Navelsträngen i jorden – Att förlora oskulden med Małgorzata

![Polen berättar](/wp-content/PICT1/PICT1096_03.jpg @alignright)”Att förlora oskulden med Małgorzata” heter en av novellerna i samlingen ”Navelsträngen i jorden”. Jag känner igen namnet på författarinnan, Inga Iwasiów, hon var en av de fyra medverkande på seminariet om modern polsk berättarkonst på bokmässan i Göteborg i höstas.

Novellen skildrar en kärlekshistoria genom en serie intima situationer – allt emellanåt sprängs dessa av att glimtar från en annan värld som tränger sig på: parkeringsplatsen, kontoret, datorer, affärsstatistik, feta kontrakt som kammas hem.

Direkt efter att jag läst berättelsen tyckte jag ”objektivt” att den inte gav mig så mycket, men samtidigt kände jag på ett vagt sätt att den ändå hade något. Jag blev inte klok på den eller på mig i förhållande till den och jag lät den vara. Men så i förrgår när jag satt och läste dikter av Leopardi och sedan skrev inlägget om ”Det oändliga”, ja, särskilt det där om slutet på dikten – då förstod jag att jag kunde läsa Iwasióws novell genom slutraderna i ”Det oändliga”: Così tra questa infinità s’annega il pensier mio: E ’l naufragar m’è dolce in questo mare. I novellen försöker den ena kvinnan, jaget, först närma sig den andra kvinnan, Małgorzata, som om hon närmade sig en man. Men så sker en förvandling som i ett slag vänder upp och ner på tillvaron, hon byter dimension från att vara en kvinna med en man till att vara en kvinna med en kvinna. Slutraderna i novellen lyder så här:

Helt och hållet i sin egen och den andras mittpunkt. Och förlora oskulden med Małgorzata.

Och sedan liksom fortsätter allt i början av novelltexten:

Hon tog hennes oskuld i det andra rummet, på en gnisslande soffa med ett färggrant, lite strävt överkast med snäckor på. Tredje dagen upptäckte de att de skavt hål på sina knän och armbågar.

Jag ser det inte som en cirkulär berättelse, utan snarare som ett berättande där tidsdimensionen på många ställen är suddig eller sekundär. Alltings kärna är skiftet. Ett kort ryck och livet stjälper över kanten – och fortsätter helt nytt i rummet bortom.

rum

6 kommentarer till “Navelsträngen i jorden – Att förlora oskulden med Małgorzata”

  1. Aniara, det är en modell av en teaterdekoration av Knut Ström som jag har fotograferat/tjuvfotograferat på ett visst museum. Och när jag tittade igenom mina bilder efter att ha skrivit den här texten tyckte jag att en kombination av den här bilden och texten kunde vara möjlig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *