Pausträdet kan anta många gestalter. Här är det ek bakom lönn i fullaste sommarprakt. Jag sitter härunder och läser ur en liten bok som heter ”Lektüre für Minuten”. Den innehåller 550 citat som är hämtade ur Hermann Hesses verk. Jag väljer ett som handlar om glädjen:
Heiterkeit ist weder Tändelei, noch Selbstgefälligkeit, sie ist höchste Erkenntnis und Liebe, ist Bejahen aller Wirklichkeit, Wachsein am Rand aller Tiefen und Abgründe. Sie ist das Geheimnis des Schönen und die eigentliche Substanz jeder Kunst.
grattis till första jubileet!
Im Nebel
Seltsam, im Nebel zu wandern!
Einsam ist jeder Busch und Stein,
Kein Baum sieht den andern,
Jeder ist allein.
Voll von Freunden war mir die Welt,
Als noch mein Leben licht war;
Nun, da der Nebel fällt,
Ist keiner mehr sichtbar.
Wahrlich, keiner ist weise,
Der nicht das Dunkel kennt,
Das unenntrinnbar und leise
Von allen ihn trennt.
Seltsam, im Nebel zu wandern!
Leben ist Einsamsein.
Kein Mensch kennt den andern,
Jeder ist allein.
Hej Bodil under pausträdet!
Denna dikt var min favorit, när jag gick i gymnasiet. Vem har skrivit den? Jag vet, men vet du?
Kristina
Tack René – även om du kallar dig Rudolf här…
Kristina: Jag kände väl igen dikten, men jag tänkte ändå först på Theodor Storm, vilket väl var lite dumt, när allt var så självklart. Här är den dikt jag blandade ihop den med:
Über die Heide hallet mein Schritt;
dumpf aus der Erde wandert es mit.
Herbst ist gekommen, Frühling ist weit –
gab es denn einmal selige Zeit?
Brauende Nebel geisten umher;
schwarz ist das Kraut und der Himmel so leer.
Wär ich hier nur nicht gegangen im mai!
Leben und Liebe – wie flog es vorbei!
Grattis till ett helt år, Bodil!
Själv har jag bara pausat under ditt träd några härliga månader.
Även jag klämmer i med en tysk vårdikt. Dock av annat stuk Vet ni vem som skrev den?
Frühling auf Vorschuß
Im Grünen ist’s noch gar nicht grün.
Das Gras steht ungekämmt im Wald,
als sei es tausend Jahre alt.
Hier also, denkt man, sollen bald
die Glockenblumen blühn?
Die Blätter sind im Dienst ergraut
und rascheln dort und rascheln hier,
als raschle Butterbrotpapier.
Der Wind spielt überm Wald Klavier,
mal leise und mal laut.
Doch wer das Leben kennt, der kennt’s.
Und sicher wird’s in diesem Jahr
so, wie’s in andern Jahren war.
Im Walde sitzt ein Ehepaar
und wartet auf den Lenz.
Man soll die beiden drum nicht schelten.
Sie lieben eben die Naur
und sitzen gern in Wald und Flur.
Man kann’s ganz gut verstehen, nur:
sie werden sich erkälten!
Tack Agneta,
nej, jag vet inte vem som skrivit den. Rolig dikt, glad och lätt och lite fräckt ironisk. Jag tycker om ”das Gras steht ungekämmt im Wald” till exempel.
Jag är nyfiken… och tänker inte googla.
Jag drar till med världens vildaste chansning: Joachim Ringelnatz!
Då gissade du fel 😉
Den första, eller kanske andra, kontakten med denna författare fick jag i
skolan på femtiotalet, då vi läste en brevidläsningsbok vars titel var en parafras på »Tre män i en båt«. Den andra (eller kanske troligare första) kontakten var en barnbok som var rätt spännande. Den boken ligger nog bakom att en av Astrid Lindgrens figurer heter Michel på tyska.
Agneta, med den ledtråden eller de ledtrådarna, så vågar jag mig på en gissning: ”Drei Männer im Schnee”, fast ska jag vara ärlig (med risk för att verka konstig) så tänkte jag först på ”Das Schwein beim Friseur” som parafras på ”Tre män i en båt”… Kästner alltså.
De var nog lite väl tydliga ledtrådar!. Drei Männer im Schnee jag läste som 13-14-åring var en forkortad version för skolbruk. Jag minns en del från den. “Das Schwein beim Friseur” känner jag inte till och nu kanske jag associerar konstigt för jag tänkte direkt på ”Max und Moritz” av slik titel 😉
Grattis, grattis 🙂
Tack, Mickey!
Agneta: ”Das Schwein beim Friseur” stod i min barndoms bokhylla och vad jag minns var det en bild på en pojke som red på en stor gris på framsidan och kanske sprang det en frisör efter grisen, men det är jag inte säker på. I alla fall är boken skriven av Erich Kästner, så min konstiga association hade ändå ett slags logik.
Trappanda: Jag tänkte också på Kästner men tänkte jag skulle chansa på nåt originellare…. Emellertid: Läste allltså damerna som barn dessa böcker på tyska? Det kunde nu inte jag men jag tror att det var just ”Drei Männer…” jag läste där orden ”Frau” och ”Frauen” konsekvent översattes med ”fru” och ”fruar”. Detta à propos ett annat inlägg av Bodil om dåliga översättningar.
Bengt: För min del var det så att jag hade en delvis tysk barndom (Här har jag skrivit en snutt om denna: http://www.bodilzalesky.com/blog/2005/04/27/barndom/). Jag har till exempel gått i tysk Kindergarten och efter att vi hade flyttat tillbaka till Stockholm igen, så försökte min föräldrar, särskilt min (tyska) mamma hålla kvar tyskan hos mig och mina syskon, bland annat genom ”Das Schwein beim Friseur”. Förmodligen var det inte jag själv som läste utan mamma som läste för mig.
Apropå ”fru”, så minns jag att min Oma – hon talade omväxlande tyska och svenska med oss barn – en gång sa så här om Eva Peron: ”Hon var en mycket vacker fru.”
Den ”Drei Männer im Schnee” jag kom i kontakt med var en förkortad version för skolbruk. Vi läste den i samband med tyskundervisningen under min realskoletid på femtiotalet. En undervisning som lämnat en del blandade spår som inte tycks blekna bort. Det här sitter nog för evigt:
»Selten ess Ich Essig, ess Ich Essig, ess Ich Essig im Salat«