Björnar är klokare än livmedelsverket

Bland insändarna i SvD hittade jag för en vecka sedan en roligt skriven text – som jag förmodar innehåller en hel del sanning – undertecknad Christer Enkvist, läkare, Trollhättan. Jag återger texten i dess helhet:

När björnar äter för att bli feta inför vinterns ide äter de bär, gräs, blad och buskar, alltså bara kolhydrater. Jämför man med människor är det den sortens fettsnål kost livsmedelsverket rekommenderar och som är nyckelhålsmärkt.

När björnar på våren skall bli smala, smidiga och starka inför sommaren och parningen äter de smådjur, ägg och fisk. Alltså proteiner och fett.

På samma sätt har människorna blivit feta av den mat livsmedelverket rekommenderar, den nyckelhålsmärkta och fettkonsumtionen går ned. Gjorde i stället människorna tvärtemot livsmedelsverket och liksom björnarna på våren konsumerade mer proteiner och fett skulle de också bli smala.

Björnar är klokare än livsmedelsverket.

björn

Varför blir det som det blir?

Varför blir det som det blir? Både det gjorda, det tänkta och det skrivna. Om man blandade dagarna lite annorlunda, om det här var i förrgår och imorgon en dag förra hösten? Hur skulle det då vara? Inte det här livet. Inte den här människan. Inte den här texten. Eller om man vände blicken åt ett annat håll eller gick ut genom en annan dörr än den vanliga. Varför blir det som som det blir? Och varför kletar jag fast i sådana här frågor?

Jag läser en rad eller två i Heinrich Heines ”Geständnisse”:

Doch als das Werk fertig war, erfaßte mich bei seinem Anblick ein unheimliches Grauen, und es kam mir vor, als ob das Manuskript mich mit fremden, ironischen ja boshaften Augen ansähe.

Lösa tankar kring kromosomer

Naturligvis känner jag till att det går att tala om kromosomer på ett vetenskapligt sätt utifrån ett gediget vetande. Det här blir inte på det sättet, så läs inte vidare om ni hoppas på något sådant. Besvikelser är till för att undvikas.

![xxxy](/wp-content/karyo.jpg @alignright)Då: Vad är en kvinna? xx. Vad är en man? xy. Någonstans läste jag att x är livet. Livet gånger livet eller livet plus livet är alltså kvinna. Är y döden? Livet gånger döden alternativt livet plus döden är man. Eller är y något annat, ska vi säga möjligheten till en man. Livet gånger eller plus möjligheten till en man blir man.Vad skulle yy vara? En obrukad möjlighet eller två?

Från ett annat håll: Att vara kvinna är det mänskliga grundtillståndet. Byter man ut den ena av de två x-byggstenarna mot en y-sten uppkommer det sekundära tillståndet – mannen.

Kan något av det här ge förklaringar till förhållandena mellan män och kvinnor i världen genom tiderna? Maktförhållandena till exempel?

Om ondskan: funderingar i Arendts och Bernsteins spår

![HA](/wp-content/PICT5/PICT5799_01.jpg @alignright)Richard J. Bernsteins föredrag om Arendts tankar om ondskan var det som kom mig närmast av allt som förekom på Hannah Arendt-symposiet i Stockholm den här helgen. Jag steg ur den rena lyssnarrollen och började tänka själv och ställa frågor till mig själv: Vad är ondska? Hur identifierar jag den hos mig själv? Hur slår jag tillbaka mot den ondska jag hittar hos mig?

Viktigast här är väl hur man upptäcker och håller den egna ondskan under uppsikt eller ännu hellre i schack. Det gäller, tror jag, att se på sig själv ”från sidan” allt emellanåt, att inte ta för självklart att ett visst sätt att se på eller hantera en sak är det en gång för alla rätta (kanske var det aldrig rätt) bara för att man har vant sig vid ett visst syn- eller handlingssätt. Det gäller att ha ett öppet sinne, att kunna byta synvinkel (att se saker från någon annans håll till exempel), att var beredd att omvärdera ståndpunkter. Att vara lite skeptisk mot sina egna invanda övertygelser. Det är också viktigt att inte tänka i grupp, alltså att inte förlägga tänkandet utanför sig själv – att tänka på egen hand och vara medveten om det egna ansvaret i allt man gör, tänker och försöker genomföra. ![Bernstein](/wp-content/PICT5/PICT5778_2_01.jpg @alignleft)(Bernstein sa att Arendt någon gång sagt att ondskan och då inte minst den banala ondskan bottnar i en autentisk oförmåga att tänka.)

Ondska är i mycket detsamma som feghet och passivitet. Mod är en av de viktigaste mänskliga egenskaperna som kan mobiliseras i kampen mot ondskan. Passivitet kan möjligen te sig som något relativt oskyldigt, men jag tror att många onda massaktioner – när till exempel en människa stöts ut ur en gemenskap – bygger på passivitet hos dem som står omkring; man står och tittar på och gör ingenting för att hindra det onda och man har dessutom ofta ett gott samvete, man har ju inte gjort något (ont).

Ondska är ett slags moraliskt moras där inga värden längre hålls högt, där allting förvandlats till ett slipprigt ”lika bra/lika dåligt”, ondska är liknöjdhetens solkiga film som dras över allting – en plats där ingen sträcker ut sin hand till den sjunkande-drunknande.

PS Den här texten är inte tänkt som en monolog – ännu mindre än de flesta andra av pausträdstexterna – utan som en inledning till ett samtal om detta hemska som finns insprängt i varje mänsklig varelse.