Egentligen hade jag tänkt tala om något helt annat idag, men så fick samtalet under Kleists ”Über das Marionettentheater” eller mer exakt en kommentar där från Sejfo mig att läsa Eduard Mörikes dikt ”Auf eine Lampe” lite noggrannare. Den här dikten:
Noch unverrückt, o schöne Lampe, smückest du,
An leichten Ketten zierlich aufgehangen hier,
Die Decke des nun fast vergeßnen Lustgemachs.
Auf deiner weißen Marmorschale, deren Rand
Der Efeukranz von goldengrünem Erz umflicht,
Schlingt fröhlich eine Kinderschar den Ringelreihn.
Wie reizend alles! lachend, und ein sanfter Geist
Des Ernstes doch ergossen um die ganze Form –
Ein Kunstgebild der echten Art. Wer achtet sein?
Was aber schön ist, selig scheint es in ihm selbst.
Det är den sista raden som hade en speciell betydelse i Kleistsamtalet. Vad betyder ”scheint”? Betyder det ”skiner” och ”lyser” eller betyder det ”verkar”? Språnget mellan de här två betydelserna förändrar på sätt och vis hela diktens innehåll. Är lampan "selig" i sin skönhet eller verkar den bara vara det? Alltså är dess skönhet beroende av att bli sedd av någon? (Den här raden har för övrigt varit föremål för åtskilligt litteraturvetenskapligt spekulerande genom åren.)
Men nu hände något. När jag läste den nyss, såg jag tydligt att ”scheint” bara kan betyda ”skiner”. Nyckeln finns i ordet ”aber”.
Det var en väldigt fin lampa på den bild du lade ut..är den original tiffany eller..? Det med skina kan verkligen visa sig vara en knepig uppgift att lösa..inte konstigt att litteraturherrarna och damerna förstås befattat sig med det under så lång tid….hmm, hur kunde de frågar jag mig…kunde de inte bara lämna stackars lampan i fred. Ditt förslag till lösning kan mycket väl stämma.. men för mig är det självklart att lampan ”skiner” utifrån ordföljden på andra delen av meningen…hade det varit ”scheint selig in ihm selbst” då hade det varit tydligt att lampan verkar ”selig”…i för sig så kan författarens stil vara så att han valde just den ordföljden..men ändå säger själva meningskonstruktionen att lampan ”skiner”…ok, jag fastnade också på pronomen ”ihm”..det kan vara grammatiskt rätt att han använde ”ihm” i stället för ”ihr” i och med att man tänker på ”något” i neutrum eller att han i raden innan använde ordet ”Kunstgebild”..så antingen var Mörike noga med grammatiken eller så gillade han att förvandla ”die Lampe” i ”ihm”…lite långsökt det här, tror faktiskt inte att han inte tyckte ”kvinnor” var vackra..men i och med att han inte hade några lyckliga förhållanden till kvinnor(?) och blev präst kan väl också betyda att han inte riktigt tyckte om dem eller så var det hemliga känslor för män som gällde………..
Sejfo,
en stund efter att jag lagt in den här texten tänkte jag att jag kanske uttryckt mig lite väl stöddigt eller självsäkert; ungefär: ”Detta har de lärde tvistat om i åratal, men se, jag löser gåtan i en handvändning.” Men det må vara hur det vill med den här stöddigheten, jag tycker fortfarande att det är så som jag skrev. Detta om min föreställning. Nu till din idé om det här: Ordföljen – ”selig scheint es in ihm selbst.” talar för att den verkligen är ”selig” i sin skönhet. Ja, den tankegången kan jag följa. Och det stärker ju förstås positionen hos alternativet ”skina” ytterligare. När det sedan gäller det där ”ihm”, så läste jag på ett ställe (hos Steinmetz) det här: ”Das ’ihm’ ist die altertümliche Form für das rückbezügliche Fürwort; wir würden heute sagen: selig scheint es in *sich* selbst”. Jag antar att vi kan tro på detta. Och det är väl ”Kunstgebild” som ”ihm” syftar tillbaka på.
Vad gäller lampan så är det ingen äkta tiffany utan den är köpt i en liten konsthantverksaktig affär i Meißen. Alltså de gör de här lamporna själva i verkstaden bakom affären.
Versmåttet är lika tjusigt som lampan. Jag blir inte riktigt klok på vad det är. Ville ha det till alexandriner men tycker mig sakna taktvilan i mitten. Sexfotad jambisk är det väl i alla fall.
Så kan ingen skriva nu för tiden.
Kunde man minnas allt det man glömt
vore väl Google ej så berömt.
Bengt, som du vet är jag rätt mycket av en novis när det gäller versmått. Jag passar frågan till någon som vet och som kan tala med dig om detta på din nivå.
Versmåtten ligger långt, långt bak i skallen på mig också. Jag har läst Mörikes dikt några gånger nu och den har något av en klassisk och/eller antik form. Sexfotad ja men orimmad, alexandrinen är väl rimmad? Minns jag rätt så finns det något som kallas jambisk trimeter eller senar, ett versmått som skulle kunna stämma här.
Men säker är jag inte.