Under hösten som gick publicerade jag några dikter av Pär Lagerkvist här tillsammans med Giacomo Oreglias italienska översättningar av dem. Idag väljer jag ytterligare en som jag tycker mycket om:
Om tiotusen år
Om tiotusen år
inunder träden går
en flicka rank och blond
med blommor i sitt hår,
och det är ännu vår.
Det är en morgonstund
här i min ungdoms lund,
allting är svalt av dagg,
var stig, vart träd och snår,
allt det som ej förgår.
Ljus rörer björkens gren
vid hennes panna ren,
och det är ännu hon
som jag en gång haft kär,
allt det som varit är.
• • •
Tra diecimila anni
Tra diecimila anni
sotto gli alberi passerà
una fanciulla snella e bionda
con fiori nei capelli,
e sarà ancora primavera.
È un’ora mattinale
qui nel bosco della mia giovinezza,
dove tutto è fresco di rugiada,
ogni sentiero, ogni albero e cespuglio,
tutto ciò che non perisce.
Luminoso, il ramo della betulla sfiora
la sua fronte pura,
ed è ancora lei
che un giorno ho amato,
tutto ciò che è stato esiste ancora.
Andra dikter av Pär Lagerkvist i översättning till italienska av Giacomo Oreglia. Altre poesie di Pär Lagerkvist nella traduzione italiana di Giacomo Oreglia:
Under stjärnorna – Sotto le stelle
Jag har gått inunder stjärnor – Ho camminato sotto le stelle
Du vintergata över själens ensamhet – Tu via lattea sopra la solitudine delle anime
PS Det kommer att vara stilla ett par dagar igen under pausträdet, men mot slutet av veckan är jag tillbaka.