Mmmm. Genom en slump har jag hittat en väg till en spännande text om bokstaven ”m”: I den texten kan man bland annat läsa att denna bokstav allra först dök upp i det proto-semitiska alfabetet. Där hade den formen av en våglinje och denna symboliserade ordet vatten eller betydde helt enkelt vatten.
För snart ett år sedan skrev jag en text här om det hebreiska ordet för vatten – maim (och tigrinjaordet för vatten – mai). Den bokstav i vårt moderna alfabet som symboliserar m-ljudet har sitt ursprung i en uråldrig våglinje för att de proto-semitiska och hebreiska orden för vatten börjar på ”m”!
Här finns en intressant artikel om ett besläktat tema.
http://www.zeit.de/2007/09/A-Runen
Ja, intressant. Enligt denna skulle runalfabetet ha kommit direkt från det feniciska alfabetet (och inte via grekiska, etruskiska eller latin). Här följer ett utdrag ur texten:
*Theo Vennemann verweist stattdessen auf die direkten Parallelen zum phönizischen Alphabet. Hier hatte der erste Buchstabe ebenfalls die Gestalt der F-Rune, und er trug, wie alle anderen Buchstaben auch, einen Namen: ’Aleph, also das »Rind«, woraus später im Griechischen das bedeutungsleere Alpha wurde. In Wirklichkeit stand ’Aleph bei den Phöniziern allerdings gar nicht für den A-Laut, sondern für einen ganz am Anfang des Wortes stehenden Kehlkopflaut, den die Germanen – und auch die Griechen und Römer – gar nicht hatten. Die Germanen orientierten sich deshalb nicht am Lautwert, sondern übersetzten das Wort ’Aleph mit fehu. Das F-Zeichen setzten sie dann für den Laut ein, der am Anfang dieses Wortes stand.*
Venneman stödjer sig bland annat på att runalfabetet inte börjar med A utan med F. Den första bokstaven i det feniciska alfabetet var Aleph som stod för ett strupljud som inledde ordet. Varje bokstav i det feniciska alfabetet hade ett namn med en konkret betydelse och Aleph betydde ”fä”. Runalfabetet inleddes i analogi med detta med F för Fehu (fä).
Jag nöjer mig med de här ”smakproven” och föreslår att den intresserade läser artikeln i dess helhet.
Hej Bodil!
Jätteintressant om språk… jag blev helt lyrisk av detta med M mmmmmmmmmmm och lite smålyrisk av fä:et också, Jag har alltid undrat varför runalfabetet börjar som det gör men jag har aldrig orkat ta reda på varför. Nu vet jag!
K
Hej Kristina,
ja, tack vare Agnes’ länkvink. Visserligen är det inte helt bevisat, men vi har i alla fall en mycket trovärdig hypotes att stödja oss på.
Ja, vad roligt! Det verkar som språk är mer släkt med varandra, liksom människor är det, än vad man någonsin vågar tro.
🙂