Ada Negri: Klara Johanson

![Ada](/wp-content/autori_ada_negri2.jpg @alignleft)I avsnittet ”Små äreminnen” i ”Det speglade livet” finns en liten text som presenterar den väl i Sverige i det närmaste okända italienska poeten Ada Negri. Och slår man upp en italiensk litteraturhistoria, så är det inte heller säkert att hon finns med där. Så här skriver Klara Johanson i början av kapitlet, som hon givit namnet ”Proletärernas poet”:

Ada Negri har radikalare och snabbare än de flesta genomlöpt den traditionella poetkarriären: fattigdom, isolering, kamp för det andliga livet, framträdande på vädjebanan, lagern…

Hon hör hemma i Lombardiet och är född 1870 i den lilla staden Lodi som dotter till en fabriksarbetare, tycks det. En liten smula uppfostran måste hon ha fått, ty vid aderton år blev hon anställd som småskollärarinna i Motta Visconti, en avsides bygd vid Ticino.

Som vi ser är Ada Negri och Klara Johanson generationskamrater. Någon sida längre fram går presentationen vidare på det här sättet:

![Negri](/wp-content/autori_ada_negri1.jpg @alignright)Ada Negri är proletärernas skaldinna. Hon var det så länge hon kunde räkna sig bland dem, och hon har förblivit det sedan hon gick över till ”kapitalisternas” läger. När hon klagade, hotade och grät i sina bittra förstlingsdikter så var det inte en missnöjd ungdom som knotade över sitt eget oförskyllda betryck utan ett korat ombud för tusenden, vilkas öden hon samlade och bar fram som en börda av anklagelsematerial.

I diktsamlingen ”Maternità” finns en dikt som Klara Johanson introducerar så här:

Där kommer de, ”le Dolorose”, från kvalmiga vindskyffen, från malariasmittade risfält, från majsåkrarna där pellagrans spöke far fram med vanvettsögon, från alla träldomens och nödens nästen, och som ett dån av vattenforsar brusar deras kör:

I vårt förpinade och sjuka sköte
de arma danades till jämmerns möte.

Vårt skämda blod i deras ådror brände,
på deras lemmar tyngde vårt elände.

Visst ville vi se till dem dagen lång,
men över vår dag ruvar trälens tvång.

Vi mala söner oss i Grottekvarnen
och gatans slödder få ta hand om barnen.

Vår moderslycka är en ångestgråt,
ej kärt bestyr och smeksam vaggvislåt.

Sjung du i stället – dina ord blir hörda –
om denna moderskapets pinobörda!

Ja, du vars vers är röd av bröders blod
och flämtar av förtrycktas upprorsmod,

du som har brottats själv med onda öden,
sjung denna smärta, bittrare än döden!

Du minns väl, säg, du minns: i gångna år
din egen moders klagan ljöd som vår.

Klara Johanson behärskade ett flertal språk, bland annat italienska och hon kommenterar ofta dikterna i deras originalform, som här den vi just läst (Är det hon själv som översatt den?):

Jag erinrar mig för tillfället ingen strof som i lika obeskrivligt enkel form rymmer en så suggestiv skönhet som denna sista, sådan den lyder i originalet:

Ricòrdati, ricòrdati: così
pianse tua madre nei lontani dì.

Jag avslutar den här lilla presentationen av Ada Negri med en dikt med ett ljusare och hoppfullare innehåll. ”Fontana di luce” (Fontän av ljus) heter den:

Nel marzo ebro di sole il grande arbusto
in mezzo al prato si coprì di gialli
fioretti: le novelle accese rame
salenti e ricadenti con superba
veemenza di getto dànno raggi
e barbagli a mirarle; e tu quasi odi
scroscio di fonte uscir da loro; e tutta
la Primavera da quell’aurea polla
ti si versa cantando entro le vene.

4 kommentarer till “Ada Negri: Klara Johanson”

  1. Hej Erik, tyvärr kan jag inte ge dig något riktigt svar, men jag lutar nog åt att de inte är släkt, inte särskilt nära i alla fall. Ada Negri hade en dotter, Bianca som föddes 1904… mer kan jag inte erbjuda…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *