På bokmässan i Leipzig besökte jag bland annat Lettiskt Litteraturcentrums monter och talade en stund med Janis Oga som förestår detta centrum. Därifrån fick jag bland annat med mig ett litet häfte som innehåller en liten provkarta på nyutkommen lettisk kortprosa och prosadikt i tysk översättning:
Jag väljer en liten text av Inga Ābele – på Janis’ inrådan – som ett litet smakprov ur häftet. Inga Ābele är född i Riga 1972. Hon har studerat biologi och varit hästtränare. 1997-2001 läste hon dramaturgi vid den lettiska kulturakademin. 2007 blev hon stipendiat vid ”Junge Akademie der Künste” i Berlin.
Översättningen från lettiskan till tyska är gjord av Matthias Knoll. Jag är väl medveten om det prekära i att översätta på en omväg via ett annat språk, men i undantagsfall tycker jag att man kan göra det, om inte annat så för att visa på texter som kan vara intressanta, texter som kanske borde översättas ”på riktigt”.
Stilleben med frihet
Kattögon. Regnvåt hundpäls. Fågelrop före åskvädret. Din kärleksfulla blick. Barnets andetag. Allting allt tydligare, med skarpare konturer som en skugga i middagssolen. Ibland känslan av att sitta i en fälla. Sedan med Guds hjälp en djupborrning ända in i världens kokande inälvor. Men allting blir allt tydligare, klandra mig inte, om jag på kvällarna drar på mig tiggardräkten och stryker längs gatorna för att älska främmande hus. Locka mig inte med nöjen, när jag stirrar in i glöden och klockan makligt ritar in årstiderna i ansiktet. Det blir allt mindre plats i min hud. För vad det vara må. Uppmana mig inte att följa med, när jag binder håret till en hästsvans och vänder blicken åt sidan. För ni kan inte nå mig längre – varken på det ena eller andra sättet.
Mycket intressant Bodil. En formulering som ”Locka mig inte med nöjen, när jag stirrar in i glöden” kan av rent språkliga skäl leda tankarna till Valzhyna (som för övrigt just blivit inbjuden till höstens bokmässa i Gtbg, där boken ska presenteras, dock utan min närvaro). Där finns samma attityd tycker jag. Så den här författarinnan blev jag mycket intresserad av.
Thomas,
ja, jag tänkte faktiskt också lite på Valzhyna och möjligen inte bara av rent språkliga skäl – det här kan kanske verka lite flummigt – utan jag tycker också att bilden av Inga utstrålar något liknande det som Valzhyna verkar ha eller vara.
Jag håller nu på och läser texterna av henne i häftet (egentligen kan man nog kalla det en bok, det är på 140 sidor). Det finns 13 prosadikter av henne där. För att komma åt dem riktigt måste jag läsa dem flera gånger, för de glider liksom undan om jag är det minsta ouppmärksam. Enligt uppgift från flera på Lettiskt Litteraturcentrum är den tyska översättningen väl överensstämmande med originalet och jag tycker själv om texterna i deras tyska språkdräkt. Kanske översätter jag ett par till av dem och publicerar dem sedan här eller i Salongen.
Bodil, det var bra att du sa det, för jag vågade inte. De är mycket lika varandra! Märkligt. Och det du berättar om översättningsmöjligheter är ju synnerligen intressant.