Innan jag har glömt för mycket av detaljerna från förra helgens istriska resa, vill jag – främst för mig själv – berätta lite om den: Istrien är ett land eller en subkontinent som Indien ungefär, om inte allt finns här så har det i alla fall funnits. Istriens jordar har fyra färger och fyra sätt att vara, alla bra, och vi var mest i den röda jordens områden.
Marit hade frågat mig om jag ville följa med till Istrien och jag hade genast sagt ja, för det är kanske det vackraste landet i världen och eftersom jag inte kan komma dit med tåg kan jag oftast inte alls komma dit (fast kanske har jag nu hittat en järnväg som går dit via Slovenien), men Marit har bil, så i fredags eftermiddag gav vi oss av med våra tre hundar: Nova, Skajla och Miki. Vi for genom Gorski Kotar och förbi Rijeka och när mörkret började falla var vi i Istrien och vi korsade landet utan att se det, men när vi stannade för att rasta kände vi att luften var en annan: ljummen, balsamisk, aromatisk. Vid niotiden var vi framme i byn Vabriga (Abrega på italienska) och efter en stund blev vi insläppta i vår lägenhet av våra vänliga värdar. Till vår glädje hade vi också en trädgård som var ordentligt inhägnad så att inte ens Miki kunde smita ut. Vi tittade på olivträdet och smakade på frukterna – bittra, men intressanta. Bredvid det stod ett ett granatäppelträd fullt med frukter och här och där fanns små mandarinbuskar. Till de övriga dofterna kom nu också den från havet nedanför.
Efter frukosten nästa morgon packade vi ryggsäckarna och gav oss av ned mot havet. Under några timmar vandrade vi längs stigar och småvägar utmed havet eller genom de doftande pinje- och tallskogarna.
Vår matsäck åt vi vid ett bord utanför en säsongsstängd bar eller restaurang vid havet i Santa Marina. Efteråt sökte vi upp en plats för solning och bad. Hundarna fick sin trädskugga. Vi var inte ensamma, men det var glest med folk.
På kvällen tog vi bilen till Novigrad/Cittanova där vi besåg staden och solnedgången över havet och lyssnade till fåglarnas högljudda godnattceremoni innan vi gick på restaurang.
