Om madrasser och sängbottnar

Egentligen händer – löjligt nog – det mesta om nätterna under den här perioden. Och det beror på min galna madrass. Jag har en mycket fin säng, ja, har och har – hyr, men fin är den utom att den för några år sedan släppte ur sig en tunn metallfjäder nära huvudplatsen. Jag bad min hyresvärd om en madrass att lägga ovanpå och efter ett tag fick jag den. Det enda problemet är att den inte ligger stilla om nätterna. Ju oroligare jag sover desto mer rör sig madrassen. Detta betyder inte att jag är orolig för min oroliga sömn, för egentligen är jag lugn. Oroligt betyder i detta fall rörligt. Ja, och sedan har vi Miki, som brukar ligga i fotändan åtminstone några timmar varje natt och lustigt nog ligger madrassen stilla just under honom. Nå, detta får till följd att madrassen går i vågor. Den skjuts ner från huvudändan och låses – tidvis – fast i ena hörnet av fotändan, så jag ligger omkring på toppar och dalar och nätterna blir mycket äventyrliga för drömmarna följer madrassens vågrörelser. Ibland när Vesna och jag sitter på Cooltura och tar en öl och vrider runt på dagarna som gått sedan vi sist sågs, så talar vi också om nätterna och skrattar mycket åt dem. Vesna har nämligen också en äventyrlig sovplats. Hennes säng håller sedan år på att falla sönder och hon balanserar på något obegripligt sätt i den under nätterna. Botten är inte rak utan lutar lite inåt och samtidigt sitter några bräder löst, så att någon ibland faller i golvet. Vesna brukar då kila in de uthoppade bräderna lite på måfå och så fortsätter balansnumret. Ja, vi skrattar åt våra obegripliga sängar och åt att vi inte gör något åt dem. Allt skjuts upp till en annan gång och månaderna och åren rullar under madrasser och sängbottnar. Och på något sätt är allt som det ska, för hur ska det annars vara.

Och ute visar staden sitt bistraste novemberansikte och snålblåsten ylar runt knutarna. Jag visar er staden i stället för madrassen. Håll till godo! Och nu ett litet ”visdomsord”: Ingen blir gladare av att vara ledsen över bagateller.

1IMG_4635

Läs mer

Det här isskåpet

På morgonen tittar jag ut genom fönstret för att se vad dagen verkar vilja bjuda på. Så här i novembers sista dagar är förväntan hårt nedskruvad till något tunt och skört. Finns solen fortfarande eller har den tagit en annan väg genom rymderna? Så lydde min undran men så drog jag upp sovrumsfönstrets jalusier och där sprakade solens ljus över björkarnas guld mot den mildblå himlapällen och Månbas Alfa försvann nästan helt i guldskyn.

1IMG_4632

Jag öppnade fönstret och glädjen och tillförsikten krympte hastigt ihop till något smått och lite strävt. Ute stod luften isig och då och då ven en vass il genom lagren. Snabbt stängde jag igen och tanken svingade sig till det fjärran Bukarest i den fjärran oktober. Då andades ännu sommaren i mig. Ja, jag vet att jag har glömt den där regndagen, men den var ändå något annat, något annat än det här isskåpet som står parkerat framför tidens rörelse mot sommaren.

Läs mer

samma vägar

Visst vet jag att jag ofta tar er med längs samma vägar och runt samma gathörn, men det är ju så tillvaron är, man tar sig själv längs samma gatstumpar om och om igen, fast vi vet ju också att ingenting någonsin är sig helt likt. Livets otrygga trygghet. Vi vaggas i den. Och i förmiddags gick Miki och jag ännu en gång längs ulica kneza Ljudevita Posavskog och vidare utmed Banjavčićeva. Jag hade bestämt mig för att ha mer än ett ärende med promenaden. Vi hade alltså ett mål men vid sidan av det ville jag titta in i prången och samla ihop några vyer längs vägen. Det blåste iskallt så idén var bara delvis god, men jag hade i alla fall handskar och Miki fryser ju inte så lätt och dessutom tycker han om små pauser utmed vägen, även om vi inte alltid är överens om var vi ska stanna. Huset på den första bilden känner den uppmärksamma betraktaren igen: Detta magnifika trähus från andra tider som liksom står kvarglömt bland de höga moderna husen! Jag väntar alltid på att bli inbjuden dit.

1IMG_4623

Vi fortsatte tills vi eller jag hittade en öppen grind. Där smet vi in för att se eller lukta på den inre världen där. Jag tittade särskilt på det blåaktiga burspråksaktiga som antagligen heter något annat. Och trädet – var det en ask? Här kunde man bo.

2IMG_4624

Så gick vi lite till och kanske hann gatan byta namn, jag vet inte. Medan Miki nosade på något i skarven mellan muren och trottoaren kikade jag in mellan spjälorna i staketet in i en trädgård som helt säkert var någons. Det gröna paraplyet i kruset såg så nyditställt ut och jag tänkte utan annan anledning än färgen på en rad ur en sång: ”lei portava calze verdi, dormiva con tutti”. Ja, De André.

3IMG_4625

Några steg senare stod vi inför en öppen ganska tung och mycket stabil järngrind. Jag såg på en liten skylt på husväggen att vi nu var inne på Banjavčićeva helt säkert.

4IMG_4626

Hyreshusen bakom verkade nästan luta sig in över de mindre husen från den gamla tiden då gatan var en annan. Och jag såg upp på vinrankorna som klängde på ganska osköna järnställningar och jag beundrade de tunga svarta druvorna och insåg olustigt att jag inte nådde upp till dem. Jag hör ju till de här samlarfolken från urtiden.

5IMG_4627

Läs mer

Ut

Utanför vrålar och ylar vindarna och kylan kryper in genom den före detta balkongens golvspringor. Jag har brottats i timmar med rättning och lektionsförberedelser och känner mig blekkindad och tunnmald och vill egentligen släppa taget om dagen, men den sista hundrundan återstår. Jag öppnar hastigt fönstret och möts av gårdslyktans flimriga sken och ser björkarna vrida sina grenar i vindarnas kalla kast. Jag söker i huvudet efter något upplivande tillrop i stil med ”upp, upp…” eller ”vandringsstaven grip” men nej, det är tyst i hjärnans mörka rum. Men jag vet – utan all handlingslust – att Miki och jag snart kommer att tränga oss ut genom vindens stötar nere i portöppningen. Och vi kommer att trampa på genom kvarteret och ju längre vi går desto mindre kommer vi bry oss om vindkasten och kölden. För vi är ganska starka och jag har min kappa och Miki har sin berömda månglockiga fäll.

1IMG_4621

Läs mer