas, salutamelo 🙂
un bacio grande
selly
Cara Rossella,
spero che non ti abbia fatto troppo schifo fare un commento sotto queste brutte immagini.
Certo che m’interessano i tuoi testi. Mandameli quando puoi. Fra due giorni parto per le vacanze. Germania, Repubblica Ceca, Italia e starò via per quattro settimane più o meno. Tradurrò i tuoi testi quando torno e li possiamo pubblicare in agosto – in luglio facciamo una pausa.
Un forte abbraccio
PS Se ti dovessi trovare nell’Italia settentrionale in questo periodo forse potremmo vederci. Noi andiamo a Faenza, Pesaro, Firenze, Parma e Bergamo (la montagna sopra Bergamo).
”Dagen då larverna kom till Flogsta” tycker jag om. Annars är jag ingen större fan av häggspinnarlarver när jag väl måste möta dem ute i naturen: det är så tröttsamt att gå på stigar som mer eller mindre har stora draperier bestående av dem.
//JJ
Oj, Johan,
där ligger mina bilder allt i lä – tack och lov får jag nog säga. Den där invävda cykeln till exempel skulle jag inte vilja att den vore min.
Häggspinnarlarver heter denna nordiska motsvarighet till Egyptens gräshoppssvärmar alltså, men vad är det för träd som angripits här, är det verkligen hägg?
Här finns bra info om häggspinnmalen