I drömmen såg jag en varg

Jag har bläddrat och läst i det lilla häftet ”Ord från Lettland”, som jag fick med mig från bokmässan i Göteborg 2004. Och jag har valt ut en liten liten dikt av Valts Ernštreits. Så här ser den ut:

I drömmen såg jag en varg.
Han hade din röst
och snöyra bakom ryggen.

Den är storlagen i sin litenhet och jag läser den en gång till och så ännu en gång. Vem är då Valts Ernštreits? Jag hitter en liten text om honom i häftet. Den här:

Valts Ernštreits är född i Riga 1974. Han tillhör den liviska minoriteten i Lettland, en av endast några hundra som talar liviska. Ernštreits är doktorand vid universitetet i Tartu, han skriver essäer om det liviska språket och kulturen, undervisar i liviska vid universiteten i Tartu och Riga. Han är frilansöversättare och journalist, vice ordförande för Liviskt Kulturcentrum. Som konstnär har han medverkat i en rad utställningar, bland annat i Tallin och Helsingfors. En diktsamling ”Inter/rational” (2004) är översatt till estniska , finska och nederländska.

Nu var det ju egentligen inte meningen att det här skulle handla om språkliga minoriteter, men när jag läser ”han tillhör den liviska minoriteten i Lettland, en av endast några hundra som talar liviska” ja, då kan jag inte låta bli att tänka och säga något om detta – även om det ju fortfarande är vargdikten som är kärnan. Fast kärnan har hamnat väldigt högt upp, liksom strax innanför skalet. I alla fall – liviska och han undervisar i liviska. Vem läser liviska? Och skriver han sina dikter på liviska? Vem talar han liviska med?

Jag slår upp första kapitlet i boken ”Europas styvbarn” av Ingmar Karlsson (det är en lånad bok och lånet har blivit alltmer utsträckt). Där kan man bland annat läsa det här om liviskan:

Liverna är de äldsta invånarna i dagens Lettland. De är nära besläktade med esterna och talar således ett finsk-ugriskt språk. Likheten med estniskan och finskan kan enklast demonstreras med de fem första räkneorden iks, kaks, kuolm, neli, viz.