Sedan en liten tid läser jag Pär Lagerkvists dikter på italienska, i Giacomo Oreglias översättning. (Vill ni se några exempel så finns det ett två dagar bakåt här och ytterligare ett i länken inne i den texten.) Jag läser de svenska och italienska versionerna mot varandra och funderar över vad som är möjligt att föra med sig över språkgränsen och vad som går förlorat eller vad som kanske måste gå förlorat.
Många av Pär Lagerkvists dikter handlar om något så universellt som människolivet på jorden. Sådana dikter borde väl gå att översätta till alla språk – mühelos? Och ändå är det kanske inte så. Dikterna handlar om människan på jorden, ja, men ofta är det tydligt att jorden här är den del av jorden, dit solens strålar sträcker sig in snarare horisontellt än vertikalt, där skymning och gryning är mycket långa, där halvdagrar fyller en mycket större del av tiden än det klara eller skarpa eller heta ljuset. Ett sådant ljus föder mera vemod än passion, mera melankoli än känslomässig hetta.
Det som är svårast att fånga i dessa dikter är just de stämningslägen som är förbundna med det här skymningsljuset och det här långsamma utdragna bortdöendet av ljuset. För det är också så att det är skymningen snarare än gryningen som är själva kärnan i det här nordiska. Och sommarens korthet.
Jag läser de första raderna i ”Livet har så vackra ögon”.
Livet har så vackra ögon,
rådjursögon,
sorgsna, djupa,
speglar ändå sommarstunden,
La vita ha occhi così belli,
occhi di capriolo,
tristi, profondi,
ma che riflettono l’attimo estivo,
”Sommarstunden” är det ett ord som går att översätta till ett språk i vars värld sommaren kan vara en stor grym brännande makt?
Jag läste tidigare i dag i diktsamlingen Notturno av Ola Hansson,
en svit dikter där alla våra årstider berörs
Däri finns strofer som
Sakta skrider
sommarnatten.
Ekan glider
på stilla vatten.
Upp över skogen
månen stiger.
Allting slumrar,
drömmer och tiger.
eller
Sakta de andas
land och vatten,
i skymningsblånande
sommarnatten.
Liksom med halvlyckta
ögon sunden
slumra i lätta
sommarnattsblunden.
Rader som:
»Blott sommarnattsdrömmarne trampar
på filtmjuk sko«
Ord som:
stämmningsskymningen
vinterdagern
frosttyst
septemberhimmel
rötmånadsnatten
senhöstkvällarne
Sådant kan inte vara lätt att ge rätt klang och innebörd vid översättning.
Kanske går det lättare att finna uttryck om översättaren känner till och själv har upplevt våra årstider. Om sedan läsare från andra delar av världen får mer än en aning om innebörderna? Jag tvivlar. Å andra sidan när jag läser poesi från andra delar av världen, delar jag har föga kännedom om, så gör jag ändå mina bilder därav, mina tolkningar och föreställningar. Så blir det nog på sätt och vis med all översatt poesi.
Tack Agneta, för att du följde med mig ett stycke i mina funderingar i de här frågorna och för att du gav mig en inblick i dina. Dessutom lockar du mig till Ola Hansson-läsning…
På Svenska Akademiens webbplats finns under Klassiker såväl Ola Hansson som många andra författarskap att ladda ned som väl formgivna pdf-dokument. http://www.svenskaakademien.se
Agneta, tack också för detta. Jag ska titta in och läsa…