Våra morgnar är fortfarande ofta soliga och då och då sätter jag mig med Miki på någon ”caffe bar” här i våra kvarter. Idag blev det Makao fastän det inte fanns mer än ett bord ute och det bordet inte ens stod i solen. Jag tittade in i barmörkret och frågade Zdenko (ja, jag vet att jag ibland har påstått att han heter Željko, men det gör han alltså inte) om jag fick flytta bordet. Han sa ja, men också ”budem ja”, alltså ”jag fixar det” och så kom han ut och lyfte iväg bordet in i solfältets centrum. Jag bar i alla fall stolen.
Och så fick vi ut kaffet av Zdenkos fru. Miki fick sina gottor som han beställde ner med befallande blick och jag blundade mot solen och tyckte att jag satt så bra man någonsin kan sitta.
Det var som sagt tomt på Makaos ”platta” men härligt solbelyst. Då och då gick någon förbi som jag hälsade på, fast det syns inte på bilden.
Jag tittade på kvittot, vi har ju euro här nu och ”allt har blivit dyrare” – har det verkligen det? Och Schengen är vi också med i. Alla gillar det inte, men jag tycker det är bra att inte fastna i Dobova en halvtimme eller mer varje gång vi ska till Ljubljana eller Trieste och praktiskt är det att inte behöva växla. Och 1,33 euro är väl inte farligt för en ”kava sa mlijekom”?
