Adam Zagajewski tänker jag inte lämna nu bara för att jag en gång (eller flera) har sagt att han är min Nobelpriskandidat, inte på länge, aldrig väl. Bortom det här med priser och utmärkelser så betyder han ”det och det” i mitt liv. Jag gräver lite i essäsamlingen ”Två städer” igen, men i bakgrunden läser jag ”Elektrisk elegi”…
För den här dagen har jag hittat den här lilla texten:
Extas och ironi
I poesin möts två motstridiga element, extasen och ironin. Det extatiska elementet hänger samman med ett villkorslöst accepterande av världen, även det grymma och absurda i den. Ironin däremot är den konstnärliga representationen i tanken, det kritiska tänkandet och tvivlet. Extasen är redo att omfatta världen i dess helhet, ironin följer tanken i spåren och ifrågasätter allt, ställer kuggfrågor, sätter poesins mening och sig själv i tvivelsmål. Ironin vet att världen är tragisk och sorgsen.
Att poesin kan formas av två så helt olika element är någonting häpnadsväckande och faktiskt komprometterande. Inte undra på att knappast någon läser dikter.
Fast visst läser vi dikter – eller vad säger ni? Jag läser ALLTID dikter.
Vilken häpnadsväckande policy — och därtill av en översättare! — att gång på gång på gång på denna blogg ogenerat citera långa textsjok utan att nånstans ange ett enda översättarnamn!
Inger Johansson
översättare
Inger,
det här är min helt personliga blogg – in altre parole, qui ci troviamo a casa mia – så ett ord som ”policy” ter sig tämligen underligt ja, malplacerat i sammanhanget (Norstedts stora ordbok: ”grundprinciper för ett företags eller en organisations handlande”), men jag släpper det, allt ska inte hållas – och absolut inte hårt.
Du har haft lite otur – eller annorlunda uttryckt: du har läst ganska lite och inte alltför noga i mina texter – för du har råkat placera din ”attack” just under en text vars översättare – Anders Bodegård – jag i uppskattande ordalag nämnde i en text inte så långt härifrån. Alltså: det är osanning att jag inte någonstans har angivit något översättarnamn.
Sedan är det så här – och det kan du ju inte veta – att jag när jag gått igenom de sju böcker jag köpte på bokmässan kommer att göra ett samlingsinlägg där jag tar upp översättare och förlag och kanske en del annat. Just nu känner jag mig lite olustig inför att göra det, men allt kan ju inte vara kul och naturligtvis ska inte det här få hindra mig.
Det här ”ogenerat” dricker mitt blod måste jag säga, men blodet ska väl räcka till sådant också…
Mest av allt tycker jag att det här är väldigt underligt. Om mina texter här får någon enda människa att gripa efter någon av de här böckerna – jag menar nu läsare och inte översättare eller förläggare – så är det väl något vunnet med det – också för översättarna.
Beklagar att jag kommer och stör med tråkiga påståenden, men det bör inte vara främmande för dig att citaten på din personliga blogg utgör en nätpublicering. Då kan det vara bra att känna till vad som anses vara ”god sed” när det gäller citaträtten i upphovsrättslagen, om omfång, syfte och angivande av upphovsman, dvs för en översatt text oftast två — författaren och översättaren.
Inger Johansson
översättare
Inger, hade tänkt låta bli men kan inte avhålla mig från en kommentar. Principiellt har du rätt i att översättarens namn ska sättas ut också i en blogg. Men om du skummar bloggvärlden – och då menar jag inte skräpet utan de mer kvalificerade bloggar som i bloggportalen sorteras under kategorier som litteratur eller författare – så kommer du att finna att elva av tio citerar friskt ur böcker. Bloggmänniskorna gör detta för att dela med sig av fina läsupplevelser, de gör det av passion och för att de på detta sätt kan sprida insikten till sina läsare. Det ser jag som ett fantastiskt demokratiskt instrument för att göra också den mer udda, eller som det brukar heta ”smala”, litteraturen känd hos fler människor. Jag medger gärna att jag vid ett flertal tillfällen citerat ur böcker som du översatt utan att tänka på att nämna ditt namn. Det gäller t.ex. när jag vid flera tillfällen citerat ur min essä om och med Gabriela Melinescu. Och jag har aldrig tänkt att jag därmed skulle såra eller kränka någons upphovsrätt. Översättarens namn står i boken och det ser läsaren om bloggens lilla aptitretare får denna läsare att låna eller köpa boken. Ungefär så har jag tänkt. Men å andra sidan har jag många, många gånger angett inte bara förlag och utgivningsår utan också översättarens namn, särskilt när det gällt små korn av författare som är föga kända här.
Jag vet, efter ett års läsning att Bodils blogg ofta är just inspirerande för andra människor, som skaffar de böcker eller författare hon omtalar. Läs t.ex. Bodils och Jelenas gemensamma hemsida Salongen, där finns det underbara exempel på översättarens vedermödor och diskussioner om översättning av enskilda texter. Bodil är en av dessa oumbärliga entusiaster som sprider den verkligt viktiga litteraturen. Jag tycker det är det viktigaste av allt!