Som en del av er pausträdsbesökare känner till, brukar jag göra morgongymnastik till tyska morgonnyheter (precis som Cecilia Stegö Chilò tittar jag mer på tysk än svensk TV). I gårdagens nyhetssändning stötte jag på ett för mig helt nytt ord och idag dök det upp igen, fast nu var det förstås inte helt nytt längre. Ordet är ”Prekariat” och det har lanserats som det nya politiskt korrekta ordet för det numera inkorrekta ”Unterschicht”. "Prekariat” är avlett från ”prekär” och människor som befinner sig i en prekär livssituation räknas till denna grupp.
I den tyska bloggen Externspeicher står det så här om detta begrepp:
Das Prekariat sind alle, die von unbefriedigenden Arbeitsverhältnissen leben: Dauerpraktika, Minijobs, befristete Arbeitsverhältnisse, Scheinselbstständigkeit und vieles mehr. Eben alles, was irgendwie prekär ist. Die ZEIT hat einen längeren Artikel zum Phänomen, und Metalust & Subdiskurse einen Kommentar.
Externspeicher verkar ha varit tidigt ute med sin kommentar till ordet, för jag ser att blogginlägget är från början av maj.
Tja, det här är väl ett exempel på den gamla vanliga sopa-under-mattan-metoden – om man byter beteckning på en företeelse så inbillar man sig att man löser problem. Kanske är det dags för termen ”prekariat” i svenskan också?
”precis som Cecilia Stegö Chilò tittar jag mer på tysk än svensk TV”
Borde du inte betala tysk TV-licens då?
Prekariat var ett lustigt ord.
Eufemismer upplevs kanske som trygghetsskapande i en allt hårdare värld? Om man kallar ett fult sår i naturen för ”föryngringsyta” låter det ju positivt i jämförelse med ”kalhygge”. Som om kalhygget vore av godo. Fördomar mot människor med okvalificerade arbeten som sopkörare, verkar mer respekterade om de kallas ”hygientekniker”. Om man i vårt trygghetstörstande, polerade samhälle, där allt obehagligt är prydligt bortsopat tvingas tala om döden, känns det lättare att tala om någon som ”farit hädan”, ”gått bort” eller ”tagit ner skylten”.
När vi inte vill kännas vid att ett undre skikt ens existerar i samhället, hittar man nu tydligen på ”prekariat”. Det dröjer nog inte så länge, innan ordet också finns i svenskan. Men, det är klart att du har rätt – kalla problemet något annat, neutralt så verkar det som om det inte finns…ett tag, tills också det nya ordet blir värdeladdat och otryggt att tala om.
Har inte någon nyligen skrivit en bok om svenskarnas trygghetsnarkomani, förresten? Författarens ord, inte mitt.
Hoppsan – syftningsfel blev det där! ”verkar mer respekterade” ska vara ”verkar inte finnas”.
Håkan (jag vägrar att kalla dig ”loser”, försökte med ”winner” en gång, men vann inte),
jag kunde ju lite grinigt säga att jag ju redan betalar svensk, men det gör jag inte (säger alltså) utan jag kan väl i stället babbla lite om att man kunde betala någon europeisk TV-licens…
Marita,
jag har funderat lite mer på det här ordet ”Prekariat” och ju mer jag funderar desto mindre tror jag på det eller på en framtida verklig användning av det. Det låter ju faktiskt inte ens ”trygghetsskapande”. Egentligen tycker jag att det låter lite otäckt, lite väl orwellsk. Men det kanske å andra sidan finns någon lockelse i just detta…
Bodil!
Ungefär lika skrämmande som den djupare innebörden av ”noll tolerans” eller ”nollvision” när det gäller brottsbekämpning? Kusligt!
Begreppet ”prekariat” är inte så nytt som det kan verka. Det har cirkulerat både i Tyskland och andra europeiska länder, Italien och Spanien t ex, under kanske ett år, fast jag har inga länkar just nu. Precario lär vara det italienska ordet. Innan den här debatten kom igång i DE, som snarare nu får titeln Unterschicht-Debatte, debatterades det prekära om jag får kalla det så mest i samband med praktiktillvaron, som många yngre tyskar och andra europeer går igenom. Man kan alltså utan problem komma upp i 30-årsåldern och fortfarande hänga runt som praktikant på olika företag. Detta var fallet redan runt 1997, när jag själv befann mig i den arbetslöses situation och letade efter jobb. Å andra sidan gäller det främst ”spännande” jobb, inom media, PR, reklambransch etc. ”Tråkiga” jobb betalas fortfarande.
Man förbinder i DE nu de prekära med högutbildade unga, som inte får tag i ett ordentligt betalt jobb, medan die Unterschicht semantiskt innebär ett s k trasproletariat, utan itbildning, med långa tider av arbetslöshet, men gärna med tv, mobil och mikrovågsugn därhemma.
