Idag presenterar jag den sista delen av Freya Kliers essä ”Elitens förhindrade återkomst”. För nytillkomna läsare kan jag berätta att essätexten är en tolkning eller snarare en konsekvent genomförd analys av orsakerna till den mycket långsamma utvecklingen i Tysklands östra förbundsländer. Intressant i sammanhanget är också att två personer – Gregor Gysi och Oskar Lafontaine – som figurerar i Freya Kliers text har relativt framskjutna positioner i det nu stundande tyska valet.
En talande rankinglista
Många människor i Brandenburg och Sachsen har av rädsla för morgondagen valt gårdagen. Det är inte bara skamligt utan också – om man tänker på det ekonomiska läget – otroligt dumt. För den enda möjligheten att få fart på ekonomin i Öst och därmed ge nya arbetstillfällen, är att skapa ett klimat som lockar till sig företagare. En tillväxt av högerradikala partier lika väl som ett fasthållande vid de gamla förtryckarna skrämmer emellertid bort internationella intressenter.
Nyligen offentliggjordes i det ekonomiska magasinet ”Wirtschaftswoche” en studie som bland annat innehöll en rankinglista över alla de tyska förbundsländernas ekonomiska tillväxtpotential. Resultatet kan användas som en illustration till mina utläggningar här:
På de sista platserna bland de 16 förbundsländerna hittar vi Brandenburg, Mecklenburg/Vorpommern och Berlin – alltså just de förbundsländer där PDS är med och regerar eller – som i ”Stolpe-Land” – där det råder ett andligt klimat som i hög grad påminner om det som fanns i DDR. Dessa ”jumbo”-länder får enligt ekonomiska experter ingen ordning på något, de har stora skulder och de har jagat viktiga investerare på flykten med sina ideologiska och politiska trätor.
Och: de är identiska med de förbundsländer som fortfarande behandlar främlingar speciellt aggressivt och arrogant… och ännu mer mobbad eller ignorerad blir man om man hör till gruppen av hemvändande östtyskar. Det framgår klart att det råder ett samband mellan trångsynthet och utebliven ekonomisk tillväxt – man får dock naturligtvis inte glömma att det visst finns kreativa människor också här, men dessa lider själva under trångsyntheten och fegheten. Thüringen ligger en bit efter Bayern och Hessen och ännu längre fram när det gäller den ekonomiska utvecklingen ligger Sachsen-Anhalt. Detta gör förbundslandslandet dock först sedan ett drygt år: Sachsen-Anhalt har sedan PDS inte längre är med i regeringen tagit sig från plats 12 till plats 4. Högst upp i toppen hittar vi Sachsen: Förbundslandet har inte tvekat att ta in medborgare som härstammar från Västtyskland i de viktigaste styrelserna, bara dessa har visat sig dugliga. Här spelar det knappast någon roll om någon kommer från kvarteret intill, från en stad i Ruhrområdet, från Polen eller Amerika. Nu får man hoppas att ökningen av högerradikaler inte tillintetgör det här försprånget. Man får hoppas att det uppstår ett klimat öster om Elbe som välkomnar sådana människor som är bra för Östtyskland.
Nu skall jag dra till med en svordom i kyrkan här. Det var mycket intressant att läsa Kliers text. Men jag undrar vart det tog vägen på slutet och funderar också litet på timingen. Jag har definitvt inga sympatier för PDS (och absolut inte för Gysi) men det är väl ändå så att deras framgångar i opinionen är det största hindret för högerkoalitionen att uppnå den absoluta majoritet man eftersträvar?
Det viktigaste är skriver Klier, att skapa ett klimat som lockar till sig företagare. Jaja, det kan man ju alltid säga. Vågar jag skriva Man merkt die Absicht… – jo jag vågade men ber omedelbart om ursäkt och tar tillbaks alltsammans.
Bengt: Nu är jag kanske korkad eller fantasilös – men vad menar du att det är för en Absicht, die man hier merkt?
Och timingen – på vilket sätt funderar du på den? Har jag kanske glömt att säga när den här texten är skriven?
Jag har ånyo ögnat igenom alla inläggen men jag kan faktiskt inte hitta någon uppgift om när Klier skrev eller publicerade texten. Utan tvivel står det någonstans men mina åldrade ögon (tjusigt!) kan inte hitta det. Men du skriver ju själv att texten presenteras ”inför det tyska valet” och nämner -med rätta naturligtvis- det ljus som kastas över Gysi och Lafontaine i sammanhanget. Man merkt alltså die Absicht och wird verstimmt som whatshis name sade.
Men vem är jag att smutsa ner dessa spalter med smutsig dagspolitik. Än en gång ber jag om ursäkt och ber att få understryka den med ett citat från vår kanske främste nationalskald:
Vad gagnar att varandra visa tänder
och köpslå visst parti mot visst parti?
O, kunde alla ta varann i händer
och såsom bröder tala poesi!…
(V. skriver i sin tids anda ”bröder” men får vi naturligtvis i en mera korrekt tid tolka detta som ”söner av ömse kön” som han skrev vid ett annat tillfälle.)
Bengt: Freya Kliers text är skriven och publicerad förra hösten (2004) och så vitt jag minns ”publicerades” den också som tal – kanske var det till den tredje oktober. Det var nog så att jag glömde att skriva det här, men någonstans föreställde jag mig att just du skulle följa länken i första avsnittet och hamna på hennes hemsida och läsa texten i dess originalform (och inte i min översättning) – där står också publiceringsåret.
I övrigt: frid!