Hugo von Hofmannsthal

![Speigel](/wp-content/PICT1/PICT1477_1.jpg @alignright)I Spiegel spezial Bücher 2005 läser jag om en nyutkommen biografi över Hugo von Hofmannsthal. De inledande raderna lyder så här:

Wunderkind der Lyrik, Nervenbündel und widerwilliger Libretto-Lieferant – Hugo von Hofmannsthal hatte viele, allzu viele Facetten. Ulrich Weinzerl porträtiert ihn dennoch bravourös.

Enligt artikelförfattaren har Ulrich Weinzerl lyckats väl mot alla odds, eftersom Hofmannsthal är mycket svårfångad som person, hans verk är oöverskådligt och han dessutom inte har mycket till övers för vad han kallar ”den läppischen Biographismus” (ungefär ”den larviga biografismen”). Ja, slutraderna över Weinzerl är närmast översvallande, kanske borde jag läsa den här biografin för att se om det är sant:

Mehr als diese Glanzleistung luzider Prosa hätte auch der Biografien-Skeptiker Hofmannsthal sich nicht erträumen können.

Hofmannsthal

Fast egentligen tänker jag först av allt på dikten ”Ballade des äußeren Lebens” när jag ser Hofmannsthals namn, en honungstung dikt jag tycker är oändligt vacker:

Ballade des äußeren Lebens

Und Kinder wachsen auf mit tiefen Augen,
Die von nichts wissen, wachsen auf und sterben,
Und alle Menschen gehen ihre Wege.

Und süße Früchte werden aus den herben
Und fallen nachts wie tote Vögel nieder
Und liegen wenig Tage und verderben.

Und immer weht der Wind, und immer wieder
Vernehmen wir und reden viele Worte
Und spüren Lust und Müdigkeit der Glieder.

Und Straßen laufen durch das Gras, und Orte
Sind da und dort, voll Fackeln, Bäumen, Teichen,
Und drohende und totenhaft verdorrte…

Wozu sind diese aufgebaut? und gleichen
Einander nie? und sind unzählig viele?
Was wechselt Lachen, Weinen und Erbleichen?

Was frommt das alles uns und diese Spiele,
Die wir doch groß und ewig einsam sind
Und wandernd nimmer suchen irgend Ziele?

Was frommts, dergleichen viel gesehen haben?
Und dennoch sagt der viel, der ”Abend” sagt,
Ein Wort, daraus Tiefsinn und Trauer rinnt

Wie schwerer Honig aus den hohlen Waben.

11 kommentarer till “Hugo von Hofmannsthal”

  1. Agnes: ja, hela morgonen har för mig försvunnit in i den. Och nu läser jag den snart igen, den är som en drog.

  2. Min tyska är långt ifrån perfekt, men ändå talar dikten till mitt hjärta, utan att bekymra sig om att ta omvägen via hjärnan. Så oerhört vackert!

  3. Jag har just hoppat av min tyskakurs (nivå 5 av 8) på grund av tidsbrist. Jag måste fortsätta i vår igen.

    Jag läste en lämplig strof på utmärkta Signandsight (http://www.signandsight.com/), taget ur en recension i the New York Times: ’”The most obvious problem with ’Good Poems for Hard Times’ is that it proposes that ’the meaning of poetry is to give courage.’ That is not the meaning of poetry; that is the meaning of Scotch. The meaning of poetry is poetry.”’ Det är väl det som gör att man på något sätt kan förstå dikten utan att begripa alla orden.

  4. Om man skriver en åtta följd av en avslutande parentes blir den en gul gubbe med solglasögon. Det var inte det som var meningen, jag skulle bara säga att jag avbryter nivå 5 av 8.

  5. Jorun: Jag tyckte annars att just den här gula gubben var rolig – ibland känner jag mig lite trött på de här ansiktena, men det här är bra – och jag tolkade den som att du menade att, ”ja, det är faktiskt så, även om du kanske tror att det är en undanflykt”. Den tittade på mig genom glasögon på ett mycket speciellt sätt, för att anknyta till Marita – förbi hjärnan liksom.

  6. Den där dikten är sedan länge en av mina favoriter. Men jag kan inte säga att jag läst mycket annat av H. Och vad jag däremot finner överreklamerat är hans så omtalade Chandos-brev.

  7. Ja, den är så evig och söt och tung och så helt utan hopp. Och jag har sett att det gärna liksom rinner ut något tungt i slutraden i hans dikter som till exempel här:

    ”Und dunkler Wein am Boden rollte.”

    Jag har inte läst ”hans så omtalade Chandos-brev” , så kan inte tala om dem…

  8. 8)

    Ursäkta, var tvungen att testa.
    ”Ein Brief” slog ner som en hammare när jag läste det första gången. Kanske måste man läsa det i en miljö där språktvivel liksom känns rätt.

  9. Agnes: Scusami, men nu hänger jag inte riktigt med… Har något runnit ut på sidan? Tungsött eller inte…

Kommentarer är stängda.