Imorgon kväll slår Leipziger Buchmesse upp sina portar och evenemanget pågår till och med söndagen. Förra året var jag där och skrev bland annat det här om bokmässan och Leipzig. Det som speciellt finns kvar i mitt minne är mitt möte med författarinnan Irina Liebmann efter hennes läsning ur den senaste romanen ”Die freien Frauen” och reseromanen ”Letzten Sommer in Deutschland”. När jag kom hem från Leipzig sträckläste jag båda två. Här kommer några smakprov ur dem: På första sidan i ”Die freien Frauen” fångar Liebmann in sin huvudperson med det här inzoomningssvepet:
In der Straßenzeile gegenüber fällt ein altes, grünliches Haus auf, darin ist ein Fenster erleuchtet, dahinter ein Schreibtisch, daran eine Frau.
De här svepande rörelserna verkar vara något karakteristiskt för hennes sätt att skriva. Jag hittar dem också i ”Letzten Sommer in Deutschland”, ja, ännu mer, för där släpper hon allt emellanåt sina ord nästan helt fria och låter dem rinna över sidorna i ett slags glatt ombytliga vågrörelser. Det här är lite om hennes besök i Frankfurt/Oder:
Die
Straßen waren alle menschenleer,
die Süßkirschbäume dagegen voll, und ihre
Äste hingen tief, ich griff in einen rein und fasste
einer Frau beinahe ins Gesicht, die schrie vor Schreck,
da rief ich Guten Tag!
worauf die Frau noch mal erschrak. Ich musste
meinen Arm zurückziehen, und tats, indem ich schnell
mit großen Schritten weiterging, hörte dabei
die Frau im Garten
vor sich hin reden, sie sagte: Nein. Nein!
Na ja, das war
also so ein Erlebnis in Frankfurt/Oder, ich hoffte auf den
Sonnabend, der kam.
Det är en lätthet i hennes sätt att skriva och ändå finns där allt allvar man kan önska sig.
Snart bär det av till Leipzig igen – fast jag hinner dyka upp här imorgon också – jag håller på och skriver en liten lista över författare jag vill lyssna på. Här finns programmet för författarframträdandena i årets ”Leipzig liest” om ni vill titta.