Miki och hans brnjica

Mitt huvud är fullt av olika resplaner, mer eller mindre närliggande i tiden. I övermorgon åker jag till Sarajevo och Miki ska bo hos Vesna, så det håller jag på och förbereder, det är ju första gången jag lämnar hos någon annan, men å andra sidan vet jag att Miki och Vesna trivs ihop. Så, nej, ingen oro. Helgen därpå åker jag till Trieste och Miki stannar här, troligen hos Vesna, annars kan nog Toma. Och sedan gör jag kanske en liten ”övningsresa” med Miki inför den stora tågresan ända upp till Sverige: Någonstans efter mitten av juli ska vi påbörja den, hur lång tid den kommer att ta vet ingen. Och idag har vi inlett förberedelserna för den med att köpa en ”brnjica” (munkorg) på Pet Centar. Provningen blev ett litet äventyr. Den första var för stor, så den skakade han kvickt av sig. Den andra var för töjbar, så den vred han sig ur och började dessutom tugga på den till min och expeditens förskräckelse. Den tredje satt kvar en liten stund, kanske 30-40 sekunder, men sedan rev han av sig den med framtassarna. Sedan fanns det inga fler i närheten av hans storlek, så jag valde den tredje. Och nu har vi tränat lite här hemma. Jag har tränat på att få den att stanna kvar och Miki har tränat på att slita av sig den. Man kan väl säga att Miki utgick med segern, fast lite skyldig ser han kanske ut. Eller bara lurig?

1IMG_1820

2IMG_1821

3IMG_1823

Läs mer

Vid Bundek med Miki

Vi smet iväg till Bundek idag, Miki och jag. Någon gång måste han ju testa den närmaste korvsjön också och vädret var så där lagom varmt så det blev inte tungt att gå längs nasip. Solen sken på oss men brände inte och Miki trippade på rätt snabbt. Jag tittade efter hägrar vid Sava och en såg jag faktiskt, även om man höll på att slå gräset på strandängarna. Vi gled ner från nasip och så gick vi under de höga popplarna och strax var vi framme vid sjön. Jag spanade efter skyltar med hundförbud och fick snart syn på en. Det växlar från år till år. Men inga badvakter i tornet. Vi gick bort mot bron som delar Bundek i en mer mondän och en lite sumpig eller naturlig del.

1IMG_1801

2IMG_1800

Jag bestämde att vi skulle vara på gränsen strax intill eller snett under bron. Och så hoppade jag i och Miki följde mig halvt motvilligt och stannade med vattnet till ”knäna” och så plötsligt gjorde han en tvärvändning och försvann i hög fart uppför backen. Jag ropade lite men fortsatte att simma. Han kommer tillbaka, tänkte jag. Och det gjorde han. Ett svart ulligt klot for nedför backen och nästan ut i vattnet, men bara nästan. Och så fortsatte det ett bra tag till. Spännande för oss men sannolikt inte för er. Efter badet vilade vi under ett plommonträd som då och då släppte ner ett moget plommon.

3IMG_1812

Läs mer

Hrelić med Toma och Miki

Med Toma blir livet lätt som en road movie eller ja, en odyssé kan man också kalla det om man vill. Vid elva kom Toma med bilen (som inte är hans) och plockade upp Miki och mig, inte just där vi hade sagt, men ganska nära. Målet var Hrelić, men på ett lustigt och obestämt sätt, som om den stora vilda marknadsplatsen under sopberget plötsligt hade kunnat flytta på sig. Toma var ute efter cykeldäck, kanske, men ja, ganska säkert. Jag tänkte lite på honung och så for vi över Sava. Mellan marknadsområdet och sopberget försökte vi ställa av bilen, först på en lerig plätt under några valnötsträd. Vi pratade lite vagt om att plocka valnötter, men sedan fanns det ingen plats för bilen så vi åkte tillbaka en bit och Toma klämde in den vid ett stängsel. Sedan gick vi in genom ett hål i samma stängsel och började trampa runt på grusvägarna mellan sakerna, allt blandat, lite som osorterade sopor. Vi låtsasgrälade lite om hur en sådan här zigensk loppmarknad borde vara organiserad. Båda fick rätt, det är som det är.

1IMG_1743

Miki travade på och luktade intresserat på allt möjligt, kissade på ett olämpligt ställe men ganska omärkligt. Det var mulet eller halvmulet men ändå varmt, på Hrelić är det nästan alltid varmt. Miki fick vatten av en tandlös kvinna som berättade att de hittat en levande höna bland soporna. Miki sökte skuggan även om det inte just fanns någon sol, men han kände väl var solen skulle kunna träffa om den kom fram.

