En text som handlar om bokmässan i Leipzig finns att läsa i Salongen:
Michail Ryklin, en av de två som belönades med årets ”Leipziger Buchpreis zur Europäischen Verständigung”. Han fick priset för sin bok ”Mit dem Recht des Stärkeren”.
Gerd Koenen, som delade det stora europeiska bokpriset med Ryklin för boken ”Der Russland-Komplex. Die deutschen und der Osten 1900-1945”.
Antje Rávic Strubel, tysk författare som bland annat skrivit romanen ”Kältere Schichten der Luft”.
Pauls Bankovskis, lettisk novellist och romanförfattare.
Aleš Šteger, slovensk poet – på svenska finns av honom diktsamlingen ”Tingens bok”.
Aleš Čar, slovensk musiker och prosaist. Två av hans texter finns i antologin ”Zu zweit nirgendwo”.
Herta Müller, tysk författare med rumänsk bakgrund. Flera av hennes böcker finns i svensk översättning, till exempel ”Flackland” och ”Kungen bugar och dödar”.
Richard Wagner, tysk författare med rumänsk bakgrund. Hans senaste roman heter ”Habseligkeiten”.
Radka Denemarková, tjeckisk författare som skriver historiska romaner och pjäser. Romanen ”Peníze od Hitlera” (Hitlers pengar) håller på att översättas till tyska.
Jaroslav Rudiš, tjeckisk författare som bland annat skrivit den till tyska översatta romanen ”Himmel unter Berlin”.
Attila Bartis, ungersk författare, vars ena roman finns i tysk översättning med titeln ”Die Ruhe”.
Jiří Hájíček, tjeckisk författare, vars senaste roman ”Selský baroko” finns översatt till ett flertal språk , bland annat engelska – ”Rustic Baroque”.
Andrei Kadanovich, vitrysk poet, som gjorde en bejublad läsning på bokmässan i Leipzig.
Alhierd Bacharewitsch, vitrysk poet och översättare.
Ostap Slyvynsky, ukrainsk poet och översättare.
Valzhyna Mort, vitrysk poet, som här med stor intensitet läser sin dikt ”Opera”. I höst kommer en diktsamling av henne i svensk översättning av Thomas och Mikael Nydahl.
Tack Bodil för såväl glimtarna på Salongen som för alla bilderna här.
Jag funderar lite kring tyska språket och de forna öststasländerna. Är det vanligt att man där lär (eller lärde) sig tyska i skolan? Eller har engelskan numera samma dominans där som här?
Du skrev: »Och hur många vita fläckar finns det på den hos den genomsnittlige (väst-)europén?
De vita fläckarna är nog många och kanske fler ju yngre man är. Det var ju en del av världen som inte var riktigt åtkomlig under många decennier.
Hej Agneta,
trevligt att höra av dig igen. Det där med tyskan och de forna öststaterna verkar variera en del beroende på exakt vilket land det är fråga om. Ukrainare, i alla fall västukrainare verkar tala tyska i ganska stor utsträckning, kroater också (jag har hört att tyska åtminstone i vissa delar av Kroatien är första främmande språk i skolan) och slovaker – med tjeckerna är det mer komplicerat, men till exempel Jaroslav Rudiš, som är en ung tjeck talar utmärkt tyska. Slovener verkar också kunna tyska, Aleš Šteger till exempel talar tyska helt obehindrat och lätt. Bland unga polacker ligger tyskan en bit efter engelskan vad jag har märkt och unga ester och letter verkar kunna engelska väldigt bra medan tyskkunskaperna är sämre. Ja, det kan väl räcka – ungefär så här tycker jag att det verkar vara.
Beträffande de vita fläckarna så tror jag också att de är fler bland yngre människor än bland de något äldre.