Stig Dagerman: Genom de hängdas skog

![Tysk höst](/wp-content/PICT5/PICT5489_01.jpg @alignright)Jag har läst vidare i Stig Dagermans ”Tysk höst” och nu är det bara något enda kapitel kvar. Mycket har gripit och en hel del har skakat mig, men inget ställe har gjort så stark intryck på mig som det första stycket i ”Genom de hängdas skog”. Detta lilla stycke utgör en fulländad helhet, det är en pärla utan minsta rispa. Det är som ett ödesdrama, där vi redan från början vet allt som kommer att ske, men ändå hungrigt och liksom fastnaglade i andlös spänning matar in rad efter rad i oss, fulla av sorgsen skräck inför det som berättas, fulla av beundran inför berättelsens strama perfektion – som märkligt nog är innesluten i en aura av mildhet:

Snabbare än allt annat slickar skogarna sina sår. Här och där står visserligen en arbetslös kanon mellan ekarna med ett brutet rör, som skamset och buttert glor ner i marken. Skalen efter små brunna bilar ligger nedanför slänterna som jättestora konservburkar. Slarviga jättecampare har varit i farten i dessa de mest ambitiöst välordnade av alla världens skogar. Men ändå har kriget kryssat skonsamt mellan träden och genom de små byarna, som bara upplevde bombanfallen mot storstäderna som röda norrsken om nätterna och kände grunden skaka och hörde dörrar och fönster slå. Något enstaka hus strök väl med av misstag, och dit är byns tragedi koncentrerad. I den lilla byn vid Weser var det en tandläkares hus som blev träffat en vårmorgon mitt under mottagningen, och doktorn, sköterskan och alla de trettio patienterna dödades. Men ute i trädgården gick en man fram och tillbaka och väntade medan hans dotter fick en tand utdragen inne i huset, och i väntrummet satt mannens hustru och mor, som också hade följt flickan till tandläkaren för att hon inte skulle känna sig ängslig. Mannen undkom som genom ett mirakel, men hela hans familj gick förlorad, och nu går han sedan ett par år omkring i byn som en det andra världskrigets vandrande minnessten – den över det första världskriget står i en liten lund mellan Wesers strand och det första huset och är fortfarande byns stolthet.

5 kommentarer till “Stig Dagerman: Genom de hängdas skog”

  1. Ja, det är en oerhört välkomponerad text. Dagerman börjar liksom med en vid krets som han sedan steg för steg krymper tills läsaren kläms hårt intill mannen som förlorat allt – och där lossar författaren greppet lite lite, så att det liksom går att andas igen.

  2. Starka texter utmärker ju hela Dagermans författarskap. Men den här är riktigt bra, ja.

    //JJ

  3. Hej Thommy,
    det var några år sedan – både det ena och det andra och för den delen något tredje också. Tack för Dagerman-påminnelsen och länken!

    Hälsningar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *