Till Vojak

Istrien är en del av Kroatien med en helt egen karaktär. Jag är alldeles för sällan i Istrien, men jag tänker att Istrien väntar på mig, den riktiga resan till Istrien är ännu kvar. Men en dag i september for Miki och jag tillsammans med Vesna till foten av berget Učka, som är Istriens högsta berg. Ja, egentligen fortsatte vi en bit upp från foten någonstans vid Lovran innan vi parkerade bilen och började gå uppåt mot Vojak, den högsta toppen på 1401 meter över havet. Det kanske inte låter högt men man ser långt ut över havet och öarna från den, så den är genom detta högre än de flesta berg av liknande meterhöjd. Vi hade turen att finna en vacker dag som ändå inte var för het för vandrande. Som matsäck hade vi bara vatten och några äpplen. Först gick vi genom en bokskog, men snart var vi uppe på en kam där stigarna delade sig och skyltarna pekade åt olika håll.

2IMG_3406

Miki travade på ganska muntert men ibland stannade han till, fällde in benen och vilade så där kort som bara han kan – tio sekunder eller femton kanske – i skuggan av någon enbuske. Sedan upp på benen igen och uppför sluttningen.

1IMG_3431

Utsikten under oss blev allt vidare och bergen radade upp sig bakom varandra.

3IMG_3409

Det tog lite mer än två timmar upp till toppen och det var ganska smalt där vi gick på slutet. Under oss såg vi havet och Rijeka och öarna Cres, Krk och Lošinj. Fast jag är egentligen bara säker på att jag såg Cres bland öarna, för det var lite disigt.

4IMG_3415

Miki poserade djärvt strax innanför branten och molnen stack bilderna av sina toppar djupt ner i havet.

5IMG_3423

Läs mer

September

September är den månad som bäst vet skillnaden mellan sol och skugga. September bär ingen slöja, inget dis döljer dagrarna. Himlen är just septemberblå, kanske är det den vackraste färgen. September är ännu full av det som sommaren gav, september vet inget om vintern, knappast om hösten heller. När vi nu går längs gatorna tar vi alltid solsidan och på kaféerna väljer vi bord i solen. Och Miki är glad och snabb och knastertorr i pälsen som torkad rosmarin vid det solbelysta havet.

1IMG_3582

2IMG_3580

3IMG_3581

4IMG_3584

5IMG_3587

Läs mer

blick utifrån

Ibland spionerar jag lite på mitt liv utifrån den yttre trappavsatsen här. Vid sådana tillfällen är det lätt att föreställa sig att den som bor innanför är någon annan än den som tittar.

1IMG_3577

Det vi ser på bilden är mitt sovrumsfönster här på Hvarska 10. Tvättställningen hänger lika dumt som den gjort så länge jag kan minnas. För att meta in linorna har jag en metallslev med ett långt skaft avslutat med en krok. Ibland undrar någon gäst över sleven, men oftast presenterar jag den innan frågan kommer.

Kanske har någon av er nu lagt märke till pinnen på fönsterbrädan. Den är Mikis, men jag bestämmer över den, så han får bara ha den en stund ibland tills han tuggat så många flisor ur den att jag tycker det räcker. Hur ofta eller sällan jag tvättar fönstret tänker jag inte berätta.

Och – egentligen är det soligare idag än vad man kan se av bilden.

Läs mer

Utflykt till Samobor

Igår var det höst och i förmiddags också, men så kom solen vid middagstid och sommaren tog ett litet steg tillbaka. Toma frågade om jag hängde med till Samobor och jag sa ja och så kom han och hämtade Miki och mig. Med i bilen var också mamma Zdenka och Blanka, en tunn liten tjej från Split som håller på med animerad film och gör något med det här i Zagreb nu. Nå vi for iväg och himlen blev allt blåare och så var vi framme. Bilen fick stå under några träd och så gick vi längs den lilla floden, vars namn jag aldrig har vetat.

1IMG_3523

Vi tittade på husen och pratade om var vi skulle äta kremšnita och Miki tittade ner i floden på änderna och kanske på fiskarna.

2IMG_3527

Snart var vi framme vid torget där vi valde och tyckte och valde innan vi bestämde oss lite på måfå och så satt vi där under parasollerna och skedade i oss våra kremšnite. Efteråt gick vi en lång slingrande promenad lite hit och dit över floden, tittade på husen och frukträden, hörde en åsna skrika, funderade på att gå uppför berget till Stari grad men det stannade vid en tanke eller en ansats och så vi gick hela vägen tillbaka.

3IMG_3547

In i bilen för nu skulle vi ut i byarna på jakt efter en viss lantlig restaurang vid floden, kanske samma flod som i stan, kanske en flodsyster. Vägen följde gränsen mot Slovenien och floden var väl gräns, på ett ställe var det en övergång, kanske på flera. Dalen blev trängre och ljuset nådde inte ner överallt. Så stannade vi, kanske inte just där vi hade tänkt men på en bra plats och vi bänkade oss runt ett bord och beställde in fisk och kött och vin.

4IMG_3567

Ja, och så åt vi. Miki fick en och annan köttbit slängd till sig, men egentligen hade han nog velat jaga själv. Han släppte ytterst sällan de kringströvande hönsen och kycklingarna med blicken.

5IMG_3574

Läs mer

Innan sommaren faller

Imorgon eller denna natt kommer sommarens stora träd att fällas och falla tungt och jag sörjer över det, för för mig finns inget som sommaren. Ännu ikväll är värmen kvar och jag blev lite svettig i pannan när Miki drog iväg så där vilt efter någon för mig osynlig katt. Och ja, vinden är ljum. Nyss gick vi en runda längs Rapska och förbi Cooltura. De sprakande färgglada paraplyerna som hängdes upp i rader över Pašmanska i sommarens början är nu urblekta och matta i tonen av solens ljusflöde genom sommardagarna. Deras hud ser torr och dammig ut. Snart tas de nog ner, kanske redan imorgon, när regnet kommer, för vad ska man med paraplyer till när det regnar?

1IMG_3503

Vi knatade på längs Olipska (som ibland skrivs Olibska, har jag sett) mellan ljus och mörker och så förbi Postolar Mario och in bland träden, där jag band fast Miki helt kort för att fånga hans profil på bild och det blev denna profilbild.

2IMG_3508

Vi kom förbi den lilla baren Dalija om hörnet till Marijans grönsaksaffär och jag såg månen klättra bland huskropparna, lite varm om huvudet kanske denna kväll, men vem vet hur månen känner sig? Hans liv är nog nästan lika hemligt som mitt. Och vad Miki tänker vet ingen.

3IMG_3512

Läs mer