Var är vintern? Inte här.
Men här. Jag vill börja det nya året med att tiga (nästan i alla fall) till några vackra bilder från ett vintrigt Bosnien:
Det är Sejfo som skickat mig dem från en resa till sin gamla hemstad Višegrad som han nyss återvände ifrån. Här i skogen och på vidderna ovanför staden befinner vi oss på ungefär 1300 meters höjd:
Och här är vi i utkanten av Višegrad vid den berömda bron över Drina. (En gång för ganska länge sedan skrev jag några rader om Andrićs roman här.)
Och så här ser nationalbiblioteket i Sarajevo ut idag. (Så här såg det ut efter förstörelsen – bilden finns mot slutet av texten.)
Det var en underbar känsla att få åka från Visegrad till Rogatica (en närliggande stad man passerar på vägen till Sarajevo) via Sjemec…..man åker ungefär 15 km genom det här vackra landskapet på drygt en timme..och det enda man önskar är att resan aldrig ska ta slut…..magiskt! Det som kanske inte riktigt syns på bilderna är att det ständigt går uppför backen genom en allé av vackra tallar och granar…man får en känsla som om man är en del av en saga avbildad på ett vykort.
För mig har det alltid varit en upplevelse att få se ”min bro” på nytt…den har för en tid sedan förklarats som en legitim del av det bosniska nationella kulturarvet……det som fortfarande vissa struntar i är att renovera den…varje gång jag ser den så är den mer och mer förfallen…….hoppas att de ansvariga tar tag i det snart…….det som är magiskt här är färgen på floden Drina…..den får växelvis så många olika gröna nyanser……här på bilden är det den ”smutsiga” varianten som träder fram..
Tja, nationalbiblioteket som befinner sig i gamlastan vid infarten i Sarajevo när man kommer från Visegrad…själv trodde jag att den renoverats helt..men som man ser så är spåren av den valdsamma branden från inbördeskriget 1992-95 kvar. Typiskt för dagens Bosnien..man får bidrag för att återställa dessa vackra och betydelsefulla byggnader men pengarna tar slut ”någonstans på vägen”…eller funderar vissa på att det kan vara lönsamt att ha den så här utbränd..som ett minne…?..hmm, det den påminner om vill jag inte riktigt bli påmind om…..
Tack för kommentaren, Sejfo,
själv kunde jag ju inte göra mer än tiga (halvtiga) till bilderna. Jag vet inte om du hade valt just den här brobilden – det var inte helt lätt för mig att välja, men jag tyckte om barrträden i förgrunden och detta att brovalven på den här bilden på ett särskilt sätt blir till fulla ovaler genom speglingen i flodvattnet.
Valet var helt ok…själv såg jag faktiskt till att barrträden skulle synas på bilden när jag tog den…att också valven avspeglas så fint är bara tur….Drina var helt stilla den dagen…..däremot såg den helt annorlunda ut ett par kilometer ner mot Rogatica…först var den klart ljusgrön, sedan dunkelgrön för att bli ljusgrön igen…magiskt……
Det här med floder och deras vatten är något speciellt – alltid detsamma och alltid något nytt och annat.
När jag läser din beskrivning av Drina ner mot Rogatica, så tänker jag på Hesses *Siddhartha*, på Vasudeva och på det han säger till Siddhartha en gång:
”Es ist doch dieses, was du meinst: daß der Fluß überall zugleich ist, am Ursprung und an der Mündung, am Wasserfall, an der Fähre, an der Stromschnelle, im Meer, im Gebirge, überall zugleich, und daß es für ihn nur Gegenwart gibt, nicht den Schatten Vergangenheit, nicht den Schatten Zukunft?”
Märkligt nog tänkte jag faktiskt själv på Siddharta..det är trots allt en av mina favoriter om inte den bästa boken som någonsin skrivits……….fulladdad med goda råd…….där har floden något magiskt i sig…och det håller jag med om…det är något magiskt, nästan övernaturligt med vissa floder….