Bildgåta

Jag har upptäckt att jul- och nyårstiden är en tid för litterära tävlingar i den vik av blogghavet där jag simmar omkring. Något sent, kanske, tänker jag också bjuda på en tävling och möjligen kommer en och annan att tycka att den är lite mager och småsnål: en fråga och inga priser. Nåväl, välkomna ändå. Som titeln anger rör det sig om en bildgåta. Frågan är enkel och förutsebar: Vilket är verket och vem är författaren som figurerna här för tanken till? Alla hjälpmedel är tillåtna, även googling (!), och ni får gärna be om ledtrådar eller ställa frågor, det skapar extra trivsel. Och dessutom: det kan mycket väl hända att även den som gissar ”fel” gissar rätt eller i alla fall bra.

figurer

24 kommentarer till “Bildgåta”

  1. Agnes: Kul, jag får ta mig en titt i romanen för att se om den fjärde figuren går att ”identifiera”. Det här bådar gott – vem vet vilka verk som kan rymmas inom den här bilden…

  2. Bengt, där skrev vi visst samtidigt (ja inte nu).

    Tack – om jag skruvar titeln lite: *Le rouge et les noirs*, så blir det ju absolut rätt. Vi får väl arbeta om verket lite, men det är ju en trevlig utmaning i sig.

  3. ”Den fjärde mannen” – fast den existerar inte och förresten vore det en film. (Orson Wells)

  4. Kollar man inte bara på antalet och färgen verkar det som om en kvinna (rött) och en man (svart) båda drar i ett barn. Salomoniskt. Sedan vänder en halvt ryggen till denna lilla grupp. En älskare? Någon som har makt över familjen?

    Eller också klappar föräldrarna barnet på axeln.

    Men det får mig inte att tänka på någon särskild roman.

  5. Agnes: Nu bränns det, men jag säger inte på vilka ställen. ”En älskare” tycker jag är väldigt festligt när jag tittar på bilden, men det är verkligen bara ett fånigt ”privatnöje”.

    Jag måste lite ”gobbigt” tillägga att jag inte har angivit litterär genre…

  6. Hm, de två senaste kommentarerna får mig att associera till ”Den kaukasiska kritcirkeln” av Brecht. Men det var ett tag sen jag såg den så jag vet inte vem den fjärde personen skulle vara i så fall.

  7. Aha. Alltså kan det vara ett drama eller en dikt.

    Det ser ju lite ut som ett kammarspel. Bergman, Norén, Strindberg.

    Å andra sidan kunde man förmoda ett icke-svenskt verk när det är du som skriver.

    Har huvudbonaderna någon roll att fylla? Är det symptomatiskt att den ”fjärde mannen” – jag kallar honom ”älskaren” inte har någon hatt?

  8. Det skulle kunna vara Salome av Hofmannsthal/Strauss. Om man böjer lite på figurerna. Eller?

  9. Så – nu har jag lytt rådet från inläggets skulptris tillräckligt länge – ”lugna dig, det blir roligare då”.

    Grattis Aniara! Du svarade rätt (om man ser världen ur min och skulptrisens synvinkel – alltså även en psykologisk bragd) på den underliga frågan ”Vilket är verket och vem är författaren som figurerna här för tanken till? ”

    Bengt, tack för det viktiga betonandet av färgernas värld!

    Agnes – tusen tack för alla intressanta och säkert lika riktiga svar förutom att du ”underförstod” Brecht i ditt ena svar. Låt oss ta in Älskaren och böja figurerna lite!

    Figurerna är hjältinnan Grusche, motståndaren i dragkampen Natella Abaschwili, Michel, pojken som det dras om. Den intressanta fjärde figuren är ”domaren” Azdak. För övrigt spelade skulptrisen som åttaåring – samtidigt som skulpturgruppen kom till – just Azdakrollen.

  10. Bodil,svårt att rekonstruera, men jag ska försöka, eftersom mitt inlägg i e.m. försvann i rymden. Jo, jag menade att bilden var en fin illustration till Ruben Gallegos barnhemsbok. Den ena drar i honom för att få fast honom i barnhemsvärlden, han själv är invalid, det är därför han sitter ner, den andra drar för att få tillnaka honom till livet (glöm inte att han hade dödförklarats) men den viktigaste gestalten i bilden är själva SOVJETSTATEN som står till vänster i bild, och som kunde styra ödet för minsta lilla människa – självgott och övermodigt.

  11. Och det enda som rör sig i mitt obildade huvud är: går dom att äta? Det ser ut som marsipan…

  12. Håkan: Nej, de är av cernitlera, men det kanske inte du har lekt med som barn?

    Fast på sätt och vis föregriper dina ord en framtida händelse…

  13. Vilken ära – men jag måste få dela med Agnes, utan hennes föregående kommentar vet jag inte om jag hade kommit på det.

    Just det, domaren Azdak! Nu minns jag. Namnen i pjäsen är så suggestiva…

  14. Det var som… snabbt Aniara! Jo, jag tar gärna åt mig lite av äran för det salomoniska.
    😉

  15. Frågade just Arne om han kunde se vad det var för verk. Utan att tveka en sekund, sade han: Brecht! Kaukasischer Kreidekreis!

    Jag undrade om han redan hade läst inlägget. Nej, sa han. Det ser man ju. Där är domaren bla bla och där är bla bla.

    Hmpf.

  16. Agnes: Som mor till skulptrisen (hon var som sagt bara åtta år när hon utförde detta verk) fylls jag av ett slags secondhand-stolthet, för något måste ju skulpturgruppen ha förmedlat till Arne. Och till Aniara.

  17. Bibeln.
    Kvinnorna som strider om samma barn.
    Kung Salomo säger: Dela det mitt itu.
    Den riktiga modern avstår.

  18. Brecht hämtade nog inspiration både från Bibelns berättelse om det omstridda barnet och från det gamla kinesiska teaterstycket om kritcirkeln och de två kvinnorna som strider om ett barn. Men kanske är den djupaste utgångspunkten ett slags arketypisk berättelse om vad (moders)kärlek är – en berättelse som mänskligheten upprepar om och om i en lång serie av variationer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *