Jag går gatan fram i morgonljuset. Inför mina ögon vaknar staden undan för undan: skåpbilar och små lastbilar kommer med varor till butikerna. En man skurar gatan utanför sin frisersalong. Vietnamesiskorna hänger ut kläder i brokiga färger på långa stålstänger utanför sina affärer. Ett fönster snett ovanför mitt huvud öppnas med ett kraftigt ryck. Jag ser en kvinna i städrock luta sig ut och skaka en stor rutig duk. Min blick glider ner från fönstret längs husväggen, diagonalt över ett annat öppet fönster och fastnar ovanför porten. Ett par glimmande ögon i ett slätrakat björnansikte riktas mot mig. En björn i väggen! Björnen lösgör ena framtassen ur väggens puts och vinkar – eller knyter han näven åt mig?
PS Gör gärna ett besök hos Bonvivant och titta på "solgudens rumpa".
Ett rop på hjälp! Kontakta djurens befrielsefront och rädda björnen!
Ser han inte ganska lugn och säker ut egentligen? Undrar om han inte klarar sig själv. Eller kanske har han redan krupit in i muren igen. Jag ska titta efter…
Björnen är jättefin! Skall försöka få upp Solgudens rumpa som jag fotograferade i Vicenza på min blogg snart.
Och jo, det var nog jag på tomten på Onsjö. 🙂
Annika: Nu blir jag nyfiken – solgudens rumpa!
Björnen finns förresten i Naumburg, staden där också den vackra Uta tittar ut från en vägg…