Och det är naturligtvis inte avsett som eufemism, snarare som realistisk beskrivning. Eufemism är det däremot är vissa spärrar sig emot begreppet Unterschicht och istället föreslår begrepp som ”Menschen, die integriert werden müssen” eller ”Abgehängte”.
Från vikariat till prekariat, alltså. Och sedan… postkariat?
Meningen om licens för tysk TV hade kanske behövt en smiley efter sig. Såna saker har fått lite för stor betydelse nu.
Jelena,
om jag nu återgår till nyhetsprogrammet och dess inramning av ”Morgenmagazinpersoner” i studion, så såg det ut så här: Dessa kommenterade ganska omständligt det här ordet och definierade det slutligen som det från och med nu gällande nya politskt korrekta ordet för ”Unterschicht”.
Vad gäller eufemismer (det var väl i och för sig inte jag som införde den termen här) så vet jag inte om jag tycker att ”Abgehängte” verkligen är en eufemism heller. Och som (delvis) sagt – jag tycker att ”Prekariat” låter brutalt och otäckt på ett på något vis kliniskt sätt. Samtidigt tänker jag mig att det är skapat ”in Anlehnung an” begreppet ”Proletariat”.
PS. Nyss upptäckte jag på nätet att ordet ”prekariat” finns i finlandssvenskan, fast om det är särskilt många som verkligen använder det är svårt att säga.
Håkan,
ja, ”kariat” är kanske något vi kan bygga en ny generation intressanta termer av…
En smiley är nog bortslösad på mig – oj, här kanske också skulle behövts en sådan, men jag tror att även du klarar dig utan. Alltså: låt oss ge varandra licens till både det ena och det andra, no?
ett kariat, flera karies?
Å ena sidan frestas jag nu att fly in bland karyatider och liknande varelser, å andra sidan inser jag att jag lite lättsinnigt hoppat in i något allvarligt som jag inte riktigt har grepp om. Jag googlade nu efter ”Prekariat”, ca 100 000 träffar och sedan efter ”precariato”, ca 1 miljon träffar och drog då slutsatsen att ordet levt längre i italienskan/har större frekvens i italienskan än i tyskan. Vad jag ska dra för slutsatser av det vet jag inte – jag mailar nu lite italienska vänner för att se om någon har lust att säga något. I övrigt fortsätter jag att tycka illa om ordet – det ter sig som en skrivbordsprodukt utan verkligt liv, ett sannskyldigt ”top-down”-ord för att kliva in i en annan typ av terminologi. ”Prekariat”/”precariato” är för mig ett slags förpackningsord som liksom plastar in en ganska heterogen människogrupp – den enda gemensamma nämnaren är något dåligt.
Det finns i finsksvenskan och finskan prekariat / prekariaatti och sägs vara relaterade till termer som tillfällig arbetskraft, visstidsanställning. I en liten
artikel från Jakobstads Tidning «Prekariat på farlig väg” står att »begreppet har lånats in från latinet och ska anspela på att man lever på andras nåder, i ovisshet och obeständighet«.
http://www.jakobstadstidning.fi/sokmotor/svar.php?svar=1713mledare
Det ser ut som om ordet florerar vitt och brett i »autonoma« kretsar.
Tack Agneta,
jag har nu läst artikeln i Jakobstads Tidning. Här, för den som inte vill läsa hela artikeln – direkt i alla fall – är ett utdrag ur denna. (”Denna europeiska rörelse” i början syftar alltså på det så kallade prekariatet.):
”Denna europeiska rörelse startade vid Valborg 2004 med 100 000 demonstranter kring rubriken Euro May Day i Barcelona och Milano, året efteråt demonstrerade man i femton europeiska huvudstäder.
I år demonstrerade man för andra året i rad i Helsingfors.
Intervjun i Tv-Nytt antydde en anda av konstruktivt nytänkande och fridsam samvaro.
Det nytänkandet bestod i vandalism och förstörelselusta, samvaron i att man stenade brandkår och ambulanspersonal som kom för att släcka de bränder man antänt och gick till våldsamt motstånd mot polisen.
Helsingforspolisen betecknar det hela som ett planerat upplopp och som unikt för finländska förhållanden.”
Och här kommer slutraderna i artikeln:
”Prekariatets tankar om medborgarlön står inte oomstridda. Det är många som är beredda att vifta bort dem som försök av snyltare att leva ett bekvämt liv på andras bekostnad.
Så enkelt ska man inte göra det för sig. Vi ska vara beredda att föra en saklig diskussion om meningsfullt arbete och samhällsansvar för alla medborgare.
Valborgshelgens tilltag visar i alla fall på en fullständig omogenhet och brist på omdömesförmåga hos aktivisterna. Med de våldsamma upploppen har prekariatet anträtt en farlig väg.”
PS För övrigt hette det ”Unterschicht” i morgonens ARD/ZDF-nyhetssändning igen, Ordet ”Prekariat” figurerade inte alls.