Nattmörker, nattljus

Så, det här är tiden före och efter allting och allt är i rörelse. Det har varit nästan sommar, nu blåser det mellan regnen, ibland är det varmt, ibland är det kallt och årstiderna håller sig svävande. Blomningen är över för de flesta av träden, nu är det lövens tid och lindarna vecklar ut sina hjärtan. Ivan har spänt upp parasollerna på terrassen, jag vet inte om det är mot solen eller regnen eller bara för att ge en huskänsla. Igår satt Miki och jag där med Marijan och de andra montörerna eller teknikerna från fläktfirman. De drack öl och jag drack kaffe och Miki spanade eller lät sig klias. Jag sa något om att jag inte druckit öl eller vin eller liknande sedan jag bröt benet i januari – utom den där rakijan jag svepte kvällen efter att jag fått veta att benet var brutet. Marijan skrattade och tyckte att det nog kunde vara dags för en öl och så tog han mitt vattenglas och frågade: ”Slobodno”? Och jag tänkte att vad då och sa ”može” och Marijan tömde ut vattnet i hundskålen och hällde på öl. Det var ju dags. Och jag blev på ett lustigt sätt berusad av detta enda glas och livet kändes lättsamt. Miki fick höra att han är så ”kovrčav” och det är ju sant, krullhårigare är svårt att hitta – moj mali slavonac. Luften var märkligt ljum men så småningom bröt vi ändå upp. Det gör man ju till sist.

Och idag har dagen varit ganska dunkel utom att förmiddagen släppte igenom några solstrimmor här och där. Värmen från igår är nästan borta och kvällsrundan nyss var rätt fuktig, men det luktade gott under träden och mörkret kändes vänligt och Miki trippade fram med glada steg.

1IMG_5910

Innan vi gick in igen tittade vi lite på Ivans parasoller och på rosmarinplantorna på terrassen och jag tyckte det såg lite kinesiskt ut. Och Miki tittade bort mot bambuhäcken. Har vi inte alltid levt i de yttersta tiderna, tänkte jag.

2IMG_5913

3IMG_5914

Läs mer

Lönnarnas tid

Ibland är ingenting viktigare än lövens form mot himlen. Vi lever nu i lönnarnas tid strax efter lönntiden, då allt ännu var dolt i knopparna. För det går fort. Att frigöra ett löv ur knoppen kan ibland te sig som att slå upp ett paraply – tsitt! Och solen lyser genom den ljusgröna nyfunna tunnheten och alla lär sig på nytt lönnlövets form. Just så här ser ett lönnlöv ut när det är nyfött. Och vinden leker och spelar och skapar runda vågor som innesluter alla de små spetsarna med fast hand. Jag blickar uppåt mot en värld som är grön och skön under luftens vitblåa.

1IMG_5881

2IMG_5882

Ja, och Miki och jag går till Marijan och köper blitva och blitvans blad visar att det finns annat grönt än lönnens. Och på Simpa har Ivan lagt fram röda filtar på terrassens stolar, onödigt och nödvändigt beroende på vem som sitter där när. Jag behöver ingen filt och inte Miki heller, men det röda talar antipodiska med grönskan och det har ett speciellt värde.

3IMG_5884

Läs mer

Lördagen rullar fram

Morgonen kom ljus och vänlig och Miki och jag satt med Vesna på Simpas terrass. Ja, alltid där för det finns ingen anledning att vara någon annanstans än där det är bra. Från terrassen kan man följa både lövens utveckling och katternas och fåglarnas rörelser.

1 IMG_5875

2IMG_5876

Efter kaffet skildes vi åt, men inte som man kanske skulle kunnat tro. Vesna och Miki åt ett håll och jag åt ett annat. Miki följde med Vesna och Jasna för en tur upp på Sljeme. Jag släppte visserligen kryckan för två dagar sedan men bergsvandringar ligger ännu utom räckhåll, så jag tog spårvagnen till stan, gjorde lite ärenden på posten och andra ställen. När jag nådde Glavni kolodvor hade molnen klumpat ihop sig under det blåa och kung Tomislav såg hotfull ut.

3IMG_5879

Sedan drack jag kaffe med Duilio och Maria på Cvjetni trg och vi fäste ihop de lösa ändarna ur vårt vetande om varandras liv. Våren har ju varit lite skakig på mer än ett sätt. Och timmarna gick och var och en for hem till sitt och jag gick sedan till Vesna för att hämta Miki men blev sittande där långt in i kvällen.

Läs mer

Regn och Strindberg

Vad har hänt idag? Stora regn har fallit och de nyutslagna syrenerna har blivit våta och många andra har också blivit våta, Miki och jag till exempel.

1IMG_5863

Jag har brottats med Strindberg eller snarare med ”Giftas”, där jag har försökt hitta de texter som verkar skina igenom på några ställen i Peter Birros film ”August”. Jag vet ännu inte om jag hittat rätt. Ja, och i slutet av eftermiddagen kom solen tillbaka och Miki och jag klättrade upp på Simpas terrass för att spana ut över den nytvättade grönskan. Lindarnas löv håller på att vecklas ut.

2IMG_5866

3IMG_5869

Läs mer

En dag ur livets bilderbok

De senaste tio dagarna har man asfalterat om Hvarska och Lopudska och en följd detta fick var att jag slutade åka taxi lite tidigare än jag först hade tänkt. Ingen idé att åka taxi om man ändå måste gå lika långt som till spårvagnshållplatsen. En annan följd var att jag plötsligt igår morse blev av med internet, en kabel hade visst blivit skadad i allt grävande och grejande, så jag teg för en dag på nätet. Undrar vad jag hade sagt om jag hade sagt något. Ungefär det jag sa dagen innan kanske eller det jag tänker säga nu? Tja, fin dag i alla fall, som jag eller vi lät både börja och sluta på Simpas terrass.

1IMG_5855

Morgonen var vacker och jag hade köpt mandlar hos Marijan, så jag åt några av dem till kaffet. Hana kom ut och tog en mandel och ville ge den till Miki, men jag sa nej, för jag har hört något om att mandlar inte är bra för hundar. Jag tvivlar på det men håller mig ändå till det. Hana stoppade då mandeln i munnen och så bad hon mig att få ge Miki något annat och jag grävde upp en gotta ur väskan och gav Hana den och hon räckte nöjt ner den till Miki och gladde sig åt hur fint tog emot den. Alla var nöjda och björkens skira lövverk mycket vackert.

2IMG_5856

3IMG_5857

Och dagen och timmarna gick och jag var på mitt arbete och kom hem igen och strax var vi på Simpas terass igen nu tillsammans med Sonja från Luxemburg. Det var tre år sedan sist eller kanske fyra, i en annan tid. Vi pratade om nu och då och sedan och Miki höll sig hos karlarna från fläktfirman och Marijan passade på att leka och skoja ordentligt med honom. Det är förstås en annan Marijan än grönsaks-Marijan.

Läs mer