2IMG_1768

Och med ens handlade vi. På en kort stund köpte vi två bollar åt Miki, ett cykeldäck åt Toma och tre par sockor och en burk honung åt mig. Honungen kostade mer än allt det andra tillsammans, men den var ändå inte särskilt dyr. Och så kände vi att vi var hungriga. Vi ratade de vanliga bodarna med ćevapi och gick mot något större barackaktigt med soltak på parkeringsplatsen. Ja, nu var solen ute. Det prövar vi, bestämde vi.

3IMG_1771

Och så satte vi oss på träbänkar med långbord emellan och strax kom en kypare och vi beställde ćevapi och något stekt kött. Och öl. Miki drack vatten under bordet, men snart satt han också på bänken. På sådana här platser är det ingen som lägger sig i. Var och en sköter sitt och allt löper smidigt.

4IMG_1787

Vi åt och drack och Miki fick också lite kött och bröd och vi tyckte att dagen var som den skulle. Mätta gick vi sedan ut genom hålet till bilen och Toma frågade vart jag ville åka. Kanske till byn, alltså till själva Hrelić, sa jag på måfå och efter en stund var vi kanske där. Eller i Jakuševec, en annan by i närheten. Toma sa att han ville visa mig en vacker liten kyrka, som han trodde fanns i närheten. Och strax var vi framför kyrkan och jag hoppade av och tog en bild.

5IMG_1790

Sedan åkte vi runt på byvägarna och efter en stund var vi i Dugave, där flyktingförläggningen finns i hotell Porin. Mycket grönska och gammal jugoslavisk arkitektur, ful men ganska gemytlig. Vi funderade på om vi skulle pröva att bada i Sava, men så blev allting bara prat och svängar hit och dit med bilen, så vi släppte alla planer och lät dagen ligga där den låg.

Läs mer

Ett slags nyår

Underlig dag, värmen har stått tjock hela dagen – 33-34° i skuggan – men alla vet att denna värme nu plötsligt blivit bräcklig. Väderleksrapporterna talar om våldsamma regn och halverade temperaturer redan inatt. Hur föreställer man sig 17° när det känns så här? Jag kan inte, så jag frågar Miki som sitter snett emot mig vid bordet. Han flåsar lite.

1IMG_1723

Och utanför fönstret är luften spänd också för att det just nu pågår en stor match för Kroatien. Det händer nog inget på målsidan i denna stund för det mumlar och brummar bara lågt och entonigt.

Jag känner mig som vid ett slags nyår. Inatt blir det en annan årstid, terminen är slut och den första tentamensperioden också, plötsligt har jag inte bråttom och jag rusar inte längre rakt fram. Miki suckar lite och vill kanske ner. Men han kan själv så jag gör inget.

Nyss skaffade jag mig en ny privatlärare i kroatiska. Den här gången blir italienskan hjälpspråket, fast snart ska jag väl sluta med hjälpspråk, snart ska väl äntligen de här fläckiga vingarna bära. Och jag lägger de framtida platserna på bordet framför mig: Zagreb, Trieste och kanske någonstans i Istrien, Ja, var? Och tanken på att jag inte har något körkort stör mig en stund, men sedan tänker jag att om jag nu ska bo, så ska jag väl inte genast flytta på mig. Mål!!! Det måste ha varit ett kroatiskt mål, för nu brakar fyrverkeriet och smällarna också loss. Miki hoppar ner. Jag tänker att det inte angår mig så värst, men lite ja, och jag håller på Kroatien i detta VM, fast lite på Tyskland också, men tyskarna har kanske redan åkt ut. Mitt intresse är svalt men ändå på något sätt gediget.

Jag funderar lite över vad jag ska önska mig att få recensera i sommar. Vilka böcker vill jag fundera över? Jag skriver en liten lista, men visar den inte här nu. Ja, när det blir mer tid ska jag läsa och skriva mer. Och tänka kanske, det är som om jag aldrig riktigt tänkte. Svetten lackar i pannan. Är det där innanför som tänkandet borde pågå? Det har slutat att smälla och Miki kommer tillbaka från det inre rummet. Klorna rasslar lite lätt mot golvet. På Royal låter det som om man väntar på nya mål. Jag lutar mig ut genom fönstret för att få lite luft. Ja, tänka, tänk om jag skulle tänka…

Läs mer

En dag utan egenheter

Varm dag, jag har skrivit in lite betyg, språkgranskat texter om kroatiska regionala specialiteter och läst lite kroatisk grammatik, lite kasuslära. Och emellanåt har Miki och jag gått en runda, som han markerat med pauser. När det är så här varmt så glider han då och då in i skuggan eller halvskuggan och fäller in benen och vilar snabbt och effektivt.

1IMG_1713

2IMG_1715

En minut, två minuter och så är han redo för vägarna eller trottoarerna igen. Men det blir inga långa rundor. Och hemma äter jag kalla soppor och Miki kött och ris. Och vi sover middag utströdda över soffan på ett oordnat sätt.

3IMG_1716

Ikväll är det Babylon och då ska vi prata svenska på Kino Grič med dem som dyker upp.

Läs mer