Vi har under en liten tid gått omkring och prasslat bland vackra höstdagar, Londi och jag, sparkat på löv, luktat på dem, vänt ansikte eller nos mot solsidan av världen eller parken. Jag har tänkt på lövens färger och Londi på något hundigt för mig outgrundligt, fast kanske ändå något med löven. När man trampar runt så här i det gulröda rasslet är det svårt att tänka sig att hundars och människors tankar skulle vara så olika.
lövprassel i parken
lönnskönhet – och där bakom susar tvåan blått förbi utmed Vukovarska bort mot Savišće
Fina bilder. Lärde mig häromdagen att ett av serbiskans (också kroatiskans?) ord för ”oktober” är ”listopad” (”lövfall”). På tjeckiska betyder dock ”listopad” november. I serbokroatiskan används väl huvudsakligen ”oktobar” för den tionde månaden?
Hej Per,
tack, jag ser att du inte var med när vi hade vårt stora listopad-samtal här under pausträdet.
Här, titta! Det hade varit – och är – något för dig!
Gillar ”hundigt”. Ett nytt adjektiv till floran/faunan. Det relaterar alltså inte till ”en hunds egenskaper” utan ”det som en hund vet/känner/begriper”… ”doggish” inte ”doggy”, eller kanske ”dogmatic”… ”chienois” på franska?… ”perruno” på spanska… ”hundert” på tyska… ”Att vara hundra”…!
Gunnar, något sådant tänkte jag väl.
Vilka vackra lövbilder… och nog tror jag att hundar och människor har ganska lika funderingar inför de prasslande löven på marken… lite outgrundliga hos båda arterna- och ja, jag gillar också begreppet ”hundig”. Löven är också doftbärare och verkligen sinnesaktiverare…. (ännu mer kanske just för hundar då….)
A nose is a nose is a nose…
På sistone har jag bläddrat en del i en bok som innehåller Václav Havels brev till hustrun Olga under fängelsevistelser. När jag såg dina zagrebska höstlöv tänkte jag på en rad i den boken: ”Det är tråkigt att jag inte får se löven i höstfärger i år på Hrádecek.” (Hradecek var makarna Havels sommarhus i norra Böhmen.)