Die Sonne ist im Scheiden,
Das Boot fährt über den See,
Die Erlen und die Weiden
Spiegeln sich im See:
Die Schwäne stillere Kreise
Im weiten Wasser ziehn,
Ich denk an die goldenen Tage,
An die Tage von Dobbertin.
Den här dikten är skriven av Theodor Fontane (länken här är avsedd för nytillkomna eller relativt nytillkomna läsare). Egentligen intresserar jag mig mera för honom som romanförfattare än som lyriker, men några av hans dikter tycker jag mycket om. De här dagarna har jag siktet inställt på Fontane. Om en vecka ska jag på en liten föredragsturné i Nordtyskland och då ska jag tala om berättartekniken i hans romaner, hans speciella lite glidande berättarstil. Kanske går jag lite närmare in på detta här under pausträdet om några dagar.
Dobbertin i dikten är för övrigt ett protestantiskt kloster i Mecklenburg. I Dobbertin hade Mathilde von Rohr på Fontanes tid en ledande ställning och hon och Fontane var nära vänner under många år.