MojUppsats – texter om flyktingkrisen (2)

Som jag skrev här under pausträdet för en dryg vecka sedan arbetade jag med flyktingfrågan med flera av mina studentgrupper här i Zagreb under hösten och förvintern. Tre av grupperna fick också under denna period skriva kortare uppsatser på detta tema. Den första gruppen skrev i början av november. Den andra skrev sina texter kring mitten av november och fyra av dem har nu publicerats på MojUppsats i anslutning till de sex första texterna. Genom att texterna tillkommit vid olika tidpunkter kan man som läsare följa en händelseutveckling.

3168404_m1t1w800q75s1v63770_xio-fcmsimage-20151029171912-006010-5632470033800-.aa915abf2aa7e21089eefb6461e593519e35cb84

Här är länkar direkt till de enskilda texterna i den här omgången:

Ana Mastelić

Edin Badić

Sandra Ljubas

Sonja Klarić

Läs mer

MojUppsats – texter om flyktingkrisen (1)

Under november och december har jag låtit tre av mina studentgrupper här i Zagreb skriva om flyktingkrisen. Uppgiften såg ut så att de dels skulle beskriva den aktuella situationen med flyktingströmmarna på ett mer allmänt plan och dels att skulle de skriva lite närmare om flyktingläget i Sverige och Kroatien. Slutligen skulle texterna innehålla egna reflektioner. Innan de skrev sina texter följde vi under ett antal veckor nyheterna i flyktingfrågan i skrift på nätet och på svensk och kroatisk tv. Dessutom använde vi ett antal lektioner för samtal kring detta.

flyktingkrisen

De tre grupperna skrev sina texter vid olika tillfällen och det har gjort texternas innehåll relativt olika, eftersom förändringarna gått snabbt. Det som var på ett sätt i slutet av oktober var på ett helt annat sätt i mitten av december.

I den första omgången har jag valt ut sex texter av de studenter som skrev alldeles i början av november och lagt ut dem på bloggen MojUppsats, som säkert en del av er känner till.

Här är länkar till de enskilda texterna:

Valentina Radoš

Ivana Hanžek

Dorotea Šoja

Petra Stefanec

Marina Samardžija

Margita Šoštarić

Läs mer

Om könsfördelningen

Sedan några veckor tittar jag lite noggrannare på det återkommande korta inslaget ”Bez komentara” (utan kommentar) på kroatisk tv. Innehållet kan i och för sig se ut lite hur som helst: nyfödd giraff går på ostadiga ben, färgglada luftballonger, översvämningar…men på sista tiden har det väldigt ofta visats bilder från flyktingströmmarna genom västra Balkan och då särskilt från den grekisk-makedonska gränsen. Under de senaste dagarna har man visat många bilder från lägret i Gevgelija i Makedonien. Det har varit upplopp och det har visats bilder med en textrad om en hungerstrejk. På bilderna ser jag män, nästan bara unga män. Kvinnor ser jag inga eller kanske har jag skymtat någon, men jag är inte säker. Jag har tagit en mängd bilder men efteråt har jag inte med säkerhet kunnat identifiera en enda person som kvinna på dem.

bild1-43

12244760_1211408405541346_7834451573013528837_o

Är Gevgelija ett undantag? Jag tror inte det, men å andra sidan är det förstås möjligt att männen är mer synliga än kvinnorna, att det kan finnas några kvinnor ”bakom” alla männen. Jag har funderat över vad denna sneda könsfördelning kan få för följder, inte främst i transitländerna, men i mottagarländerna, länderna där flyktingarna kommer att stanna. Hur kommer det att bli i till exempel Sverige som ju tar emot hundratusental? Hur blir det när tonåsflickorna är mycket färre än tonårspojkarna? En bekant till mig skickade mig en artikel från gårdagens Expressen med titeln ”Sverige närmar sig Kinas könsobalans”, där Hans Rosling uttalar sig i frågan.

Nu föds runt 106 pojkar på 100 flickor i Sverige. Om fyra månader menar Hans Rosling att representationen kan ligga på 120 pojkar/100 flickor.
– Det är en grov uppskattning, det är en så kraftig förändring. Det har redan nu påverkat statistiken i Sverige. Samtidigt blir det en påverkan i andra ändan där flickor blir lämnade, säger Hans Rosling.
– Det blir med nödvindighet någon som inte hittar en partner, en pojke på sex kan inte hitta en partner.

Hans Rosling söker en lösning på problemet i en genomgripande förändring av asylpolitiken:

På det sätt som asyl erbjuds nu, att man måste sätta ner fötterna i landet efter en både dyr och farlig färd … det är inget man skickar i väg en flicka, som levt i en begränsad kultur, på. Så då blir de kvar. Och så har man inte råd, säger Hans Rosling och menar att situationen på plats måste förbättras, och att det måste bli enklare för hela familjer att söka skydd tillsammans.

Och vad skulle då en sådan förändring få för följder, undrar jag. Antingen skulle Sverige få mångdubbelt fler flyktingar, det vill säga en familj på varje ung man, eller så skulle en stor del av de unga männen inte släppas in i landet.

Artikeln slutar på ett lite märkligt och slingrigt sätt med att Rosling säger:

Jag har ingen avsikt med att säga det här. Det är mest en reflektion, jag försöker undervisa och så får man förhålla sig till det. Det är inget att överdriva.

Varför säger han så? Känner han att han har trampat in i ett tabu? Måste man tala så i Sverige nu?
I dessa dagar har jag dessutom läst att det pågår en rekordhög utvandring av svenska kvinnor…

Läs mer

”Normkritisk”

Jag läste nyligen någonstans att en förskola i Stockholmstrakten söker ”fritänkande och normkritiska pedagoger”. ”Fritänkande” tror jag att jag förstår. Men ”normkritisk”? Vilka normer är det man ska vara kritisk mot för att få tjänsten? Ordet väcker min misstro och jag får en känsla av att det är något förrädiskt med det. Jag anar att detta begrepp dessutom rubbar det fria i ”fritänkande”. Möljligen också själva tänkandet. Jag slår upp ”normkritisk” och finner bland annat att man är emot könsstereotyper. Varför får jag då för mig att dessa normkritiska pedagoger inte skulle vilja rikta sin kritik med normer kring slöjor av olika slag? För niqab och burka med flera är väl i en fritänkande normkritisk kontext uttryck för den fria viljan?

Läs mer